Regeringen med Jan Björklund i spetsen har beslutat att sänka de teoretiska kraven på praktiska program och på lärlingsutbildningen. Den bakomliggande tanken är naturligtvis att nivån är på tok för hög, eftersom dessa kurser ju är högskolemeriterande.
Jag betvivlar att detta är en lösning som är något annat än symbolisk. Kraven för att få godkänt på samtliga program i dagens gymnasieskola är redan mycket lågt ställda. Läs själva betygskriterierna på Svenska A och Svenska B. Och eftersom vi trots allt har ett de facto obligatoriskt gymnasium kanske det måste vara så. Kommer du dit, gör i görligaste mån vad du ska, och dessutom inte har några allvarligare psykiska funktionshinder ska du kunna få godkänt. Det känns juste.
Jag har därför några invändningar. Hur ska skrivningarna i kurskriterier och betygskriterier kunna sänkas ytterligare utan att kärnan i ämnet helt försvinner? Läs betygskriterierna för Svenska A igen (se länk ovan). Hur skulle du göra för att sänka utan att ta bort kravet att eleverna skall kunna tala, skriva och läsa svenska? För Svenska 2 finns ju en särskild kursplan.
Men frågan rör också den praktiska undervisningen. Kommer svensklärare på gymnasiet att automatiskt sänka nivån på kurserna nu? Du som har en mycket väl fungerande undervisning på El eller BF – är det dags att sluta med romanläsning och skrivprocess och allt annat som förbereder dina elever för Chalmers eller lärarprogrammet nu? Och du som redan anpassat kursplanen till dina lässvaga och omotiverade elever – skall du anpassa den neråt igen?
Dessutom har Socialdemokraterna rätt i att detta är ett svek mot begåvade elever som väljer i enlighet med sin sociala bakgrund. Tjejer och killar som väljer praktiska program som 15-åringar, men med hängivna och duktiga lärare upptäcker glädjen med att läsa, som upptäcker att de faktiskt har möjlighet att läsa vidare. Det är sant att nivån på de praktiska programmen på grund av elevgruppernas sammansättning redan är lägre, men med light-kriterier i kursplanen lär det ju inte bli bättre. Och eleverna utesluter möjligheten till högre studier redan på förhand.
Problemet med detta utspel är att Jan Björklund återigen låtit bli att tala med berörda lärare. De skulle dels tala om för honom att elever som inte lyckas i det system vi har nu, inte kommer att lyckas i det nya heller. Det är inte i kurskriterierna den svenska skolans problem ligger.
De skulle också kunna säga att de krissymptom som skolväsendet uppvisar för tillfället ingenstans beror på att nivån i undervisningen är för hög. Utan att nivån i stora delar av skolan är för låg.
Martin Sandberg är gymnasielärare och tycker fortfarande att det är en bra idé att skapa bred parlamentarisk enighet i beslut om skolan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det viktiga är att de skiljs åt.
Skicka en kommentar