Litteraturhistorieundervisning som Jeopardy föreslår Martin Sandberg i en kommentar till mitt förra inlägg - det om Svarens bok. Vi har tidigare diskuterat tävlingar här på Svenskläraren kommenterar.
Hittills har vi pratat om tävlande elever. Det är dags att vidga vyerna och också ge svensklärare med leklynne något att utmanas av. Tankarna går därför osökt till en av den engelska litteraturforskaren David Lodges romaner. Kanske heter den Changing Places. I den berättas hur litteraturvetarna på ett brittiskt universitet får för sig att under en personalfest tävla om vem som INTE har läst ett berömt litterärt verk som de andra läst. Man går försiktigt ut: en 1500-tals pjäs här, en essäsamling av Charles Lamb där, någon av George Eliots tegelstenar. Till sist får en av de lika spränglärda som överförfriskade lekdeltagarna nog och drämmer - uppenbarligen helt sanningsenligt - till med ... Hamlet. Det blir tyst runt bordet. Sällskapet löses upp. En viktig gräns hade överskridits.
Svante Skoglund som snart har läst ut Krig och fred - för första gången - och är osäker på om han verkligen läst så mycket av Pär Lagerkvist eller Harry Martinson eller Eyvind Johnson som han låtsas ibland
18 kommentarer:
Jag kommer inte göra några som helst bekännelser i denna genre eftersom jag vet att vi har läsare här som kommer att håna mig resten av året. Klädsamma bekännelser typ som litteraturvetarna du tar upp känns ju mer ... lärarmässiga. Själv har jag - slå mig inte nu - inte läst en hel roman av varken Turgenjev eller Böll. Eller Pynchon (tänk om kollegorna i svensklärarföreningen skulle veta om att man - observera val av pronomen - aldrig läst ... Ivar Lo? Eller Sara Lidman? Eller Harry Martinsson - eller vänta, var det han som skrev Aniara?)
Words fail me... När ställer du din styrelseplats till förfogande? :-)
Haha. Mig lurar ni inte. Ni verkar äckligt belästa båda två. Eftersom jag "hoppade på" er tidigare vill jag nu passa på att påpeka att jag läser er blogg regelbundet och att jag tycker att det är mycket bildande och lärorikt.
Apropå ingenting, nästan: jag har en kamrat som under studietiden i Uppsala gick omkring med ett verk av Hegel - på tyska - under armen. Det funkade...
Tråkmagistern bekänner:
Finnegans wake
Idioten
Proust del 4-...
Sara Lidman fick jag nog av efter att ha hört henne läsa upp en synnerligen barnslig novell i radio.
Har du inte läst Katharina Blum ens, Martin? Götterdämmerung! Den sorgliga romanen med clownen kan också rekommenderas. Novellerna i Dr Murkes samlade tystnad känner du förstås till. Härligt satiriska, eller? Idioten är trevlig - men om man är känslig för det barnsliga kanske man gör klokt i att avstå. Huvudpersonens godhjärtade enfald är onekligen provocerande. Finnegans Wake köpte jag i Havanna häromåret för att ha lite light reslektyr på flyget hem. Den kan bara detaljistläsas (se gårdagens inlägg om de tre typerna av läsare). Ivar Lo är (var?) hysteriskt överskattad, vågar jag hävda. Fast memoarerna innehåller en del anti-kollegiala utfall som roar. Jag är däremot svag för Sara Lidmans första böcker (Jernbaneeposet är också mäktigt!). Dem tog senare författaren själv avstånd från. Bära mistel? Är det SL? Hjortronlandet? Till de överskattades skara hör också P O Enquist. Honom läser jag inte längre. Fast vad kan man vänta sig av en person från Hjoggböle, som vi brukar säga där jag kommer från. ;-)
Jag har inte läst - Ulf Lundells Jack - för att koppla till tidigare debattillägg. Jag läser gärna mycket och klassiker men orkar inte med de där böckerna som man bara måste ha läst... och då JACK var en sådan bok tänkte jag... jag väntar för jag vill inte läsa den nu... och jag har väntat och väntat... och under tiden har jag läst annat. Så kan det vara. Får jag vara trots det... undrar Anne-Marie Körling
Jacob: oss lurar du inte heller! För er som inte vet: Jacob doktorerar på Houllebecq. På franska. Han äter Kristeva och Deleuze till frukost. Något säger mig att bildnings och lärdomsnivån på denna blogg i det perspektivet är ... limité. :^)
Tråkmagistern: Inte läst Proust del 4 är roligast hittills! Words fail me också.
Svante: Vad har du emot Enqvist??? Han är ju jättejättebra jö? Vad är det du läst? Livläkarens besök är visserligen en enormt träig bok med någon slags konstiga klippdockor i huvuudrollerna, men Levis resa? Musikanternas uttåg? Nedstörtad ängel? Sara Lidman: läste faktiskt säkert halva Tjärdalen men kanske lackade ur på att alla pratar som om de är med i Pistvakt eller en roman av Torgny Lindgren (apropå överskattad). Men jag ska nog ge henne en chans till. Och Böll... jag ska tänka på saken. Ivar Lo har bara inte blivit av. Men det jag läst ur t ex Analfabeten är ju både trevligt och lättuggat - vet inte varför jag inte läste klart.
