Bokhororna är fem till antalet och de flesta heter Johanna. De är i 30-årsåldern, de är välutbildade och de är besatta av böcker. De ställer oväntade frågor, t.ex. om hur bloggens besökare sorterar bokhyllan eller rent fysiskt behandlar sina böcker (ett svarsalternativ är "Jag njuter av att knäcka pocketryggar"!) De bjuder på teman, tips och författarintervjuer. De skriver väl. Oftast roligt. Läs detta, till exempel, om lyrik (skrivet nyligen av Caroline Angbjär, som alltså är en av dem som inte heter Johanna):
Under artikelläsningen växte en slags pre-kaffe-bitterhet (med tydliga ironiavgreningar) inom mig: jaaa, verkligen jätteviktigt att dussindeckare som beskriver korrekt och tidsenligt senaste iMacfinesserna direktpubliceras, men var god betänk hur skulle världen se ut (vissen regnskog, gnisslande tbanestationer, övergivna barn, oälskade skogskattor, hammarslagna knän, isärsprättade ligaturer,) om stod och föll lyriken med ngt så vulgärt som produktplacering?
Vilken proffskritiker vågar skriva så? Med risk att beskyllas för dödssynden subjektivitet? Ingen. Bara uttrycket ”pre-kaffe-bitterhet med tydliga ironiavgreningar” är ju värt mer än ett tjog slentrianrecensioner i tidningen.
Vad dessa bloggare gör är att de sätter in sin läsning i ett personligt sammanhang. Läsningen synliggörs som aktivitet, läsaren som subjekt. De har relationer till böckerna.
Hur ska man då se på det kvalificerade bokbloggandet som fenomen? Kanske så här: äntligen börjar den icke-professionella läsaren göra sin röst hörd i den litterära offentligheten. Inte som förut genom att köpa/vägra köpa (en ganska röstlös syssla) utan genom att tycka och skriva. Det kan nog ge välbehövliga vibrationer om inte jordbävningar i bokbranschen. Bara nu inte Bokhora går och blir uppköpt och nedlagd av någon mediejätte!
Det sägs att den professionella litteraturkritiken är hotad av alla amatörläsares energiska bloggande. Vem bryr sig, som tonårsdottern säger. Litteraturkritikerna får helt enkelt vässa klorna. Varje dag. Och samtidigt våga blotta sig - om vassa klor och nakenhet kan rymmas i samma bildspråksradda. Annars kanske ännu fler intresserade, kloka och kreativa läsare väljer att prostituera sig. Det vill säga skriva kritiken själva.
Klicka här för att komma till Bokhora!
Svante Skoglund, för tillfället post-kaffe-harmonisk
7 kommentarer:
Bokhora är en jättetrevlig sajt. Men den har ett fel. Där händer så mycket att man inte hinner med riktigt. Att bara gå in där en gång per dag, räcker inte om man vill hålla sig á jour.
Jag har fått många bra boktips den vägen.
Hehe. Jag kan leva med den bristen. Kolla in förlagens sajter. Där har du motsatt problem. Inget händer.
Jag blir alldeles glad av att läsa sådan här uppskattning, mkt roligt! Och tips: kolla in dagens intervju med Mircea Cartarescu!
Intressant intervju, Caroline. Lite otippat att Cartarescu försöker läsa böcker på svenska! Synd att du ska sluta hora.
Men Svante, så kan du väl inte säga?
(Erkänner: jag störs också av namnet.)
Karin, du menar Cartarescu? :-)
Jag gillar bokhora... det namnet är bara så bra...men först reagerade jag kraftigt...nu reagerar jag kraftigt och det är helt rätt - de är bra... Jag vill att de besöker min lilla egna blogg också... hur lockar man dem dit... jag vill också vara med... hora... har fått en helt annan betydelse..BRAVO... Anne-Marie
Skicka en kommentar