Att läsa äldre texter i klassrummet kan ställa till problem. Många av dem är både rasistiska och sexistiska, och även i de snällaste antologier för gymnasiebruk finns texter och författare som ju egentligen är förfärliga. I Brodows Möt litteraturen hittar vi t ex Fredmans epistel nr 23 som ju förhärligar alkoholism, Fröken Julie och Madame Bovary framställer kvinnor som våp, Bertolt Brecht och Jan Myrdal har hyllat blodiga kommunistiska diktaturer, Cervantes driver med en person som är uppenbart psykiskt sjuk, Vilhelm Moberg var milt uttryckt homofobisk, och Salman Rushdie framställer indier som lallande idioter. Vidriga djurtransporter på gränsen till tortyr i Taubes "Möte i monsunen". Och vad ska vi säga om Vreeswijks "Hönan Agda"? Det verkar som om det finns utrymme för omarbetning inför nästa upplaga.
Eller inte. I somras anmäldes Tintin i Kongo till JK för rasism. Det gick nu inte igenom, men historikern Henrik Höjer menar att vi har en trend i samhället "att bedöma förflutenheten utifrån dagens värderingar". Och nog kan det finnas en politisk korrekthet som kan få vem som helst att vilja bli republikansk radiopratare, som när Centrum mot rasism ville förbjuda glassen Nogger Black härom året.
Problemet med dessa exempel är ju att de sopar undan benen på oss som är politiskt korrekta på allvar. Jag tycker det är fint att "chokladboll" slagit igenom, och blir provocerad av kaféer som skämtar till det med "kalla-den-vad-du-vill-boll". Det är en enormt tacksam ingång för oss lärare att i bästa politiska korrekthetsanda gå in i texter med politiskt korrekta glasögon och fråga eleverna vad Strindbergs text säger om tidens kvinnosyn och Brechts text om socialismen som möjlighet för världen.
Och vi måste lära eleverna att vi har regler för politisk korrekthet i samhället idag. Invandringspolitik kan inte diskuteras hur som helst om man vill undvika att bli stämplad som sverigedemokrat, och skall man argumentera mot abort kan inte första meningen i texten vara "abort är mord" – om man vill bli läst och tagen på allvar.
För tyvärr är det så att dum-politisk-korrektheten möter sin motsats, - den råa populismen. När nynazister stormade in på Lunds konsthall häromdan och förstörde Andres Serranos bilder på män som har sex med varandra uttryckte den moderata lokalpolitikern Sune Cederpil förståelse för tilltaget. Vad är egentligen skillnaden mellan detta och att vilja förbjuda Tintin i Kongo?
Martin Sandberg är gymnasielärare och anklagas ofta av sina elever för överdriven politisk korrekthet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Javisst är det så att det både finns en politisk tok-korrekthet som kräver att glassar byter namn, gamla böcker censureras och liknande, samtidigt som ett visst mått av pk-tänkande naturligtvis måste genomsyra undervisningen.
Men vi måste också respektera olikheter. Jag måste få tycka att vi har för många invandrare i Sverige, alternativt att rondellmuhammedar borde förbjudas. Men i mitt arbete måste jag låta alla åsikter komma till tals, och inte propagera för vissa. Det är detta som är lärarprofessionalitet. Men det är inte alltid lätt att dra gränsen. Jag tror dock inte att någon tjänar på att vi bara fördömer och förbjuder vissa åsikter. Den elev som anser att vi måste minska invandringen måste få ha rätt att tala för sin åsikt. Om han/hon däremot anser att alla judar eller muslimer bör skickas ut ur landet, eller möta ett ännu värre öde, bör man givetvis av respekt för andra inte acceptera att dessa åsikter framförs. På samma sätt kan vi acceptera den som vill förbjuda nidbilder av profeten, men inte den som vill döda Vilks.
Sedan är det förvisso så att man kan stämpla människor som Sverigedemokrater om de framför vissa åsikter, men även Sverigedemokrater har väl den demokratiska rättigheten att framföra sina åsikter.
Som väl framgår av detta resonemang är det inte helt enkelt, men en del av vårt arbete som vi inte kan bortse ifrån.
Instämmer. Vad jag menar med regler för politiskt korrekthet är att det tycks finnas regler för hur man kan framföra åsikter.
Jag håller helt och hållet med om att man som elev har rätt att framföra sina åsikter om invandringspolitik och mohammedbilder, men för att bli tagen på allvar och inte bli stämplad som dum i huvudet måste man iaktta dessa oskrivna överenskommelser för att inte stämplas som extremist. I omsorg om eleverna måste vi kommunicera detta med dem.
De som har dragit den största lärdomen av detta är ju just Jomshof, Åkesson och andra Sverigedemokrater som så sakteliga lärt sig att framföra sitt populistiska trams på ett smartare sätt (framförallt med välfärdsnationalistiska argument).
Det var ju inte länge sedan Sverigedemokraterna t ex ville förbjuda utomeuropeisk adoption - vilket ju absolut absolut inte är politiskt korrekt att hävda i en svensk allmändiskurs. /Martin Sandberg
Skicka en kommentar