Jag kan inte låta bli att citera ur Doris Lessings Nobelföreläsning:
"Låt oss anta att vår värld drabbas av krig, av de fasor som vi alla utan vidare kan föreställa oss. Låt oss anta att flodvågor sköljer genom våra städer och haven stiger ... men berättaren kommer att vara med oss, för det är vår fantasi som formar oss, upprätthåller oss, skapar oss - på gott och ont. Det är våra berättelser, det är berättaren som ska vederkvicka oss när vi blir sargade, sårade, ja till och med krossade. Det är berättaren, den som skapar drömmar och myter, som är vår Fågel Fenix, det är vi när vi är som bäst, när vi är som mest nyskapande."
(Översättning: Inger Johansson. Copyright Nobelstiftelsen 2007.)
Svante Skoglund, som tycker att Lessings roman Det femte barnet förtjänar fler unga läsare ute på skolorna.
3 kommentarer:
Blir det inte nästan lite freudianskt över Lessings försvar av berättaren som skall göra oss fria? Ruskigt snitsigt skrivet i alla fall, skall ge mig på Lessing vid tillfälle. Är alla eniga med Svante om att det är Det femte barnet man skall läsa först?
Jag menade nog mest att "Det femte barnet" är en kort, spännande och lagom konstig bok för att funka med tonåringar. Absolut inte hennes bästa och absolut inte typisk Lessing. "Gräset sjunger" är nog en mer lämplig vuxenbörjan.
Jag ska se om det finns utrymme att läsa i Vilnius. Gräset sjunger skall jag komma ihåg. Stod och bläddrade och läste baksida på Det femte barnet, visst verkar det intressant att läsa i skolan!
Skicka en kommentar