torsdag 11 oktober 2007

Enighet runt problemformuleringarna

Sossarna har länge haft stora problem med sin skolpolitik. Eftersom de själva administrerat grundskolans och gymnasiets försämringar, har det varit mycket svårt att överhuvudtaget identifiera problemen. Som alltid när kloka socialdemokrater slår sina kloka huvuden ihop är samhällsproblem alltid resursproblem – nittiotalskrisen gjorde att skolorna prioriterades ner på kommunnivå (läs en gammal Boris Benulickommentar ) men framförallt – gång på gång på gång – det är invandrarnas fel. Genom att det finns så många utländska barn har Sverige sjunkit som en sten i internationell ranking. Underförstått - så om vi alltså inte tar emot en massa mörkhyade barn som bara kommer hit och sänker vår världsbästaste skola är ju allt löst. Behövs verkligen Sveriegedemokraterna i det här landet?

Denna syn på skolan blev ett sänke i valrörelsen, och den som idag styr den politiska diskursen runt skolan heter Jan Björklund. Ordning och reda bra betyg på fredag. Så tidigt som möjligt. Förbjud mobiltelefoner. Och ge lärarna lite fortbildning. Och fler betygssteg. Så blir allt bra.

Socialdemokraternas svängning har varit på väg ett tag och runt om i de socialdemokratiska leden pratas det på folkpartimanér om kunskap och ordning. De konkreta förslagen har det varit värre med. Det Mona Sahlin hittills kommit med är till intet förpliktigande tal om högre lärarlöner samt läxhjälp efter skoltid (Mona, psst: läxhjälp förutsätter att skoltrötta elever stannar kvar efter skoltid. Och det förutsätter att de överhuvudtaget får läxor). Eller som i Stockholm: mer resurser.

Det är därför som det förslag som Socialdemokraternas skolpolitiska råd presenterar idag känns så otippat. Allvarligt - gå in och läs den, bums. Den bild av skolans problem som ges stämmer bra överens med de flesta lärares bild av var de akuta svårigheterna ligger, och det är mycket tydligt att författarna är skolpolitiker ute i Stockholms kranskommuner snarare än ideologer på partikansliet.

Också den konkreta förslagen är just så konkreta som vi önskar. Och jag tycker att nästan allt känns väldigt vettigt. Jo, obligatorisk gymnasieskola och två år i varje klass är kontroversiellt, bland annat, och detta kommer att tröskas fram och tillbaka både i och utanför sossarnas egna led. Och det går att hitta argument både för och emot. Men inga av förslagen är kuckelimuckmedicin av typ fler betygssteg eller läxhjälp. Och att diskussionen om dessa lösningar kan ske utifrån en för de flesta gemensam problemformulering är ett enormt steg framåt.

Martin Sandberg är gymnasielärare i svenska och historia, samt sitter med i Svensklärarföreningens styrelse.

Inga kommentarer: