Det finns några ord jag absolut inte tycker om att möta då det gäller skolan - flum, flummig, flumpedagogik och flumskola. Dessa ord saknar pedagogisk kvalitet. Nej, jag förväntar mig andra ord som beskriver skolans arbete.
För övrigt finns det saker att uppskatta i det hjärnforskare Martin Ingvar uttrycker i sin debattartikel.
Kanske vi skulle samla våra tankar och svara i en debattartikel tänker
Anne-Marie Körling,
som vill värna orden som omsluter skolans arbete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
tråkmagistern här. Du ogillar ordet, jag ogillar företeelsen.
Intressant - du får gärna utveckla! Har nämligen ingen aning om vad du menar, så varmt välkommen. Anne-Marie
Kul att du följer upp den här bloggen med en om gräl! För problemet med de här orden är just att de passar så bra in i den sorts debatt som förs i media. De passar mindre bra för att beskriva skolverkligheten.
Eftersom tråkmagistern inte svarar så snabbt kollade jag på hans blogg, och läste hans definition av flumskolan. Oklar och oredig (vilket konkret manifesterar sig på olika sätt i skolvardagen) är huvudpoängen om jag förstår saken rätt.
För mig låter detta inte som en pedagogik - det vill säga: det är inte pedagogiska teorier som attackeras.
Jag tror att det finns ett problem, men skulle beskriva detta som alltför svag koppling mellan teori och praktik. Många lärare upplever att det är svårt att undervisa i dagens skola, och de saknar teoretiska modeller för att reflektera kring dessa problem.
Den skola som brukar framhållas som föredöme - den så kallade kunskapsskolan - bygger på tydlighet, krav och en kunskapssyn där kunskap är en fast uppsättning fakta som kan överföras från en person till en annan, och ej är beroende av sin tid. Från en teoretiskt perspektiv skulle jag säga att denna pedagogik är behavioristisk, och bygger på en syn på barnet som en tabula rasa.
Jag tror att en anledning till att den praktik som kallas flumpedagogik har uppstått är att ovanstående teorier inte kunde förklara skolvardagen. Det räcker inte med att belöna / bestraffa för att skapa motivation, det blir allt svårare att bestämma vilken kunskap som är bra, och barn är inte vita tavlor: de är tvärtom mycket viljestarka individer som tycker att en skola som hellre blickar bakåt än framåt är meningslös.
Vi måste alltså fylla upp det pedagogiska vakuum som uppstått med teorier som bättre förklarar skolvardagen.
Jag tror att den konstruktivistiska och sociokulturella syn på lärande som presenteras av Roger Säljö, Olga Dysthe och Gunilla Molloy hjälper oss en bit på vägen.
De ger svar på hur skolan ska kunna vara viktig i en föränderlig värld. De förordar en skola som håller fokus på viktiga läromål, försöker uppfylla sitt demokratiuppdrag, och är meningsfull för eleverna samtidigt.
/Mikael
Jag menar att flumskolan karakteriserar av följande:
1. Man rättar inte elevers arbeten.
2. Man sätter inte betyg.
3. Förespråkarna anser att kunskap är för komplext för att sammanfattas i en siffra.
4. Man nedvärderar kunskap till förmån för annat, och i synnerhet nedvärderar man faktakunskaper.
5. Läxor ifrågasätts eller förbjuds.
6. Man fokuserar inte på inlärning.
TRåkmagistern igen
Meningarna går isär. Så ser verkligheten ut. Mikael uppskattar att du fann kopplingen och finner många likheter dina tankar här. Ordning och redadebatten är olycklig. Det hävdar jag bestämt. Lärare verkar i det praktiska men bör vara rustade med en mängd förklaringsmodeller och teoretiska begrepp. Jag funderar i termer av Vygotiskij och Dewey, Maria Montessori och många, många fler. Man väljer glasögon för att utöka förståelsen för fenomen. Eleven står i centrum för mitt tänk. Anne-Marie
flumm`ig adj. ~t
ORDLED: flumm-ig
• intellektuellt oredig p.g.a. narkotikarus [vard.]
BET.NYANS: ofta allmännare intellektuellt oklar: ~a teorier om själsförädling
HIST.: sedan 1973; av ovisst urspr.; ev. till lummig 'lätt berusad' eller till eng. flummery 'nonsens, struntprat'
Copyright Nationalencyklopedin
Kanske dumt att bara citera NE utan kommentar. Flum/flummig är poltiskt laddade värdeord i skoldebatten sedan ganska länge. De är värdelösa som begrepp i en seriös analys av skola och lärande. Men det finns många sådana "icke-ord" i debatten (och tyvärr forskningen) som skulle behöva granskas lite närmare. Dialog, till exempel. Eller ordning och reda. Värdegrund. Demokratisk fostran. Jag undrar alltid när jag hör sådana ord: Hur? På vems villkor? Precisera! Ofta används de för att befästa idelogiskt betingade tolkningsgemenskaper. Kanske kan man inte undvika detta. Jag vet inte. Men det är roligt när man överraskas. När någon tänkt lite nästan alldeles på egen hand... :-)
Ibland betyder ord tvärtemot vad man tror. I förra 9a skällde matteläraren ut klassen, och sa sedan att de hade fört en diskussion. Konstigt...
Gräl och diskussion? Den som strävar efter att ha rätt kallar det nog en diskussion, den som bara är förbannad och allmänt ordrik kanske kallar det gräl... jag vet inte... spännande kommentar. Allt gott på skolfronten. Inte ett flumord någonstans. Anne-Marie
Handlar det om gräl - här också? Håller på att segla upp som årets trendämne.
Skicka en kommentar