Martin:
Haha, äter "Kristeva till frukost". Jag har på min höjd försökt äta henne till mellanmål en gång och mitt intellekt verkade sakna de rätta enzymerna för att bryta ner den sortens gallisk föda, för jag inte begrep ett enda dugg. Deleuze har jag inte ens vågat plocka ut ur frysen. Vidare kan jag bekänna att jag har en alltiettvolym med Proust "A la recherche du temps perdu" hemma: 2401 bibeltunna sidor. Men jag slutade läsa på sidan 399 år 2002. Ojoj min franska bildningsresa börjar alltmer urarta till gamla franska schlagers på youtube.
Gillar kopplingen mellan skribenter och måltider. Vilken text passar bäst som stärkande mellanål? Vad konsumerar man mittinatten när alla andra sover och man blir sugen?
Houellebecq? Vraiment coolt!
Mellanål? Jag menade förstås mellanöl.
Martin, jag nöjer mig med att citera (angående POE): "enormt träig". En skogskille, helt enkelt. Den sylvanska mittfåran i den svenska litteraturen. Varje svensk författare som inte nämner skogen borde få skattereduktion på intäkterna. Till skog räknas alla naturtyper utom stadspark.
Ann-Marie: du kanske skulle besöka satjen http://www.alltomuffe.nu/...
Jag tror att de här kommentarerna skulle passa fint på nån kultursida. Mejla DN! Etikett essä?
DN?
åh, jag kan vackert säga att jag faktiskt läst alla delar av "på spaning efter den tid som flytt", en hel del turgenjev och kanske någon martinsson i alla fall. och hamlet (...). andra verk som dock inte hängt med: mcbeth, finnegans wake, typ allt av sara lidman, ivar-lo (som verkar urtråkig) och annat torrt svenskt. (clownen jac har jag dock läst). böll har jag missat helt. finns nog mer att skämmas över, men detta har jag nog förträngt. jajo, strindbergs "inferno".
I Filosofiska rummet i P1, 23 mars sändes ett program om vad bildning är i vår tid. Finns på webben. Martina Lowden, Andres Lokko och Göran Greider pratar. Bitvis roligt program.
Även nytt inlägg i skoldebatten idag, 23 mars på SvD Brännpunkt av pedagogikdocent Hans-Åke Scherp i Karlstad:
"Möjligen skulle Björklunds trosföreställningar om en god skola ha passat in när skolan blev allmän i Sverige för 170 år sedan. I dåtidens bondesamhälle ansåg staten att skolan skulle utveckla lydiga, tålmodiga och ödmjuka människor. Det uppnåddes genom extrem katederundervisning, hård disciplin och utantilläxor. Idag ska skolan utbilda initiativrika, kreativa och ansvarstagande samhällsmedborgare."
Intressant att lägga bredvid Greiders påstående i radioprogrammet att bildning idag är dött som idé, det ger ingen status och makt. Idag skäms man inte för att vara obildad utan om man inte är kreativ (han hänvisar till begreppet "de kreativa klasserna"). Greider menade också att idag är det mer betydelsefullt att ha rest mycket än att ha läst mycket. Miljön där man kan "svänga sig med att ha läst Rielke är ganska begränsad".
Men Martina Lowden håller inte alls med. För henne är bildning något mycket levande. Hon säger även: "Jag tror på att läsa döda mäns böcker, tänka döda mäns tankar."
De kommer även in på "litterär kanon".
Greider: "Problemet är ju att det finns en litterär kanon i praktiken, man vet vilka diktsamlingar som blir väl mottagna i förväg".
Lokko: "Popmusiken har också en kanon fast den förändras konstant, jag kan inte vända mig till universitetet för att lära mig det, men det finns en sorts grundkanon, the guardian gjorde en lista på 1000 skivor, själv har jag dock inte hört allihopa, kanske ett 15-tal algeriska jazzalbum som jag har missat."
Lowden: "Det är mer uppsplittrat idag. Vad man ska ha läst beror på vilken grupp man rör sig i."
Greider höll med om detta: "Inom politiskt korrekta grupper finns en rädsla att inte ha hållit sig à jour." Inte minst verkade detta gälla queer och feminism.
Greider beklagade sig även över att Susanne Alakoski och Åsa Linderborg svävade "kanonlöst" eftersom poststrukturalistiska strömningar glömt bort en hel tradition av realistiskt berättande "ända sedan Gorkij" och "det gör mig förbannad när jag tänker på det".
Slutligen var alla debattörerna rörande eniga om att man INTE kan bilda sig utan att läsa. Räcker inte att titta på film tyckte dessa höglitterata personer.
Upptäckte just att jag visst (helt ofrivilligt) koketterade lite med min egen obildning i min kommentar: "Rilke" och "Susanna Alakoski" skall det stå.
Skicka en kommentar