* en obligatorisk 100-poängskurs i svenska (Svenska 1) för alla program
* två kurser i svenska (Svenska 2 och Svenska 3) som är obligatoriska på de studieförberedande programmen och "alltid ska erbjudas inom ramen för det individuella valet och/eller som utökat program på yrkesprogrammen"
* en kurs i litteraturvetenskap som är "obligatorisk på inriktningen Kultur på Programmet för Estetik och Humaniora" och på andra program kan erbjudas som programfördjupning och/eller som individuellt val. "Det bör också", skriver Ferm, "finnas en kurs som är inriktad på fördjupning i skrivande, som kan erbjudas på motsvarande sätt."
I samband med presentationen av kurserna förs ett resonemang som är värt att citera i dess helhet. Det berör många av de frågor som har diskuterats här på bloggen.
"Ett stort antal av de experter på ämnet svenska/svenska som andraspråk som utredningen har samrått med har pekat på att olika lärare utifrån sina egna tolkningar i dag fyller ämnet svenska med olika innehåll. Oftast är det undervisning i litteratur som dominerar framför undervisning i till exempel formellt skrivande. Detta leder bland annat till att många elever blir sämre förberedda för
högskolestudier än de borde bli.
Även rapporten Två olika ämnen – Svenska språket på gymnasieskolan och på högskolan visar att högskolelärare mycket ofta anser att studenternas förkunskaper har försämrats, till exempel när det gäller kunskaper i formellt skrivande, i grammatik och i förmåga att läsa större textmängder. Om det är så att det språkliga i dag kommer i skymundan för det litterära, borde kanske språk få en egen kurs eller åtminstone ett eget betyg?
Jag har alltså ändå kommit fram till det motsatta ställningstagandet.
Jag har följande motiv för detta:
– Ett grundproblem i dag är att kursplanerna är skrivna på ett sätt som gör att de uppfattas som mycket otydliga, varför utrymmet för de enskilda lärarna att tolka vad som ska ingå i kursen och vad som ska prioriteras är mycket stort. Jag vill ändra på detta. Jag anser att ämnesplaner som är tillräckligt tydliga tillsammans med stödmaterial och nationella prov som utvärderar alla delar av ämnet kan säkra att alla elever får undervisning inom alla de centrala delarna av ämnet. Se vidare i avsnitt 5.16 där jag bl.a.behandlar hur jag anser att ämnesplanerna kan bli tydligare.
– Den första kursen i svenska/svenska som andraspråk är enligt mitt förslag obligatorisk på alla program, men den är inte tillräckligt högskoleförberedande för att ge grundläggande högskolebehörighet. De elever på yrkesprogram som vill skaffa sig sådan behörighet behöver därför läsa mer svenska/svenska som andraspråk. De bör läsa samma fortsättning som eleverna på högskoleförberedande program. Ett stegsystem, där två fortsättningskurser med högskoleförberedelse bygger på en grundkurs, utgör en smidig modell för att möjliggöra detta.
– Det stegsystem jag tänker mig motsvarar i princip det stegsystem som finns för främmande språk. Varje steg utgår från det föregående och elevernas kompetens byggs på inom alla delar av ämnet, såväl språkliga som litteraturanknutna. Eftersom jag
föreslår att omfattningen av svenska/svenska som andraspråk ska utökas, jämfört med i dagens studieförberedande program, bör det innebära ett ökat utrymme för både språk och litteratur.
– Ett alternativ vore att efter en inledande gemensam kurs bygga vidare med två parallella stegar, en språklig och en litterär. Detta skulle dock innebära att kurserna skulle bli hälften så stora, vilket i sin tur skulle betyda en större fragmentisering av undervisningen än vad jag anser vara önskvärd.
– Ett annat alternativ skulle kunna vara att inom ramen för kurser som innehåller både språk och litteratur sätta två betyg, ett i språk och ett i litteratur. Två betyg inom ramen för samma kurs är dock enligt min uppfattning svårförenligt med den betygsutformning med ämnesplaner och kursbetyg, som jag föreslår i avsnitt 5.16.
