Är svenskämnet ett tjejämne? Jo jo. Ämnet ska vändas och vridas på. Behövligt. Vi ska ställa oss frågor kring svenskämnet. Jag har roat läst Svante Skoglunds blogg samt den efterföljande diskussionen här på Svenskläraren kommenterar. Svenskämnet har en lång och märklig historia om vi läser de läroplaner som skolan haft. I begynnelsen var läskunnigheten ett absolut krav - utan den berömda katekesläsningen stängdes möjligheterna till äktenskapets dörrar - därefter har det varit både si och så om svenskämnets betydelse i skolan samt vad ämnet ska bidra till. Vår nuvarande läroplan LpO94 sätter språket i centrum, ja jag menar förstås eleven i centrum, men läs - den språkligt aktiva eleven. Det är en viktig fråga som ständigt bör förvaltas i de pedagogiska diskussionerna vid samtliga skolor. Varje ämne bärs fram av det skrivna språket. Det finns inget ämne i dagens skolan som befriar eleverna från skrivna ord. Kravet på läskunnighet är stor.
Hur ser vi på svenskämnet? Hur kan vi göra ämnet meningsfullt för eleverna?
Under de tidiga skolåren vet vi ganska väl vad vi gör, vi lärare. Då ägnar vi oss åt allt som främjar våra elever att bli läsande och skrivande. Därefter tror jag att vi famlar i vad ämnet ska leda till och verka för. Jag är själv lärare i en årskurs fem och hävdar med bestämdhet att läsningen är a och o, samt att alla i klassen får fortsätta att utveckla sin läsande förmåga, träna sin förståelse och ingå i muntliga sammanhang där språkutvecklingen och språkets sammanhang har ett tydligt fokus.Vi är aldrig någonsin klara med vårt språk. Bara det!
Så om ni mina bästa herrar, fniss, talar om svenskämnet som tjejämne, skulle jag vilja diskutera ämnet i sin helhet.
Anne-Marie Körling,
som har vässat pennan en aning.
15 kommentarer:
Läseböcker har blvit en årskurs enklare sedan 80-talet. Det är allvarligt.
... och konkurrensen om barnens intressen har ökat avsevärt. A-M
Frågan är om någon generation tidigare varit så flitig i att skriva och läsa. Jag tror inte det. Därmed inte sagt att allt står väl till. Den snabba, teknikbaserade skriftkulturen har sina begränsningar.
Vilket ibland kan framskymta till och med här på bloggen, trots att de flesta som skriver här väl är fostrade i en datorfri värld. :-)
Kanske svenskämnet är ett "tjejämne" pga av sättet skolan ofta undervisar om och i litteratur (i högre åldrar)? Tjejerna "köper" lättare upplägget pga deras mognad eller "inrättning i ledet" - medan killarna mer vågar protestera genom att inte göra?
Nä, jag har verkligen inte en aning . Själv har jag 2 söner, den ena en bokslukare och den andra måttligt intresserad. Och jag vet inte varför det är så.
Kan det att killar ofta gör saker i GRUPP spela in? Medan tjejer föredrar tvåsamhet och där en bok faktiskt kan vara den andra parten. Generaliseringar, jag vet, men kanske kan det ligga något lite i det? /Janis
Det där med tvåsamheten/dialogiskheten tycker jag är enormt intressant. Har en 13-årig flicka (bonusbarn) som ägnar all vaken tid åt mycket sofistiskerat tvåsamhetsbygge. De flesta killar i ungefär samma ålder framstår vid jämförelse som ruggigt primitiva (eller härligt stabila) interaktörer. Min 15-årige son till exempel. Hon genomgår 10 relationskriser om dagen på Play Ahead medan han gruppumgås genom att spela World of Warcraft med samma gamla nördkompisar. Fast fan - det är ju han som läser... Hm.
Jag kan bidraga med en liten empirisk studie.
Läser Svenska språket på ett universitet, bland blivande svensklärare, och är ensam kille.
Jag ska inte ens bli lärare, så den här kullen är till 100% tjejer.
