Ibland slår orden tillbaka. Som här. Jag konfronterades med några få engelska ord. Plötsligt var allt tänkande igång. Jag skulle välja den... näe... jag skulle välja... nja...men kanske... njaäeeee. Svåraste frågan för en läsande människa. Det ville avsändarens skapa. Välj din läsning är det underliggande budskapet. Jag kan inte välja. Varje bok kan vara den sista jag läser. Reality bites.
Anne-Marie Körling
som hoppade till av förskräckelse då hon läste budskapet på det svarta vykortet... jaaa...nu vet jag... några ord av Tomas Tranströmer kanske skulle passa som det sista jag läste... men...
6 kommentarer:
Hm!
Gav nyss upp en bok av Marian Keyes, "Å andra sidan". Är en smula stolt att jag klarade en tredjedel innan jag gav upp.
Läste i går en tunn liten sak av V.S.Naipaul. Tunn till det yttre formatet. Pocket. Texten började på sidan tretton och slutade på sidan sjuttiotvå. Den heter "Att läsa och skriva", och handlar om honom själv. Hur han blev författare.
C. hittade James Joyce "Odysseus" på "Byring och Bråte". Jag blev oerhört sugen på att ge mig i kast med den igen.
Läser nu Douglas Coupland "jpod".
Undrar just vad det säger om mig.
hm
Jag tänker på Rabelais ord på dödsbädden: "Nu ger jag mig av till ett stort kanske." Det skulle jag kunna tänka mig som en sista text. Ovisshet är det goda livets -och den goda litteraturens - signum
Kanske är väldigt vackert. Jag ska försöka vara nyfiken till dagen efter min död... var det någon som sa. Det gillar jag. Anne-Marie
Den där frågan dyker upp ibland och ibland gör svaren mig mörkrädd. Det är när jag får svaret:
- Ehh... jag läser aldrig böcker...
- Men du läser kanske annat? Tidningar, t ex? Texter på nätet?
- Nä.
Då vill jag genast införa minst en lästimme varje dag, i skolan. En timme där man vänligt men bestämt ges möjlighet att uppleva andras tankar, upplevelser, idéer, utsvävningar, upptäckter, känslor etc etc i det oändliga. Är det jobbigt att läsa med ögonen får man läsa med öronen.
Kanske kan man på detta sätt vinna ännu några lässjälar? ;)
/Magda som spånar över morgonkaffet
Karmapolisen: värst är ju t ex fotbollsproffs och fd höjdhoppsstjärnor som verkligen koketterar med att de inte läst något sedan de bläddrade i Tarzan någon gång i åttan...
Anne-Marie: Jag har några volymer ur saligen avlidne Rune Dalslyckes samling (sitter här med en volym Björling: Vårt kattliv timmar). Han var verkligen vad Svante kallade bibliofil och lade alla pengar på att köpa böcker. Som stod i kassar, i travar överallt i hans enorma lägenhet på Johanneberg. Allt täckt med böcker. Rune hittades död på en madrass på golvet. Med en trave Fantomen brevid sig.
Jag tycker att det vore intressant att på djupet förstå de som inte "tänder" på skönlitteratur. Är det en pedagogisk fråga? Har det med deras faktiska bokstavsavkodningsförmåga att göra, alltså själva lästekniken? Psykologiska förutsättningar (inlevelseförmåga, icke-narcissism)? Eller nåt annat? Ska man som lärare acceptera att det trots allt verkar finnas personer som inte "fattar grejen". Vad sägs?
Skicka en kommentar