Har ni tänkt på att när forskare, författare och andra med intellektuella yrken ska intervjuas i TV så görs det alltid framför en bokhylla? Och det ska inte vara någon sådan där folkhemsk finbokhylla i ett suspekt regnskogsträslag med alltför prydligt ordnade böcker som delar plats med idrottspokaler, släktfoton och ungarnas alster från slöjden. Det ska vara en aktiv bokhylla. Rörig, använd, ja lite kreativt osorterad så där.
Kanske har den här visuella klichén uppkommit för att intervjupersonen känner sig tryggast omgiven av sina böcker. Kanske är det för att ge trovärdighet åt det han eller hon säger. En person som läst så mycket måste man väl kunna lita på?
Passar förresten på att länka till en presentation av Svensklärarföreningens styrelse.
Svante Skoglund, som idag på tunnelbanan såg ny reklam för mjällschampot Head & Shoulder, som finns i ett otal varianter. Budskapet var med tanke på produkten en smula förvånande: ”Nio sätt att uttrycka din personlighet". Den besvärliga frågan ”Hurdan är han egentligen, din nya arbetskamrat Markus?” kanske i framtiden kan besvaras med ett kort ”citrus fresh”. Eller "ocean lift", om det skulle passa bättre.
Inga böcker i sikte - bara mjällfria personligheter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bokhyllan signalerar! Vem är du? Jag kan inte låta bli att läsa av människors bokhyllor. Jag kan inte låta bli. Så vad signalerar inte en bokhylla. För övrigt är det att hylla en bok eller två. Anne-Marie
Ja, och kraven för att få platsa på bild bland övriga styrelsemedlemmar är tuff! Det foto jag skickade till Maria (Svensklärararens redaktör, förf anm.) hade bokhyllan på stugan som bakgrund - med bara deckare. Var det därför jag, Ann och Elisabeth inte fick vara med? (Maria ;^)
J på Hypergraphia hade ett inlägg om antikvariatets bästa kund som köpte snygga böcker metervis. J, kan inte du hjälpa mig med länk till ditt inlägg, jug hittar det inte.
Martin skrev ovanstående.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/herr-r.html
men somliga bryr sig inte ens om innehåll över huvud taget.
http://www.manorbindery.co.uk/
Du Martin, det blir ju bara en sån här klipp och klistra länk det här...
Det har alltid fascinerat mig vilka bakgrunder filmare använder för att reflektera objektets personlighet. Anne-Marie, du brukar ofta hamna framför en vägg av barnteckningar (i egenskap av lågstadielärare) som komplement till de ganska givna kaotiska bokhyllorna du har i din lägenhet.
Det händer för övrigt ganska ofta att lokala band dyker upp i bokhandeln och vill bli porträtterade antique chic mellan våra hyllor.
Det är kanske den ideala bakgrunden, neutral och levande på samma gång, ur ett rent fotografiskt perspektiv, och det signalerar väl ett slags djup...
Hypergraphia: underbar historia som jag missat! Läsarna anmodas att omedelbart besöka http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/herr-r.html!
Skicka en kommentar