– De flesta av de experter på svenska/svenska som andraspråk som utredningen har samrått med förordar att ämnet behålls odelat med ett betyg. Deras argument går framför allt ut på att läsning, skrivning, tal och språkbehandling i mycket hög utsträckning hänger ihop. Enligt dem skulle en separation vara olycklig, eftersom lärande inom ett av områdena leder till lärande inom ett annat. Jag förordar främjande av helhetsperspektiv när det gäller exempelvis utformning av examen och kommer också fram till ett likartat ställningstagande beträffande svenska/svenska
som andraspråk."
Betänkandets bilagedel innehåller (utkast) till ämnesplaner för kurserna Svenska 1-3, som jag här citerar in extenso:
"Ämnets syfte
Utbildningen i ämnet svenska syftar till att utveckla elevernas kunskap om det svenska språket och om litteratur. Dessutom syftar utbildningen till att stärka elevernas språkliga färdigheter i tal och skrift samt färdigheter att läsa och tolka olika typer av text.
…
Genom studier i språk och litteratur utvecklas den personliga och kulturella identiteten, liksom tänkandet, kreativiteten och förmågan till analys och ställningstagande.
…
Av läroplanen framgår att eleven ska kunna ”uttrycka sig i tal och skrift så väl att elevens språk fungerar i samhälls-, yrkes-, och vardagslivet och för fortsatta studier”. Det är därför ett viktigt uppdrag för skolan att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling. Vidare framgår att eleven ska kunna ”söka sig till
saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje”. Inom svenskämnet ska eleverna därför få rikligt med tillfällen att använda och utveckla sina färdigheter i att tala, lyssna, läsa och skriva samt att möta olika texter och kulturyttringar.
…
Mål för ämnet
Mål för undervisningen i ämnet är att eleven ska utveckla
− en fördjupad språklig säkerhet i samtal, tal och skrift samt
kunna, vilja och våga uttrycka sig i många olika sammanhang,
− sin förmåga att skriva och bearbeta sina texter med hjälp av
lärares handledning, utifrån egen värdering och andras råd
liksom att skriva olika texttyper utifrån deras krav på form och
språkriktighet,
− sin förmåga att läsa, samtala och skriva samt tolka, kritiskt
granska och analysera olika slag av texter utifrån texternas särart
och de krav som ställs i samhället,
− sin förmåga att läsa och tillägna sig litteratur i skilda former från
olika tider och kulturer samt kunna referera, diskutera och
bedöma litteraturen,
− kunskap om centrala svenska, nordiska och internationella verk
genom läsning av dem,
− kunskap om författarskap, epoker och idéströmningar samt hur
dessa hänger samman med historiska och kulturella förhållanden,
− kunskap om det svenska språket, dess uppbyggnad, ständigt
pågående utveckling, ursprung och historia samt om språksituationen
i Norden,
− kunskap om och förståelse för varför människor skriver och
talar olika,
− …
Svenska 1 100 poäng
Svenska 1 bygger vidare på den slutnivå som gäller för ämnet i
grundskolan. Kursen ska bidra till att fördjupa elevens förmåga att
kommunicera i tal och skrift, att lyssna till andras åsikter och att
framföra sina egna. I samband därmed behandlas språk- och
stilfrågor. Kursen bidrar också till att utveckla förmågan att förstå,
reflektera över och kritiskt granska texter av olika slag. Kursen
bidrar även till att öka elevens läsning av olika slags texter.
Alla punkter i det nedanstående centrala innehållet är väsentliga
i kursen och ska därför ges ett ordentligt utrymme.
Centralt innehåll:
− muntlig framställning av t.ex. berättande, beskrivande, diskuterande
eller instruerande karaktär om sådant som behandlats i
läsandet eller skrivandet,
− läsning av i huvudsak modern svensk och internationell skönlitteratur
vald såväl utifrån elevens intresse som av andra skäl
utifrån svenskämnets mål,
− läsning av sakprosa, t.ex. reportage, instruktion eller facklitteratur
i både tryckt och digital form,
− stil och struktur i olika typer av lästa texter,
− skriftlig framställning av berättande, beskrivande, instruerande
och utredande karaktär,
− språkriktighet och struktur i samband med tal och skrift,
− språkliga skillnader som t.ex. kan bero på ålder, kön och sociala
faktorer,
− olika presentationsformer, även de som digitala verktyg erbjuder,
− …
Svenska 2 100 poäng
Svenska 2 bygger vidare på Svenska 1 och är till sin karaktär
högskoleförberedande. Kursen ska bidra till att utveckla en djupare
förståelse av både tal- och skriftbaserade texters innebörd och
fördjupa kunskaperna om språkriktighet, stilval, språklig variation
och struktur. I kursen ingår studier av hur språk och texter speglar
tiden och de rådande samhällsförhållandena. Texter analyseras och
tolkas utifrån olika perspektiv. När det gäller språk finns t.ex. ett
geografiskt perspektiv.
