torsdag 25 oktober 2007

Begränsad tid med elever ger ökad kvalitet i skolan

Före kommunaliseringen på 90-talet hade lärarna en reglerad undevisningsskyldighet på 504 timmar i klassrum. Denna såldes ut av lärarfacken mot att de i avtal fick inskrivet att arbetstiden inte skulle öka. Det har den. Idag är det inte ovanligt med 560 timmar i klassrum.

Det stora problemet idag är att snåla förvaltingschefer med tillhörande underdåniga rektorer hela tiden lägger på mer tid i klassrum (på gymnasiet liktydigt med fler kurser och fler elever). De revisorer som i SvD och DN idag menar att lärarna är för lite i klassrum vet tyvärr inte vad de talar om. Mer undervisningstid ger mindre lärarledd undervisning och mer av den ”fria forskning” och de ”små arbeten” som visat sig så skadliga för svensk skola. Och passiv filmvisning. Tanken att det gynnar eleverna att skolans kurser fördelas på färre lärare är allt igenom bisarr.

För oss svensklärare innebär fler parallella kurser att väldigt många överger skrivprocessen som metod. Skrivprocess i svenskasammanhang innebär att elever skriver och skriver om texter efter respons av lärare och kamrater. Detta är ett mycket effektivt arbetssätt som snabbt ger elever tillgång till ett vuxet, färdigt skriftspråk. Men är också mycket arbetskrävande.

Förra våren hade jag fem svenskagrupper parallellt. Sammanlagt 125 elever i Svenska A, B och C. Säg att vi har fyra projekt i processkrivning i varje läsår och kurs. Läs igenom varje elevtext två gånger (en gång respons, en gång slutgiltig bedömning och kommentar). Lägg till två prov/läsår i varje kurs (litteraturprov är mer att se som essäskrivande om litterära texter än att fylla i rätt svar), lägg till två salsskrivningar/läsår, lägg till Nationella prov i de två treorna (två uppsatser/elev), lägg till skriftliga litteraturanalyser. Hur många texter att rätta blir detta? Jag vågar inte räkna. Multiplicera med de 20 minuter det i regel tar att läsa igenom och kommentera varje enskild text/prov.

Hur mycket jobb varje enskild svensklärare lägger ner är individuellt. Det gäller självklart alla lärare, inte bara oss i svenska. Men skulle jag få fler elever i svenska är det enda sättet att hålla ihop mig själv och min familj att drastiskt dra ner på den faktiska lärarledda undervisningen och den lärarrespons alla elever och föräldrar efterfrågar så mycket. Resultatet skulle alltså bli det motsatta vad som var tänkt.

Martin Sandberg är gymnasielärare och tycker att elevtexter är den mest utmanande lektyren.

2 kommentarer:

Meta sa...

Åh, skrivprocessen får absolut inte överges! Den måste ju vara det ojämförligaste effektivaste sättet att utveckla sitt skrivande! Sorgligt om många finner sig tvungna att överge den -särkilt med tanke på att många(nog)inte ännu använder den ... då blir det i slutänden väldigt få, sorgligt få, elever som får uppleva den i undervisningen.

tråkmagistern sa...

Visst är det härligt med rektorer som inte är lärare!