Efter att ha blivit utmanad av Fred att lägga ut en film som börjar på J, fick jag sitta och fundera länge. Den första film som jag kom på är Jacques Tatis maximalt charmiga Jour de fête (Fest i byn/Den glade brevbäraren). Lite tafflig, svårbegriplig, mystiskt rolig (man skrattar lite och ofta, men förstår inte varför, för filmen är egentligen inte så rolig). Men framförallt svår pornografi för oss frankofiler, som njutningsfullt drömmer oss tillbaka till stilla eftermiddagar vid torget i någon liten by i Pyrenéerna (t ex Lescun eller Borce - googla dessa du också!) där man kan sitta och pusta ut med en Krounenbourg i handen.
Men sedan kom jag att tänka på att detta inte är fransklärarnas blogg, och mina tankar leddes strax in på ett ämne som debatteras både här och var (t ex hos oss och på Bokhora), nämligen filmatiseringar av romaner. Är boken bättre än filmen?
En intressant fråga som inte berörts lika mycket (även om också detta tas upp på Bokhora ang Guldkompassen) är om man blir sugen på att läsa boken efter att ha sett filmen. Detta tycker jag skiftar.
Jag och Raimonda var för några år sedan och såg Janne Halldorffs filmatisering av Ulf Lundells Jack. Filmen är ett ädelpekoral, och jag lovade mig själv att aldrig aldrig vidröra något som skrivits av Ulf Lundell. Ett löfte jag faktiskt har hållit.
Martin Sandberg anser annars att den absolut bästa filmatiseringen som gjrts av någon bok är Ran - Kurusawas filmatisering av Kung Lear.
Andra bloggar om: Kung Lear, Akira Kurusawa, Ran, William Shakespeare, Bokhora, Fest i byn, filmatisering, Jack, Jacques Tati, Janne Halldorff, Martin Sandberg, Ulf Lundell
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Sådana här utmaningar får oss att känna någon form av samhörighet - tror jag...
jag åkte på bokstaven h - som i Hets och nu blev jag sugen på att gå tillbaka i alfabetet
Utmaningarna haglar
Du är utmanad - se min blogg!
jag skyller på Monika Ringborg
http://lumaol.wordpress.com/2008/01/21/sju-sanningar-om-mig-sjalv/
Jag kunde inte läsa Ulf Lundell då jag såg travar av hans böcker... jag orkar inte med travar av böcker. Jag vill se en enskild bok som lockar mig till sig i sin suveräna ensamhet. Då blir jag lässugen. Detta är kanske mer ett bokhandelsproblem... men det har medfört att jag inte läser det som anses som toppaktuellt. Ulf Lundell fick jag högläst för mig och så ... skrattade jag åt scener som jag kunde se inom mig. Därmed har jag också givit uttryck för min tanke att texten skapar en egen inre film, den filmen kan aldrig bli densamma som den yttre som går upp på biograferna.
Allt gott Martin... Anne-Marie Körling
Mats: jag pratade med min hustru om detta igår och jag instämmer! Man känner sig uppskattad och ihågkommen av sina bloggvänner (samma sak som när folk lägger länkar till en!)
Anne-Marie: Vi kanske ska slå våra huvuden ihop ang. Mats utmaning. Anående travar vs böckers suveräna ensamhet: Detta är ett ämne för separat bektraktelse! Du menar fö att det var överilat att slutgiltigt dissa Lundell? :^)
Martin... ja... jag tror du ska läsa något litet... jag var inne i en klädaffär där Lundell handlat en jacka. Han hade synpunkter av det lite negativa slaget... uppslaget... jackans rockslag... av det rockigare slaget... (nu kom jag igång)! Nåväl... han var rolig, spännande och hela skrivandet hamnade under glas och i ram i den stolta affären... Jag menar att du ska göra en affär av din ståndpunkt.. inte dissa... inte gissa.. utan tumma lite granna på en bok av författaren Ulf Lundell.
Jag är ingen storläsare av honom. Men han onekligen sina fantastiska sidor också... Anne-Marie Körling
Jag tycker att det är synd att man måste begränssa sig till skönlitteratur OCH/ELLER film. Tänk om "samma" material (som 'Kung Lear bråkar med döttrarna' eller 'Jack halsar sin tredje Löwenbrau') fanns tillgängligt OCKSÅ som t.ex. T-shirt, tulpanfärg, ringsignal, statyett, travkommentator, samlagsställning, reklamutskick, kryddblandning och resväska. Ack vad livet då vore rikt!
Skicka en kommentar