Hur kan svenskämnet undgå att bli ett tjejämne då, när enbart tjejer undervisar i det, och varför är det ett problem?
Om husets far läser tidningen på morgonen smittar det säkert av sig till sönerna. Men förekommer det fortfarande? Det är inte bara skolan som styr..
Ja, jag skrev en artikel i Svensklärartidningen för en tid sedan. Där tittade jag på hur mycket killar FAKTISKT läser, och att de läser, men att vi kanske inte uppfattar det som läsning. Det är en aning allvarlig. Anne-Marie
Tråkmagistern - de vuxna är alltid modeller. Och jag tror mycket på din tanke. Läsning genereras hemifrån. Därför är frågan komplex. Allt gott Anne-Marie
Varför är det ett problem att svenska eventuellt är ett tjejämne? Det innebär att färre individer får ett stöd och en stimulans som skulle gynna deras språkliga(och personliga) utveckling. Jag tycker att män som inte läser tar en onödig risk. De KAN bli väldigt, väldigt tråkiga.
Anne-Marie: det du säger att man någonstans på vägen tappar killarna är ett märkligt fenomen som min mor (själv lågstadielärare) ofta pratar om. Vad är det som gör att killar som har varit storläsare plötsligt slutar? Var någonstans slutar man prata om läsning?
Janis och Svante - jag tror att gruppen har enormt stor inverkan på läsningen. Ska läsning fungera bör den finnas i ett socialt sammanhang.
Det finns en ganska ny avhandling som man kan ladda ner från nätet, jag tror att den här länken funkar: Mellan Dante och Big Brother - en studie i gymnasieungdomars textvärldar.
Där ser forskaren (med det fina uttrycket vidgat textbegrepp) även dataspel, tv- och videotittande som läsande. Killar läser som "hjältar" och tjejer läser som "tänkare". Båda saknar förmågan att gå in och ut ur en text och se den från ett analytiskt perspektiv (vilket blir skolans uppdrag att lära ut).
Jag läste nyss boken "Vi som aldrig sa hora" av Ronnie Sandahl. Den väckte visst mycket känslor när den kom, för att den presenterade killar som offer. Det finns en viss sån aspekt på den här diskussionen också.
Det problematiska med den manliga offertanken (att känna sig som offer är väl i och för sig aldrig särskilt produktivt) är att killarna inte som tjejerna kräver makt. I Sandahls bok kräver de att bli älskade av tjejer (nu spetsar jag till det här - mot bättre vetande - för skönlitteratur kan ju tolkas på många sätt: säg gärna emot!).
Jag tror att det finns ett problem i manligheten som består i att killar ska framstå som att de alltid klarar sig själva. Lösningen på denna okänslighet har tidigare varit att tjejer bekräftar killarna. Men om nu tjejerna inte längre vill inta den rollen blir killarna lite vilsna. Därför behöver skolan stödja killarna att våga visa sig svaga och prata om känslor. Att prata om skönlitteratur kan vara en sådan ingång.
Jag menar därmed att det vore fel mot killarna att välja bort sådan undervisning för att de tar avstånd mot den (på grund av att de inte tycker att den passar in i deras bild av manlighet). Skolan måste istället vara aktiv i konstruktionen av kön där svaghet och känslosamhet får vara en del av det som kallas manlighet.
/Nils
Underbara diskussion. Alla ni, det är så roligt att läsa och tänka vidare. Bara så ni vet det. Nils, jag ska läsa det du länkar till. Värdefullt. Anne-Marie
Bonjour, svensklararen.blogspot.com!
[url=http://cialischwa.pun.pl/ ] cialis [/url] [url=http://viagratitu.pun.pl/ ]Acheter viagra en ligne[/url] [url=http://cialismaro.pun.pl/ ]Achat cialis [/url] [url=http://viagraline.pun.pl/ ]Achat viagra en ligne[/url] [url=http://cialistina.pun.pl/ ]Acheter cialis online[/url] [url=http://viagradysi.pun.pl/ ] viagra online[/url]
Skicka en kommentar