fredag 25 januari 2008

Att göra filmer med mobilen

I dag, fredag 25 januari, är det premiär för Göteborg filmfestival. Och där är det premiär för det som sägs vara den första långfilmen som helt och hållet är inspelad med mobiltelefon, dokumentären ”En enastående studie i mänsklig förnedring” (läs mer om filmen här)

I skolans värld är mobiltelefoner som bekant onda ting som sabbar och förstör undervisningen. Och det är klart, visst är det störande när det ringer mitt under en genomgång. Eller när det piper till i en väska. Fast några större problem under mina sju år som lärare har i alla fall inte jag haft med mobiler, om jag ska vara ärlig.

Dessutom kan ju mobiler faktiskt vara en tillgång. Till exempel när man arbetar med film. Under mina första år som lärare provade jag ett par gånger att göra filmer med mina elever. Vi hade tillgång till några videokameror på skolan som man lånade hos bildläraren. Man behövde ha god framförhållning för att få tag på en kamera. De var nästan alltid bokade, och även om man hade bokat till en viss dag kunde det hända att det inte fanns några kameror i skåpen när man skulle hämta dem, oftast på grund av att några elever hade glömt att lämna tillbaka kamerorna i tid. Väl i klassrummet – eller var vi nu filmade – hände det att batteriet plötsligt tog slut. Eller filmen. Det var inte helt okomplicerat, kort sagt, att dra hela projektet i hamn alla gånger.

Idag är det annorlunda. Den som vill låta sina elever prova på att göra egna filmer behöver inte nödvändigtvis springa runt och jaga videokameror – det finns redan flera stycken i klassrummet. Att filma med mobilen är både smidigare och enklare. De flesta har en telefon och de flesta telefoner är utrustade med videofunktion. Den som ännu inte experimenterat med sin egen telefon får dessutom anledningen att göra det. Själv blev jag rätt överraskad när jag upptäckte alla de funktioner som min mobil var utrustad med.

Mina elever på byggprogrammet är just nu i full gång och förbereder inspelningen av två kortfilmer på ett par minuter vardera. De har lämnat synopsisstadiet och arbetar med sina storyboards. Till veckan börjar vi förhoppningsvis att filma. Vi har fördjupat oss i skräck- och spänningsgenren på sistone, och i en av filmerna kommer tydligen en boll (?) från rymden att landa på skolgården och sedan ska läskiga saker börja hända på skolan. Om resultatet lever upp till det ambitiösa bildmanuset återstår att se. När jag frågade hur de skulle få bollen att flyga genom korridorerna log de bara självsäkert. Det är lugnt, Calle, vi vet vad vi håller på med, svarade de och fortsatte rita flygande bollar.

Det skulle vara kul att höra hur det gått för andra som provat på mobilfilmande – eller filmande överhuvudtaget – i sin undervisning. Hur har det gått för er? Hur gjorde ni?

Carl-Johan Markstedt, som trots allt tycker att det är lite kul med filmatiseringar (även om man oftast blir besviken) och som nog kommer att masa sig iväg och se Låt den rätte komma in (fast trailern var rätt trist)

7 kommentarer:

Svante Skoglund sa...

Mkt spännande utveckling. Tänker vidare. Skulle inte den färdiga rymdfilmen kunna läggas upp här - med dina elevers tillstånd förstås. Snacka om att det händer en del just nu på de kommunikativa och estetiska teknikernas område! Igår skrev vi på bloggen om hur läsare blir kritiker. Idag om hur "alla" blir filmregissörer! Onekligen en ny verklighet att förhålla sig till, inte minst om man som svensklärare vill utveckla sina elevers kommunikationsförmåga. Vad är då det viktigaste vi kan tillföra? Hur underlättar vi påhittigheten? Och berättartekniken? Vad säger ni?

Anonym sa...

Det där vill jag veta mer om. Jag har precis inför mobilen i allt arbete i klassrummet. Man ska inte gå över ån efter vatten. Allt som finns ska lyftas fram och göras något av. Då närmar vi oss de som lär och lär tillsammans kring det vi har. Må gott Anne-Marie Körling

Martin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Martin sa...

Mobiler på lektionerna istället för Geijer - ni skojar...

Skämt åsido - man blir nyfiken på hur de egentligen löser problemet. Elevfilmer är skojigt - jag lade ut en itidigare inlägg.

Martin sa...

Ang "kommentaren är borttagen"; vi tar inte bort saker här på svenskläraren normalt. I detta fall var det jag som gjorde misslyckad kommentar.

Carl-Johan Markstedt sa...

Svante: håller med. Det är spännande utveckling. Och samtidigt utmanande. Mina elever kan det här bättre än vad jag kan, då rör jag inte vid det. Kanske det är lätt att tänka. Å andra sidan är det en givetvis stimulerande när alla i klassrummet faktiskt lär varandra. I just fallet filmande kan mina elever mer om tekniken. De har filmat förut. Å andra sidan har de aldrig strukturerat sitt berättande. Aldrig skrivit synopsis. Aldrig diskuterat bildutsnitt och perspektiv. Aldrig ritar bildmanus eller teoretiserat överhuvudtaget i särskilt stor utsträckning kring bildberättande. Gruppdynamiken är ju också intressant i alla slags projekt. Det måste fattas flera beslut och alla måste vara delaktiga. Annars är väl det kreativa skrivarbetet oftast något elever gör individuellt i skolan. När man gör en film skapar man tillsammans - en enda historia ska berättas av flera. Ska absolut diskutera med klassen om jag får lägga upp rymdrullen här på bloggen!

Veronika sa...

Åh! Jag håller tummarna att jag får se Carl-Johans elevers rymdfilm. Låter onekligen spännande.