torsdag 6 mars 2008

Habib - meningen med litteraturen



<

Jag är en högläsande lärare.
Det jag läser högt har jag innan läst tyst för mig själv.
Habib och meningen med livet är en fantastisk högläsningsbok. Eleverna lyssnar aktivt. Ofta inflikar de med synpunkter. Skrattet är den främsta markören, tårarna likaså. Det är alltid reaktioner på det jag läser högt. Vi har arbetat med matematik, geografi och svenska då vi funderat. Det har varit mycket värdefullt. Så är det med litteratur.

Anne-Marie Körling,
läser nu EN Ö I HAVET av Annika Thors för sin årskurs fem.

4 kommentarer:

Svante Skoglund sa...

Jag skulle vilja börja om, som 11-åring, i en av dina klasser!!! Imponeras särskilt av att du verkar "få ihop" olika delar på ett så otvunget sätt.

Anonym sa...

Svante, jag behövde just dessa ord, precis just nu, precis här. Tusen tack. Och om du vore min elev skulle jag nyfiket undra över hur du förhåller dig till litteratur och läsning med tanke på hur pojkar läser och inte läser. Anne-Marie

Svante Skoglund sa...

Jag är en tvekönad eller könlös lustläsare - Svensklärarföreningens undflyende Tintomara, pedagogernas prillige Proteus, som slukar all slags text i ett stort, glupskt BOKSTAVSSLURP. Och skriver obändigt pretentiös, i synnerhet på fredageftermiddagarna. Får jag sitta längst fram?

Anonym sa...

Underbara människa, Svante. Du sitter ju redan där...och i mitt klassrum är det fri placering. Ibland... så står jag där längst bak... så att också de andra ofrivilligt hamnar längst fram. Läraren påverkar lärandet också i sin fysiska närvaro. Min son lärde sig mycket om andra världskriget, trots att han mest satt och tittade ut genom skolfönstret, han skulle bli Juventus nästa toppspelare, men när läraren stod intill honom, lade en pedagogisk varm hand på hans axel strömmade kunskaperna genom lärarens värme in i hans huvud. Detta är hans egna ord. Men det ligger något i det. Därför tror jag inte på att banka in saker och ting i eleverna utan beröra dem med en högläsande röst. Svante, du sitter där... och jag läser... Jag famlade under sängen efter mitt gevär. Edvin hade gjort det åt mig. Han hade snickrat till en kolv av en bräda och gjort en pipa av ett gammalt kvastskaft. Avtryckaren var en spik. //Jag var ensam. Alldeles ensam. Inte ett liv någonstans.
(du får själv vara min röst) Må gott Anne-Marie Körling