Undervisning under övervakning

Storebror ser dig, lillebror ser dig, mellanbror ser dig, styvbror ser dig, halvbror ser dig

Det blir svårare att smyga sig undan nu för tiden. Vi är liksom sedda ur alla vrår. Att huka bakom katedern och gömma sig på institutionsbiblioteket funkar inte längre. För inte så länge sedan diskuterades avlyssning och övervakning bara i samband med kriminalitet. Och terrorism. Men nu för tiden är vi alla övervakade. Inte minst i skolan.

Förut har vi varit mest rädda för att storebror ska se oss i bästa orwellanda. Men fokus har i år snarare förskjutits mot lillebror (uttrycket lillebror ser dig myntades av Göran Everdahl i Spanarna i januari) , genom att alla har mobilkameror kan allt
som händer blixtsnabbt filmas och spridas jorden runt genom Youtube. Och visst har vi väl alla skrattat åt stackare som fått sina femton minuter bland alla dessa grupputskick som fått oss alla att överväga att stänga ner vår nyinförskaffade facebooksida.

Allt fler skolkorridorer filmas, vilket i veckan uppgavs vara en succé, skadegörelse och klotter förefaller minska. Samtidigt kritiseras fenomenet av Sveriges elevråd då de menar att elevernas integritet kränks. Och i veckan väckte det viss uppmärksamhet att lärare filmas av elever och läggs ut på Youtube. Lillebror ser dig - tänk på det innan du blir arg på störiga elever eller håller skumma lektioner där syftet inte framgår (också Karin skrev om detta i veckan). Men detta ingår ju bara i en allmän trend att göra det nyss så slutna offentligt (se t ex Ekdals krönika i DN om svensk tryckfrihetslagstiftning från 1766 och framåt).

Mer handfast övervakning och bedömning av lärare och skolor är nämligen på väg. På en skola i Hudiksvall betygssätter eleverna sina lärare på nätet (tack Lisabeth för länken), och veckans stora skolnyhet är att allas vår Jan Björklund kommer att inrätta en ny myndighet – Skolinspektionen som skall kontrollera alla skolor tätare och effektivare, och resultaten skall göras mer tillgängliga. Skolorna skall enligt förslag betygssättas enligt en fyrgradig betygsskala så att de kan jämföras. "Det är bättre att elever vet om, och att staten kan garantera, att man får en trygg och bra utbildning än att det råkar vara synd om några som jobbar på de här skolorna", som utredaren sammanfattar vinsten med det hela.
.
Myndigheten skall också gå in i de enskilda lärarnas arbete. Tio procent av de nationella proven föreslås rättas om för att betygssättningen skall kunna bedömas, och trilskande skolor kunna få ett litet rapp med pekpinnen (Elevröst i SvD följer underbar elevlogik: "Om skolan har satt för låga betyg är det väl bra. Men inte om de varit för höga"), skolor ska kunna få böta – och friskolor som vanligt kunna få tillstånden indragna.

Men om myndigheten misstänker att undervisningen är undermålig kan inspektörerna gå in i de enskilda klassrummen och kontrollera den enskilde - undermålige - läraren.

Är det här då något att vara bekymrad över? Ja och nej. Ja för att alla lärare är vidöppna för kritik. Vi vet om det, och vi är ofta mycket känsliga för det. Inte minst den politiserade pedagogiska forskning som finns i det här landet visar att alla kan kritiseras – alldeles oavsett hur bra de är (det finns inga lärare i detta land som sätter eleven i centrum och tar vara på elevernas egna erfarenheter på det sätt som en blivande doktor i pedagogik önskar, se t ex detta typiska exempel). Kan vi lita på att dessa inspektörer inte låter sig politiseras i sitt arbete och inte blåsa än hitan än ditan i de undervisningsmässiga trender som nyckfullt drar genom det svenska skolsystemet?

Och kan det verkligen vara utomståendes uppgift att gå in och kontrollera enskilda lärares arbete? Jag kan inte tycka att det är ett arbete för skolinspektörer (eller för den delen: finniga små pedagogikexperter som kommenterar lärarfilmer på Youtube med analyser av typen: Fan störd han e, helt CP). Undervisning måste ses i en kontext. Och den kontexten skall en skolledare ha reda på. Och det är dennes jobb att hålla ordning i sitt pastorat.

Men annars ser jag nog inte riktigt faran i att skolor bedöms (eller att korridorer övervakas för den delen). Det kan finnas en pragmatisk nytta med båda – inte minst ur elevperspektiv. Men också ur lärarperspektiv – bråkiga lärare som påtalar brister i metodval och organisation på enskilda skolor kan få hjälp.

Jag diskuterade problemet med just övervakningskameror med Erik Nilsson, en elev som gjorde film om detta i vintras.


Erik Nilsson: Echelon and Beyond (2007)

Min tanke då och min tanke nu är att allt är övervakning (och för all del skolinspektion) är alldeles i sin ordning om jag som enskild lärare/medborgare blir behandlad som boskap. Jag som individ är helt ointressant. Så länge jag bara förekommer som ett streck i en kolumn, ett anonymt citat i en rapport, eller en svartvit figur som låser upp ett klassrum på en datafil som existerar i två veckor i ett låst skåp är jag inte bekymrad.

Det är en annan sak mot att bli betygssatt på nätet enligt diskutabla kriterier som eleverna inte fått undervisning i att hantera. Eller figurera i lösryckt mobilfilm där man framstår som mad professor. Eller bedömas av utomstående inspektör för att skolledarna inte gör sitt jobb.

Martin Sandberg är gymnasielärare och tror inte att hans torra genomgångar skulle bli en blockbuster på Youtube.

Andra bloggar om: Facebook, jan björklund, kameraövervakning, Martin Sandberg, Orwell, skolan, skolinspektion, Storebror ser dig, undervisning, Youtube, övervakning