Alla punkter i det nedanstående centrala innehållet är väsentliga
i kursen och ska därför ges ett ordentligt utrymme.
Centralt innehåll:
− muntlig framställning i och inför grupp med krav på tillämpning
av retorikens grunder,
− läsning, analys och tolkning av centrala svenska, nordiska och
internationella skönlitterära verk från olika tider och utifrån ett
litteraturvetenskapligt perspektiv,
− idéströmningar i olika kulturer,
− läsning av populärvetenskaplig facklitteratur vald utifrån elevens
intresse och av andra skäl utifrån svenskämnets mål samt i
förhållande till texten formulerande av iakttagelser, slutsatser
och egna tankar,
− stilistiska och litterära begrepp,
− skön- och facklitteraturs särskilda krav på stil, struktur och
språkriktighet,
− skriftlig framställning med tonvikt på utredande och argumenterande
text baserad på olika källor – i processen ingår att samla,
kritiskt granska och behandla material/information samt att
planera, utforma och bearbeta texten,
− språkliga och litterära skillnader som t.ex. kan bero på ålder, kön
och yrke samt sociala och geografiska faktorer,
− …
Svenska 3 100 poäng
Svenska 3 bygger vidare på Svenska 2 och förstärker högskoleförberedelsen.
Kursen ska bidra till att fördjupa kunskaper om
litteraturens genrer och uttrycksmedel liksom att fördjupa den
kommunikativa förmågan och förmågan att skriva utredande
texter. Eleverna ska kunna läsa större textmängder, både faktalitteratur
och skönlitteratur, och hantera dessa på ett självständigt
sätt. Kursen innebär också fördjupning i retorik och en fördjupad
kunskap om att språket lever och utvecklas. Även filmkunskap och
andra inslag av bildmedia bör förekomma i kursen.
Alla punkter i det nedanstående centrala innehållet är väsentliga
i kursen och ska därför ges ett ordentligt utrymme.
Centralt innehåll:
− fördjupning i retorik,
− muntlig och skriftlig framställning där det ställs krav på engagemang,
kunskaper, argumentationsförmåga och precision,
− genrer, stilmedel och berättartekniska begrepp,
− läsning, analys och tolkning av centrala skönlitterära verk från
olika tider och utifrån olika perspektiv samt resonemang kring
skönlitteraturens funktioner, såsom estetisk, politisk och identitetsskapande
funktion,
− läsning och kritisk granskning av facklitteratur samt i förhållande
till texten formulerande av iakttagelser, slutsatser och egna
tankar,
− skriftlig framställning i olika genrer med respektive genrers krav
på språkriktighet och stil med tonvikt på utredande text,
− språkvetenskap såsom språksociologi, språkhistoria, grammatik,
språksituationen i Norden och minoritetsspråken i Sverige,
− …
Därutöver tillkommer betygskriterier för varje kurs. Det kan också
komma att finnas fler kurser i svenska utöver de tre ovan redovisade."
Svante Skoglund, som hoppas få igång en debatt om förslaget utifrån textutdragen ovan. Är det bra eller dåligt att eleverna på yrkesprogrammen troligen kommer att läsa endast 100-poängskursen Svenska 1 (motsvarande dagens Svenska A) i framtiden? Behövs det, som utredaren anser, tydligare ämnes-/kursplaner? Hur ställer ni er till resonemanget om betyg och ämnets helhet? Vad tycker ni om de ämnesplaner för Svenska 1-3 som utredningen presenterar - vad saknas och vad är överflödigt?