Tomas Tranströmer språk:
"Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av
råddjursklövar i snön.
Språk men inga ord."
Jag ställer min fot i snön. Ett mänskligt avtryck. Språk. Självklart så. Ett tryck. Med eftertryck.
Anne-Marie Körling
som funderar över det osynliga synliga, det ordlösa och det ordrika. Alla tankar till författaren och hans hustru.
3 kommentarer:
Tranströmer återkommer till samma motiv, spår av ett annat språk, snön, tystnaden. Smaka på:
Inne bland snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt språk: / vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar och det talade så sakta över snön
Martin,
Det är så vackert, så vackert, så vackert, så vackert, det gör ont i mig. Anne-Marie
Mycket vackert. Inger en känsla av förtröstan och lugn...
Skicka en kommentar