måndag 14 januari 2008

För att understryka



"Ofta tänkt på understrykningar - särskilt när jag själv strukit under. Typ när jag läste historia som 20-åring och strök under typ allt i hela Bra Böckers Världshistoria med bläck. I efterhand så oerhört poänglöst. Då - så oerhört nödvändigt. Som att visa sig själv att jag hade faktiskt läst.

JAG var tvungen att lyfta fram min skrivande kollega Martins replik från en blogg (Hypergraphia) han besökt. Inte nödtvungen. Men lusttvungen. Jag minns också hur jag själv strök under, vek hundöron, fick utskällning för hundöronen, och över min vingliga pennföring som ofrivilligt strök bort ett "inte" vilket gjorde att betydelsen jag strukit under helt förändrades. Jag skrev också kommentarer i litterära verk som skulle ha mått mycket bättre av att jag inte skrivit någonting alls i dem. Jag kan rodna - lilla Anne-Marie vad hade du i Dostojevskijs verk att göra, men också följa mitt tänk - jasså så tänkte jag då och se den lärande utveckling jag har gjort sedan dess.

Jag tror att vi har mycket att lära av oss själva. Jag strök under det fullkomligt enkla, men hoppade över det svåra. Det visar mig att allt lärande har en början för oss alla, och att vi sedan utvecklas utifrån denna personliga början. Det är lärande. Därför är det viktigt med en tillbakablick i det egna då och då. Det ger en pedagogisk insikt för vår dagliga utsikt.

Anne-Marie Körling
,

lärare som understryker att jag mycket motvilligt lånar ut böcker i vilka jag skrivit, gjort markeringar. Dialogen mellan mig och författarens text är alldeles för privat.

3 kommentarer:

verlon sa...

Jag är också sån att jag måste understryka och skriva i marginalen. Och ibland för loggbok vid sidan av. Annars vet jag ju inte vad jag tänker, kan jag tänka.

Martin sa...

Apropå Dostojevskij: jag gjorde understrykningar i "Brott och Straff" när jag som tjugoåring läste den på en bonngård på Island. Jag kommer inte bara ihåg varför. Det jag strök under i alla fall var:

"Vi föreställer oss alltid evigheten som en idé som är omöjlig att fatta, som något väldigt, kolossalt! Men varför måste det absolut vara något kolossalt? Och plötsligt, tänk er det, finns det i stället för allt detta bara en liten skrubb, något i stil med en bastu på landet som är inrökt och där det kryper spindlar i alla hörn, och det är hela evigheten. Vet ni, ibland fantiserar jag i den stilen". (s. 269, Svidrigajlov om evigheten)

"Svidrigajov bjöd både Katja, positivspelaren, sångarna, betjänterna och två avsigkomna skrivare på vin. Dessa skrivare hade han gett sig i lag med därför att båda hade sneda näsor. På den ene satt näsan vriden åt höger, på den andre snett åt vänster. Detta hade väckt Svidrigajlovs intresse" (s.459)

Hypergraphia sa...

Martin, helt fantastiskt. Jag är mycket svag för understrykningar och citat. Oftast får det utlyfta en enorm tyngd och genialitet som kunde ha förbisetts om det inte hade lyfts fram. Jag menar detaljen om de sneda näsorna är helt otrolig.

Jag gillar hur random dina understrykningar verkar. Jag läste sartre (kanske jag var 17 18 någonting) och fastnade alltid för de mest pretentiösa raderna: "Men du måste välja: Att leva eller berätta" (äcklet, dessvärre utan sidnummer eftersom min kopia som sagt är undanpackad i det gröna svea). Till mitt försvar var givetvis kontexten mycket intressantare än den verkar.