tisdag 4 mars 2008

Nationella prov



ABC-panik... många elever upplever den.
Den finns säkert hos lärare också.
Jag tänker på de nationella proven.

Jag undervisar i en årskurs fem. Det betyder att vi genomför de nationella proven i svenska, matematik och engelska. Proven är omfattande utan att göra anspråk på att kartlägga allt. Det är inte heller syftet med dem.
Det finns en pedagogisk syn i dessa prov som jag skulle vilja diskutera. Det betyder att vi skulle kunna ha proven till utvecklande pedagogiska samtal med ett tydligt fokus på hur vi ska verka för lärandet. Det handlar om en slags färdriktning genom skolans alla år. Jag skulle välkomna en sådan diskussion. Hur ser det ut vid era skolor?


Jag återkommer,

Anne-Marie Körling, som just nu läser igenom alla tankar med de nationella proven för årskurs fem.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Bra tanke!
Jag är lärarstudent och kanske inte önskediskussionspartnern i den här frågan, men jag tyckte att det var en intressant fråga.

I sista svenskläraren fanns en artikel av Stefan Lundström som menar att det saknas diskussion om och ryggrad i svenskämnet. Ge mig en fast punkt så ska jag rubba världen, eller hur var det nu det där kända citatet? Vi har ju i alla fall det nationella provet...


För mig som lärarstudent känns hela diskussionen om ämnets mål och karaktär ganska abstrakt. Jag har fastnat för Gunilla Molloys svenskbild där ämnets kärna på ett ungefär verkar vara jaget och omvärlden gestaltat genom språket. Abstrakt som sagt. Tur att vi har nationella provet...

En annan skön variant av pedagogisk diskussion var Martins kommentar om vettig och sinnessjuk undervisning apropå tv-serien 9A.

Fast jag undrar fortfarande vad det vettiga är. Och om nationella provet hjärtar jaget och omvärlden?

Nils

Svensklärarföreningen sa...

Hej Nils,
Underbara undringar i ditt inlägg. Jag tror att skolan utvecklas genom tydliga samtal med tydliga fokus. Vi behöver dem i skolan. Pedagogiska samtal. Många, innehållsrika och vägledande. Jag har all anledning att återkomma ifrågan. Välkomnar dig med värme till Svensklärarens blogg, Anne-Marie Körling

Martin sa...

Nils: det är många och svårt utmanande frågor du ställer! Du är vår önksediskussionspartner här på Svenskläraren.

Ryggrad - hrmm - jag kan tycka att Molloy uttrycker det hela på ett mycket fint sätt. Egentligen inte så flummigt som det låter?

Fast jag tror att nationella provet (på alla stadier) är bra eftersom det ger lärare en ram för verksamheten - där man kan föra en diskussion om hur man bäst hjälper eleverna att nå upp och vidare. Den svaga styrning vi nu har (haft?) tycker jag förskräcker - friheten för skolor att hitta på en massa mumbojumbo (och för lärare att undvika sitt läraransvar) är för stor (se t ex vad jag tycker är höjdpunkten av cynism).

Det är detta jag menar med min nyanserade uppdelning av undervisning som antingen vettig eller sinnesjuk. Det vettiga är nog att om vi vill att eleverna ska bli bättre på att läsa får vi läsa mycket i klassrummet, och vill vi att de ska bli bättre på att skriva får vi fokusera på det. Det är det jag inbillar mig är duktiga lärare gör. Särskilt om tiden är begränsad.

Och kanske blir motsättningen mellan jaget, omvärlden och det nationella provet inte blir stor? :^)

Anne-Marie: jag vill veta mer om Np för skolans lägre årskurser! Vad tycker du - fyller de sitt syfte?! Är de vettiga?

Anonym sa...

Jag tycker proven är bra. Ska återkomma och skriva om dem. Det är en fråga för hela skolan. Inte endast för stadie fem, år nio. Jag återkommer. Anne-Marie

Svante S sa...

Ann-Marie! Viktigt ämne. Lova att du återkommer!

Anonym sa...

Japp Svante. Och oj så bra att du kommenterar i egen blogg. Behöver din överblick. Allt gott Anne-Marie