Litteraturkanon 2.0

Några av er kanske minns att frågan om en svensk litteraturkanon kändes ganska het förra året. Folkpartisten Cecilia Wikström menade att svenska skolor i likhet med danska behöver en gemensam, av skolverket stadfäst och gillad litteraturlista som gäller för alla elever på alla skolor. Hård debatt följde under sensommaren (läs kommentarerna från Stefan Jonsson och Ebba Witt Brattström). I vintras satte nationens största friskolekedja ihop en egen litteraturkanon tillsammans med Svenska Akademien. Och Svenskläraren ägnade ett helt nummer under hösten att diskutera saken.

I år har kanondebatten gått in i ett nytt, kan vi säga mer praktiskt skede. Litteraturvetenskapliga institutionen i Göteborg har totat ihop femtonhundra sidor litteraturantologi för universitetsbruk, och en kritiker på Sveriges Radio har plockat samman åttahundra sidor svenska dikter ("de bästa").

Denna uppgraderade inställning till litteraturkanon tycker jag är väldigt sympatisk. Vilken svensklärare vill inte ha dessa överdimensionerade smörgåsbord att smaka runt i, för att kunna göra sina egna urval till sin egen undervisning? Visst kanske dessa volymer lider av en viss elefantiasis – men det är ju just det som är så trevligt! Bläddra, läs, ta det som passar! Ingen skriver dig på näsan!

Också Expressen har ju blandat sig i denna debatt. Köp kvällstidning + (faktiskt jätteful gredelin) klassiker för 59 kr inbundet och klart. Och jo, alla urval kan ju diskuteras, så också implikationerna, men varför egentligen gnälla? Nästan alla av dessa är ju jättebra! Blir inte också du sugen på att än en gång läsa Gösta Berlings saga? Och handen på hjärtat: kom du verkligen igenom hela Döden i Venedig? Nu har du chansen att reparera.

Att på dessa sätt prångla ut en litteraturkanon till studerande, lärare och en intet ont anande allmänhet är enormt tilltalande. Bara tanken på att Mörkrets hjärta och Förvandlingen kommer att trängas med Mankell och Marklund i hundratusentals svenska bokhyllor känns väldigt omvälvande. Vad kommer det här leda till i förlängningen? Lärare: "Ja, Doktor Glas är ett förslag tycker jag! Ska vi ta den?" Elev: "Ja men kan vi inte ta något som någon inte redan läst. Kanske Harry Potter? Eller Da Vinci-koden?".

Men - att spika fast vilka böcker, vilka noveller, vilka dikter som alla elever måste läsa ger en helt annan smak i munnen. Det är du och dina elever som bestämmer vad ni tillsammans läser i klassrummet. Problemet i den svenska skolan är inte att eleverna läser fel böcker – problemet är att många knappt får läsa några alls.

Martin Sandberg är gymnasielärare och får lite tyst tillägga att han missat flera av Expressens klassiker. Fler än han vill medge.