fredag 7 december 2007

Glöm (inte) Shakespeare – nu är det metrosexige Middleton som gäller


Det var en gråmulen torsdag i slutet av november nådens år 2007 som en tunnhårig, medelålders man i runda glasögon tog till orda i den globala Shakespeare-kultens högborg, den till stor kostnad och med metikulösa mödor rekonstruerade Globe-teatern i London. Vad han sa? Jag citerar fritt:

”Shakespeare är som grannpojken. En riktigt trevlig prick. En lantis, javisst. Men verkligen helylle. Pålitlig. Påläst. Präktig. Synd bara att han hade en sån taskig syn på det där med tjejer. Ni vet – de brudar han skrev om är liksom noll sexiga, de är värsta oskulderna. Men nu ska ni få höra: alla som skrev pjäser på Shakespeares tid var inte såna. Det fanns en kille som hette Thomas Middleton. Hört talas om honom? Nä, trodde inte det. Han var född i London, inte i nån landsorthåla. Och han skrev fett sexiga grejer. Om Shakespeare var Beatles kan man säga att Middleton var Rolling Stones. Aldrig hört talas om Stones? Robbie Williams vs Pete Doherty, då? Äh. Ni fattar. Lite rååare, coolare.”

Jo, så där – ungefär – lät det när forskaren Gary Taylor efter många års års slit äntligen kunde presentera Thomas Middletons samlade verk för en grupp skolelever.

Nu storlanseras den urbane Middleton som Shakespeares sinistra, metrosexuella skugga. Om man får tro Taylor innehåller pjäser som t.ex. The Changeling och A Chaste Maid in Cheapside: ”transvestism, stalking, sexuell utpressning, kastrering, impotens, masochism, nekrofili …”. Taylor konstaterar: ”This fixation with sex makes him a writer of our times.”

Också Middletons privatliv tycks onekligen slå den Store Bardens vad gäller smaskiga detaljer (fast nog var det lite konstigt att Bill testamenterade sin näst bästa säng till hustrun Anne). När Middleton var 19 år gammal brändes hans dikt Microcynicon utanför St Pauls-katedralen på order av ärkesbiskopen. Man vet inte säkert orsaken, men man kan ana att beskrivningen av diktarens relation med en färgad transvestit spelade en viss roll ...

Låter som om Middletons pjäser har utomordentligt goda chanser att ta sig in i våra klassrum och teatrar. Och – why not? Lite schysst queeriga libertiner har väl ingen dött av.

Svante Skoglund, som ser fram emot att se Mikael Persbrandt i rollen som Sir Walter Whorehound.

PS. Jo, det är samme Middleton som en grupp forskare påstår ha skrivit inte bara sina egna utan också delar av ett par Shakespeare-pjäser, t.ex. en tiondels Macbeth. Både Beatles och Rolling Stones, alltså. Groovy. DS

2 kommentarer:

Martin sa...

Jag kan inte låta bli att tänka på hur ruskigt det kommer att bli om Middletons pjäser sätts upp på Göteborgs stadsteater eller Dramaten - gissa om det blir transvestiter i urbana miljonprogram! Som går på A-kassa! Och är utbrända! Och att man ska kunna känna igen sig i att allt med sex och sånt är så ytligt! Och att man skall vara snäll mot dem som är annorlunda!

Svante S sa...

Du är SÅ bitter... ;-)