lördag 15 december 2007

Undervisning under övervakning

Storebror ser dig, lillebror ser dig, mellanbror ser dig, styvbror ser dig, halvbror ser dig

Det blir svårare att smyga sig undan nu för tiden. Vi är liksom sedda ur alla vrår. Att huka bakom katedern och gömma sig på institutionsbiblioteket funkar inte längre. För inte så länge sedan diskuterades avlyssning och övervakning bara i samband med kriminalitet. Och terrorism. Men nu för tiden är vi alla övervakade. Inte minst i skolan.

Förut har vi varit mest rädda för att storebror ska se oss i bästa orwellanda. Men fokus har i år snarare förskjutits mot lillebror (uttrycket lillebror ser dig myntades av Göran Everdahl i Spanarna i januari) , genom att alla har mobilkameror kan allt
som händer blixtsnabbt filmas och spridas jorden runt genom Youtube. Och visst har vi väl alla skrattat åt stackare som fått sina femton minuter bland alla dessa grupputskick som fått oss alla att överväga att stänga ner vår nyinförskaffade facebooksida.

Allt fler skolkorridorer filmas, vilket i veckan uppgavs vara en succé, skadegörelse och klotter förefaller minska. Samtidigt kritiseras fenomenet av Sveriges elevråd då de menar att elevernas integritet kränks. Och i veckan väckte det viss uppmärksamhet att lärare filmas av elever och läggs ut på Youtube. Lillebror ser dig - tänk på det innan du blir arg på störiga elever eller håller skumma lektioner där syftet inte framgår (också Karin skrev om detta i veckan). Men detta ingår ju bara i en allmän trend att göra det nyss så slutna offentligt (se t ex Ekdals krönika i DN om svensk tryckfrihetslagstiftning från 1766 och framåt).

Mer handfast övervakning och bedömning av lärare och skolor är nämligen på väg. På en skola i Hudiksvall betygssätter eleverna sina lärare på nätet (tack Lisabeth för länken), och veckans stora skolnyhet är att allas vår Jan Björklund kommer att inrätta en ny myndighet – Skolinspektionen som skall kontrollera alla skolor tätare och effektivare, och resultaten skall göras mer tillgängliga. Skolorna skall enligt förslag betygssättas enligt en fyrgradig betygsskala så att de kan jämföras. "Det är bättre att elever vet om, och att staten kan garantera, att man får en trygg och bra utbildning än att det råkar vara synd om några som jobbar på de här skolorna", som utredaren sammanfattar vinsten med det hela.
.
Myndigheten skall också gå in i de enskilda lärarnas arbete. Tio procent av de nationella proven föreslås rättas om för att betygssättningen skall kunna bedömas, och trilskande skolor kunna få ett litet rapp med pekpinnen (Elevröst i SvD följer underbar elevlogik: "Om skolan har satt för låga betyg är det väl bra. Men inte om de varit för höga"), skolor ska kunna få böta – och friskolor som vanligt kunna få tillstånden indragna.

Men om myndigheten misstänker att undervisningen är undermålig kan inspektörerna gå in i de enskilda klassrummen och kontrollera den enskilde - undermålige - läraren.

Är det här då något att vara bekymrad över? Ja och nej. Ja för att alla lärare är vidöppna för kritik. Vi vet om det, och vi är ofta mycket känsliga för det. Inte minst den politiserade pedagogiska forskning som finns i det här landet visar att alla kan kritiseras – alldeles oavsett hur bra de är (det finns inga lärare i detta land som sätter eleven i centrum och tar vara på elevernas egna erfarenheter på det sätt som en blivande doktor i pedagogik önskar, se t ex detta typiska exempel). Kan vi lita på att dessa inspektörer inte låter sig politiseras i sitt arbete och inte blåsa än hitan än ditan i de undervisningsmässiga trender som nyckfullt drar genom det svenska skolsystemet?

Och kan det verkligen vara utomståendes uppgift att gå in och kontrollera enskilda lärares arbete? Jag kan inte tycka att det är ett arbete för skolinspektörer (eller för den delen: finniga små pedagogikexperter som kommenterar lärarfilmer på Youtube med analyser av typen: Fan störd han e, helt CP). Undervisning måste ses i en kontext. Och den kontexten skall en skolledare ha reda på. Och det är dennes jobb att hålla ordning i sitt pastorat.

