En gång skrev Anders Olsson en avhandling om Gunnar Ekelöf. Avhandlingens namn kort och gott - Ekelöfs Nej. Jag undrar om inte Ekelöf nu skulle nicka sitt Ja då Anders Olsson sätter sig i en av de aderton stolarna vid Svenska Akademien. Jag leker med tanken.
Jag har lusläst Svenska Dagbladets söndagsintervju med Anders Olsson. Det är Karin Thunberg som samtalat med honom. Det är en spännande läsning. Min lästakt är hungrigt ivrig då jag läser om Anders Olssons långsamma. Mina vackra ord är andra än de som just nu är Anders Olssons; syskon, slumra och ögonblick. Jag går i dialog som den tidningsläsare jag är. Men det är detta jag vill låta Karin Thunberg och Anders Olsson förmedla till oss lärare:
"Det är den spontana relationen till litteraturen han värnar om, det personliga förhållandet till en text. Nästan blygt berättar han om sitt första, drabbande, möte. Hur han stod på skolbiblioteket i Västerås och bläddrade i Mauriacs Ormboet och såg en mening på första sidan.
- Jag minns inte orden, bara att jag chockades över att språket hade en sådan täthet. Min andra stora läsupplevelse hade jag kort därefter...//"
Jag plockar fram några vackra ord ur detta sammanhang: skolbibliotek, bläddra, läsupplevelse. För övrigt läste Anders Olsson som högstadieelev thrillerartade historier på svensktimmarna. Vi kan dra lärdom.
Tack Karin Thunberg för en god lässtund.
Svd 9 mars 2008.
Anne-Marie Körling,
i morgontimmarnas tidningsläsarstund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar