Jag stod på Arlanda. Väntade hem min dotter. Jag var där ungefär i tid. Tiden var inte knapp snarare tvärtom. Den var väl tilltagen. Jag väntade och väntade. Plan landade och landade. Jag hade så tråkigt. Jag läste av alla och jag läste av allt. Taxichaufförer väntade på namngivna personer, stod där med sina textade skyltar, privata namn intill uttryckslösa ansikten. Väntan.
VanMorrison väntades till Jazz & Bluesfestivalen i Stockholm detta år. Jag är jazz och bluesvän. Stockholms Bluesfestival lockar mig och där sitter jag. År efter år. I tid och otid. Nu stod jag på Arlanda. Timmarna gick. Jag hade inte kontrollerat min dotters ankomsttid.
En av chaufförerna höll upp sin skylt - Morrisson! Jag tänkte... men tänk om det är den Morrisson han väntar på. Van Morrisson. Men vänta... om det är THE MAN, så stavar han inte sitt namn med två s. Så enkelt är det inte. Med ödmjukhet närmade jag mig chauffören.
- Du, väntar du på... the man... viskade jag.
- Hmm, väntar på vem... en man?
- Ja, the man... THE MAN... du vet... jag nynnade My brown eyed girl och fortsatte med Did I tell you lately that I lov...
Chauffören skakade på huvudet. Nej han visste bara att han skulle hämta några som skulle spela på Jazz och Bluesfestivalen.
- Men du... då är det säkert Van Morrison du ska hämta... och han är... känslig tror jag... stavar sitt namn med ett s?!
- Jag får inte ändra mina skyltar, det är order på det, suckade chauffören.
- Nej, det är ok. Men om du får något påpekande så kanske du kan säga att du vet, men inte får...
Därefter ställde vi oss intill varandra och stirrade mot passkontrollens dörrar och exitutgången för de nyankomna. Ingen väntad dök upp. Ingen Van Morrison, ingen dotter. Chauffören och jag påbörjar en livlig diskussion kring livet, musik och stavningen.
- Du får åka med in till stan om du vill...säger chauffören plötsligt till mig. Du kan berätta om Stockholm... för musikerna...
Så blev det. Jag väntade på en dotter. Ingen dotter kom. Men ... stavfelsmöjligheten bidrog till ett annat mottagande och en helt annan hemresa.
Anne-Marie Körling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken resa! Helt ofattbart att ingen har kommenterat det här innan mig! Jag funderade dock på: Vad hände med dottern?
Ja, var försvann J? Hela denna lakoniska episod känns väldigt mycket som en episod av Kaurismäki. Men då skulle ni givetvis blivit ihop också! Och Anne-Marie skulle spelats av Kati Outinen!
Dottern var på besök hos - en väldigt känd musiker i England. Så kan det vara. Vi förstår varandra väldigt bra. Hon skulle ha förbannat mig om jag inte reste iväg, och jag i min tur bjöd henne på en taxiresa från Arlanda... vi sammanstrålade och var sammanstrålande på en liten sunkig bar i Stockholm... och gissa om vi hade saker och ting att berätta...
But - end of story. Förlåt - där slutar berättelsen. Punkt. Anne-Marie
En väldigt känd musiker i England - reta oss inte så Anne-Marie! :^)
Skicka en kommentar