Men annars ser jag nog inte riktigt faran i att skolor bedöms (eller att korridorer övervakas för den delen). Det kan finnas en pragmatisk nytta med båda – inte minst ur elevperspektiv. Men också ur lärarperspektiv – bråkiga lärare som påtalar brister i metodval och organisation på enskilda skolor kan få hjälp.

Jag diskuterade problemet med just övervakningskameror med Erik Nilsson, en elev som gjorde film om detta i vintras.


Erik Nilsson: Echelon and Beyond (2007)

Min tanke då och min tanke nu är att allt är övervakning (och för all del skolinspektion) är alldeles i sin ordning om jag som enskild lärare/medborgare blir behandlad som boskap. Jag som individ är helt ointressant. Så länge jag bara förekommer som ett streck i en kolumn, ett anonymt citat i en rapport, eller en svartvit figur som låser upp ett klassrum på en datafil som existerar i två veckor i ett låst skåp är jag inte bekymrad.

Det är en annan sak mot att bli betygssatt på nätet enligt diskutabla kriterier som eleverna inte fått undervisning i att hantera. Eller figurera i lösryckt mobilfilm där man framstår som mad professor. Eller bedömas av utomstående inspektör för att skolledarna inte gör sitt jobb.

Martin Sandberg är gymnasielärare och tror inte att hans torra genomgångar skulle bli en blockbuster på Youtube.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Svensklärarföreningen sa...

Brännhett ämne... och början på en diskussion. Jag läste också Ekdal imorse, vi har en liten diskussionsgrupp med utgångspunkt i hans söndagsledare. Jag tror vi får tänka till ordentligt. Lärare har aldrig ordet, utan får alla ord av andra som tycker om eller inte om skolan. Detta är problematiskt och inte demokratiskt anser jag. Jag är för öppenhet och påverkan, men jag vill bli respekterad och tillfrågad om hur jag ser på saker och ting också. Det får inte bara bli utanförinsyn... utan inifrånuttryck också. Puh... frågan är så stor. Du har berört den... och den ska leva vidare. Allt gott. Anne-Marie Körling

Svensklärarföreningen sa...

...förlåt... början till en diskussion...Anne-Marie

Karin sa...

Bra inlägg.
I era kläder vete sjutton om jag skulle gilla att bli betygsatt av eleverna. Hur eleverna klarar sig senare är väl egentligen ett tillräckligt gott betyg?
Jag skulle vara asförbannad, tror jag, på ett skolsystem som gjorde det mer eller mindre omöjligt att UNDERVISA. Att förmedla kunskaper, vilket fortfarande är min fasta övertygelse att skolan ska göra.
Eleven ska inte vara i centrum.
KUNSKAPEN ska vara det.

Om det sen inte längre finns något konsensus om vad kunskap i svenska (för er del då) ÄR, ja, då får man väl sätta sig och ta reda på det igen.

Skönt med fransk lärarkår är dess stora skepsis till politiska lappkast, som en rektor sa när en ny skolminister just hade trätt till:
- Jaha, och nu ska föräldrarna vara mer närvarande i skolan också. Jaja, det förstår ju alla att det inte går, sa hon och sen var den saken utagerad.
Och där satt vi föräldrar med långa hakor.

Men, skolan är en komplex historia. Ändå, stå på er!

Och tack för erbjudandet om skrivplats. Det känns bra! Sparar så klart mailadressen!

Martin sa...

Anne-Marie: Ekdals ledare (se länk i inlägget) är mycket intressant för att den motsätter sig alla typer av begränsningar. Jag skulle jättegärna vilja se hur han resonerar runt youtube-filmerna på arga eller märkliga lärare. Jag vet inte vad han skulle säga faktiskt... Kanske något om priset vi får betala?

Att lärare inte styr skoldebatten och sällan är de som initierar olika förslag är ju helt uppenbart. Håller med dig - problematiskt och icke-demokratiskt är förnamnet tycker jag!

