söndag 30 december 2007

Stavfelsfunderingar



För några år sedan producerade jag en serie pedagogiska filmer. I en av dessa filmer intervjuades författaren Lennart Hellsing om läsning och språkutveckling. Författaren berättade om sin bristande kunskap i stavning. Jag förundrades. Jag har läst Lennart Hellsing i hela mitt liv. Skulle han fundera över stavning? Skulle han fundera över huruvida han stavar rätt eller inte? Då jag tog farväl den gången tyckte jag mycket om människan Lennart Hellsing. Hans ord kan hjälpa oss skrivare, skrivande, skriv-ande att våga skriva trots att vi stavar fel ibland.

Skrivandet hör så intimt samman med själen tänker jag. Så tänker jag då jag tar emot mina elevers arbeten. Det är texter skrivna av levande människor. Inga rödbockar ska sätta krokben på deras ord och deras skrivande.

Jag har utvecklat många pedagogiska tankar kring stavning. Jag tror att eleven som frågar om sin stavning ställer sin fråga utifrån en inre föreställning om ordet, en slags inre representation. Då eleven har skrivit sitt ord ser eleven att detta inte stämmer. Då kommer frågan: Hur stavas ... ? Jag har under alla mina år som lärare bett mina elever pröva sin stavning på provlappar. Där får de pröva sin stavning, undersöka det ord de har problem med. De får gärna diskutera med klasskamrater. Jag har dokumenterat all skrivande utveckling och har nog mer än tusen skrivstavningslappar. Strategin är överförbar till samtliga skolår och samtliga ämnen.

Med vänlighet
Anne-Marie Körling

På latin sägs det att pennan glider, vilket är en ödmjuk inställning till hur ett stavfel kan uppkomma. Det kan också vara bra att veta.

8 kommentarer:

Martin sa...

Särskilt zombielappen är ju helt fantastisk - som en dadaistisk dikt (med skräckinslag)!

Köpte en stor samlingsvolym med Lennart Hellsing på loppis till Marius häromdagen, det är fantastiskt roligt. Marius är självklart lite för liten (Bu och Bä är hans favoritlektyr för närvarande), men jag undrar hur man såg dessa små historier på femtiotalet när de kom. Man ser ju framför sig en ung farbror i skägg, pipa och svarta arkitektbågar som gör sitt eget anarkistiska uppror mot folkhemmets gryende konformitet. Lite samma känsla man får när man läser barnlitteratur från viktoriansk tid - Nalle Puh, Peter Pan eller Alice i Underlandet.

Svensklärarföreningen sa...

Martin - Boken om Krakel Spektakel - det är min favorit... Absolut! Jag älskar berättelsen om Luftslott, ja överhuvudtaget samtliga berättelser av Hellsing. Det där kluriga... språksvängiga, lekfulla och mångriktade... Bu och Bä är också bra, de där böckerna i början är en källa till allt det andra. Jag älskar de där första böckerna. Vilken förmåga att skriva så bra och med så lite text... rakt in i väldigt små barns hjärtan och hjärnor. Mer. Fler. Anne-Marie

Martin sa...

Ja, problemet med Bu och Bä är bara att man blir så fruktansvärt kräsen. Jag har samtliga liggande tillsammans med några av Landströms Nisse-böcker, och Marius väljer vilken han vill höra (just nu den allra vassaste - Bu och Bä får besök), och allt annat är så ... antingen intetsägande eller pratigt. Visst jag gillar ju såklart Jochum Nordström och Sven Nordquist också - och Prick och Fläck-böckerna är ju också kul! Men annars tycker jag att Sverige är helt överskattat som barnboksland! Fler tips efterfrågas!

Ninna sa...

Jag har aldrig haft några problem med att stava. Redan som åttaåring - eller däromkring - stavade jag rätt till ord som "calmettevaccination".

Men ibland, t.ex. när jag är stressad, kan jag ibland frågasätta om jag verkligen skrev rätt. Då skriver jag upp ordet ifråga och de andra möjliga alternativ till stavning som kan finnas. Då är det lätt att se vilket som är rätt.

Oftast är det utländska, "importerade", ord som jag kan undra över. Framför allt då de som anammats av det svenska språket under senare tid. Då är det jättebra med den här metoden.

Svensklärarföreningen sa...

Martin - det där med Sverige som barnboksland - Det är ett helt blogginlägg och en bloggdebatt. Vi kanske skulle göra något. Jag vill göra bloggintervjuer!
Ninna - härligt med ditt fantastiska ord. Det du beskriver, den där plötsliga osäkerheten, springet över tangenterna, bråttomfingrarna, och sedan läsa-ögna-igenom-ögonen som tror sig se det rätta... när det är felstavat, felsyftat... Skrivandet utvecklas i förhållande till en nästa, vi behöver ett utanförläsande för att få syn på vår text. I samma stund vi publicerar text, delar med oss av den till en nästa, syns alla fel texten bär. Vi är kommunicerande och utvecklas i gemenskap med andra. Tack för ditt inlägg. Återkom gärna hit. Allt gott!
Anne-Marie

Ninna sa...

Tack! Jag återkommer gärna. För en skrivarfreak som jag, och läsefreak ocskå förstås, är den här sajten en guldgruva.

Ann-Marie! Apropå tangentspring, så har jag ett väldigt lustigt tangentbord på min laptop. Den dubblerar bokstaven E, och förenklar (hm så kan man nog inte skriva här) bokstaven N. Det blir alltså deet, och Ninna blir ofta Nina. Ibland händer det så med andra bokstäver också.

På hedersord! Jag skojar inte och skyller inte ifrån mig. Den är nog född sån, den här apparaten. Men det innebär ju ett evigt kontrollerande varenda gång jag skriver något.

Kan det vara mina fingrar som är snabbare än tangenterna?

Neee...

Martin sa...

Ninna: Jag var inne på din hemsida, och jag blir så glad! Jag tycker att din kreativitet och energi är mycket inspirerande! Såklart skulle jag själv vilja skriva en roman - men jag skriver ju ingenting annat än den här jjumla bloggen. Keep up the good work!

"Ninna - härligt med ditt fantastiska ord. Det du beskriver, den där plötsliga osäkerheten, springet över tangenterna, bråttomfingrarna, och sedan läsa-ögna-igenom-ögonen som tror sig se det rätta... när det är felstavat, felsyftat... Skrivandet utvecklas i förhållande till en nästa, vi behöver ett utanförläsande för att få syn på vår text". Så snyggt, Anne-Marie!

Svensklärarföreningen sa...

Tack ... Martin. Jag tycker ämnet är så känsligt. Jag vet att stavning, skrivande är känsligt. Själv är jag i en svacka. Mina bokstäver trotsar mig i en ilsken hög, mina meningar spretar vilset åt alla håll, mina tankar blir svårfångade när jag försöker fånga in dem i en mening. Så kan det vara. För alla. Med ofattbar vänlighet, Anne-Marie Körling