tisdag 18 mars 2008

Vad jag inte fick läsa som barn men...

Jag fick inte läsa Allers romaner, de där billiga serieböckerna, vilket jag givetvis trotsade ordentligt. Jag utvecklade hela min sträckläsarförmåga genom dessa kioskböcker. Jag läste massor. Behärskade genren fullständigt.

Anne-Marie Körling,
som minns att man inte fick sitta inomhus och hänga över böckerna, nej, nej, ut skulle man. Det var tider det!

8 kommentarer:

Martin sa...

Efter att mamma började på Pedagogen i början på åttiotalet var det slut på våra turer till Borås Antikvariat på Lilla Brogatan. Inga fler kassar med Kalle Anka, inga fler seriealbum, inga fler Fantomen och inga fler böcker med gröna ryggar från B. Wahlströms (t ex min favoritbok "Vitnos träffar Brunöga" - den hette faktiskt så).

Istället blev det socialrealistiska barnböcker, Harry Kullman och Sven Wernström för hela pengen! Ensamma barn i förorter med stora hus (väldigt konstigt för oss som bodde i hus ute på landet),deprimerande svartvita barnprogram (nej, Staffan Westerberg var något helt annat) som Elvis Elvis och Kalle Vrånglebäck och fattiga barn utan doktor i Honduras. Och serier om uppdrag i Sahara och Johan Vilde!

Kusin Dennis lurade på mig Sagan om ringentrilogin när jag gick på mellanstadiet. Det kändes som att komma in i ett upplyst rum.

Svante Skoglund sa...

När jag var runt 10 tipsade mig min exentriske far om de mest märkliga spritförhärligande äventyrs- och sjörövarromaner, som väckte frökens oförtjusta uppmärksamhet när jag tog upp dem på klassens lästimme.

Max Entin sa...

Uppdrag i Sahara och Uppdrag i Zimbambe var nog de enda seriealbum jag ägde som barn - och då inte i albumform utan baksidor utrivna ur VI-tidningen, nedstoppade i plastfickor min mor plockat ur materialrummet på sin skola och omsorgsfullt ihopbundna med garn. Serier stod inte så högt i kurs i mitt barndomshem.

Nu har jag en lite större kollektion. Och så har jag visst gjort en själv.

Svante Skoglund sa...

Det är nåt med lärare och serier, va? Ett ... lite spänt förhållande?

Martin sa...

Tror faktiskt det, och det blir värre när man blir äldre. Har köpt säkert 70 seriealbum i höst (ursäkt att gå ut med barnvagnen - har varit pappaledig), och dessutom kompletterat min Epix-samling från åttiotalet med de två sista numren jag inte hade. Och köpt på mig de nya inbundna kronologiska Modesty-albumen. Suck, hur ska det sluta.

Max - ska kolla upp ditt album. Ruskigt snygga rutor på hemsidan!

Martin sa...

Man vet att man blir gammal när man börjar snegla på Gaston-boxen och inte tycka att 1500 är så mycket. Eller fundera om man ska förverkliga barndomsdrömmen och faktiskt ge sig in på Prins Valiant.

Svante Skoglund sa...

Hehe. Ska erkänna att jag bar hem en kasse gamla X9 från en av Söders många vintage comics-butiker för inte så länge sedan. Börjar bli mycket bekännelser här på bloggen. :-) Undrar om "graphic novels" ingår i det utvidgade textbegreppet? (Alltså inte graphic på det viset...)

annemarie sa...

Svante - den genren ska vi tala mer om. Stor, blir större, och ska absolut vara ett bloggämne. Men som sagt... jag älskar era sanningar. Anne-Marie som också säjer hej till en fantastisk illustratör Max Entin.