Just vad lärare själva skall ha för möjlighet att påverka är ju en fråga som berör den nya skolinspektionen. Jag har inte läst hela förslaget, men är nyfiken på hur inspektionerna som verktyg kommer att fungera. Kan detta bli en kanal för påverkan för lärare? Vad tror du, Anne-Marie om regeringens nya tankar om inspektion! Intressant att se hur ni på grundskolans tidigare år ser på saken!

Karin - att bli betygssatt av eleverna suger. Jag har varit med om det i form av nätbaserade utvärderingar av kurser, som inte tar hänsyn till det kursspecifika innehållet. Det betyder att eleverna i väldigt stor utsträckning sätter betyg på vad de tycker om en som person. Och hur klassen som helhet lyckats på det senaste provet etc. Är man en svag person som verkligen inte gillar att stämplas som tja, okej på sådana utvärderingar påverkar det hur man lägger upp sin undervisning. Man hamnar kort sagt i ett läge där man fjäskar med sina elever.

Det bästa betyg man som lärare kan få är erkännande från elever långt efteråt - eller som du säger - de söker sig vidare och det går bra för dem /de är nöjda med vad de åstadkommer!. Vad de tycker nu är egentligen inte så intressant eftersom detta som sagt är så styrt av relationen tror jag. Om inte det de säger är väldigt specifikt, och direkt handlar om specifika moment och specifika arbetsmetoder i klassrummet. Oavsett om man kommer bra eller dåligt överens med en klass.

Eleven eller kunskapen i centrum är en rolig diskussion - men konstig!!! Säger man att eleven skall vara i centrum menar man ju samtidigt att det finns folk som menar att eleverna inte skall vara i centrum. Jo, du säger att kunskapen skall vara där, men skulle vi börja diskutera vad det egentligen skulle betyda blir det ju absurt!!! Alla tycker vi att eleven skall vara i centrum - frågan är snarare hur "eleven i centrum" skall tolkas! Mer bestämt: vad i elevens utveckling är det viktigast att vi fokuserar på, och hur skall detta gå till? Här tror jag att vi är rörande eniga i vad som är viktigt!

Angående den franska lärarkåren - jo, det är ju väldigt mycket så här också! Som lärare har man ju en ryggmärgsreflex mot förändringar, särskilt käcka frälsningsläror som tar sin utgångspunkt i att eleven inte är i centrum etc floskler!

Men det finns också en gräns då denna skepsis slår över i grinighet. När ingenting i samtiden är bra, och framförallt - allt gnäll riktas mot eleverna!!! Suck (jag brukar rikta mitt gnäll mot grundskolan istället! Mycket mer konstruktivt! :^) )

Angående skriva - det vore jätteroligt, verkligen. Vi behöver gästkrönikörer med ditt engagemang! Jag hoppas innerligen att du orkar komma tillbaka efter julstök etc, detta är så roligt!

Erik Nilsson sa...

Har väl inte så mycket att tillägga. Jag håller med dig till viss del. Men jag tycker inte att den objektiva övervakningen ska få existera då den kan börja användas på fel sätt. Ett sådant system är alltid farligt även om syftet må vara gott. Även om vi övervakas som boskap så kan detta alltid ändras på. Sen så finns ju även resonemanget: Jag har rent mjöl i min påse men mitt mjöl är fortfarande min ensak.

Lite rörigt kanske, men jag är trött och ska sova strax. Bloggen kommer upp igen efter den 25:e, när Loopia har fått sina pengar.

//.Erik Nilsson

Martin sa...

Erik - handlar inte detta helt enkelt om klassisk utilitaristisk matematik? Vad ger mest lycka åt flest? Jag kan nog tycka att i valet mellan det faktiskt konkret goda (mindre skadegörelse och färre misshandelsfall) och det mer filosofiskt/ideologiskt onda (filmerna kan användas i annat syfte utifallatt...) väljer jag nog det förstnämnda. Fast jag vet att detta sätt att resonera bara håller i det detta det konkreta fallet, jag vet...

Det skall bli jättekul att lägga upp filmen. Det kanske dröjer till efter nyår, jag har bara smalband i Vilnius.