måndag 19 november 2007

Det är svårt att mäta kunskaper med betyg (i alla fall statistiskt)

DN och SvD rapporterar att andelen behöriga till gymnasieskolan minskat igen, och är nu lägst sedan det nya betygssystemet infördes på nittiotalet. 11,2 % är i år inte behöriga att söka nationella program på gymnasiet.

Jan Björklund försöker att komma på olika förklaringar till det skedda, utan att reflektera över att samtidigt som andelen IG ökar i svenska, engelska men framförallt matte, ökade niornas medelbetyg. Känns inte detta lite skumt? Och är det då inte dags att försöka hitta mer rimliga förklaringar till fenomenet?

Jag instämmer så klart i att obehöriga lärare är ett stort problem. Absolut. Och all forskning pekar ju på att hög utbildning hos lärarkåren är ett framgångsrecept. Men samma lärare åstadkommer ju bättre resultat överlag i snitt än förra året! Eleverna har ju bättre betyg!

Det jag vänder mig mot är att betygen säger något om kunskapsnivån utanför en viss klass. Det verkar också skolverkets generaldirektör Per Thullberg göra. Thullberg tror att kunskaperna i sig kanske det inte är så stor skillnad med, men att betygssättningen förändras. Å ena sidan tror han att betygssättningen skärpts: färre elever med underkända resultat får snällbetyg. Men å andra sidan tror han (osäker syftning i texten på denna punkt. Jag tror det är Thullberg som spekulerar) att lärarna blivit säkrare på betygssättning, och inte håller igen de höga betygen. Vilket de alltså gjort tidigare.

Snälla.

Jag har svårt att se hur en skola helt utan betyg skulle se ut (och den skulle på ett fult sätt missgynna de elever för vilka betygen är den viktigaste motivationen till att jobba. Och jag vet redan att deras motivation är en felaktig typ av motivation eftersom det är en yttre motivation och inte en inre motivation som är den finare typen av motivation), men som det nu ser ut är betygssättningen godtycklig och orättvis. Samtidigt som alla skriker att svenska elever blir svagare och svagare ökar alltså deras betyg år från år.

Det betyder att de stackars elever som fortfarande får betyg i enlighet med kursplaner missgynnas.

Tills dess kommer vi få fler mer eller mindre fantasirika förklaringar till varför elevernas kunskaper ökar eller minskar, och varför betygen går upp eller ner. Med samma förklaringsvärde som Carl Troilius nya.

Martin Sandberg är gymnasielärare och är väl medveten om att det är både dumt och fult att kasta sten i glashus.

Andra bloggar om: , , , , , ,

14 kommentarer:

Anonym sa...

Är denna text författad av en lärare i svenska är det väl inte konstigt att det går utför ...

Fredrik sa...

Jag tycker att det är märkligt att skrika efter fler behöriga lärare. Det är samma mantra som lärarkåren med facken och fp i spetsen upprepar så fort det kommer en rapport som visar att det går sämre för våra stackars elever.

Är det ingen som har funderat på hur vi ska göra oss av med alla dessa urkassa lärare? De lärare som trots allt inte gör annat än att få eleverna omotiverade och griniga hela dagarna? Jodå, de finns. Du har säkert en och annan på den skola du jobbar på...

En annan sak som inte heller kommer fram riktigt är att det idag är nio år sedan den nya skolan infördes och det är nu som flest elever någonsin är obehöriga att söka till gymnasiet. Sammanträffande? Knappast! Det är så här det blir när det lallas med eleverna i lång tid. Om eleverna får jobba från början så kommer de att lära sig saker. Det är inte fult att lära sig något utantill bara för att läraren kräver det.

Varför har inte jag en egen blogg???

Anders Eriksson sa...

Inte direkt relaterat, men tidningen Fokus hade en intressant artikel om betygen i förra veckans nummer.

Fred sa...

Betygsättning är en lättförståelig metod - varje människa blir en siffra. Det är därför den är populär bland utbildningsministrar och andra obehöriga personer. Är det lätt, så måste det ju vara bra...

Som lärare vill jag helst slippa bedöma eleverna utifrån flummiga betygskriterier som blir luddigare ju fler betygssteg som införs, men så länge betyg används som mätmetod vore det väl själva fan om inte det är en myndighetsutövning som måste utföras av professionella yrkesverksamma som är utbildade i det de gör. Bara kirurger får genomföra operationer, bara piloter får flyga flygplan, och bara lärare får bedöma elever. Punkt.

Svante S sa...

Ett problem i sammanhanget är att mycket få lärare har ens en timmes utbildning i bedömning, vilket är en av många orsaker till att systemet fungerar dåligt. Betygen är å andra sidan inte särskilt viktiga! Den svenska skoldebatten är tyvärr just nu ganska usel - fokus ligger på fel saker. Det kommer inte att funka att försöka återuprätta den gamla kunskaps-ordningsskolan (som för övrigt aldrig funnits), eftersom samhälle och arbetsliv har förändrats på djupet sedan tidigt 1960-tal. Det är elevernas arbete vi borde diskutera. Innehållet i skolan. Dit kommer diskussionen sällan. Barnen i min familj (egna och hustruns i åldrarna 12, 14, 19, 21) har ägnat den största delen av sin skoltid åt skäligen meningslöst kopierade och utantillplugg - och har lockats till skolan av kamraterna, inte kunskap. Fortfarande är det ju på väldigt måmnga håll metoden "ta reda på mer om ett landskap" som gäller. Helt utan kontext. Helt utan ett för eleven begripligt syfte. Så jävla trist. OCH ALTERNATIVET TILL DETTA ÄR INTE EN SKOLA DÄR ALLA LALLAR OMKRING OCH FLUMMAR! DET ÄR EN SKOLA SOM VÄCKER NYFIKENHET, STÄLLER KRAV PÅ ARBETSDISCIPLIN OCH TAR ELEVENS TÄNKANDE OCH KÄNSLOR PÅ ALLVAR! OCH SOM INTE ISOLERAR SIG FRÅN OMVÄRLDEN!

Martin sa...

Anonym: du har så rätt. Detta är höstens virrigaste inlägg, men jag har i alla fall redigerat bort de flesta (?) stavfel efter din kommentar. Besserwisser.

Fredrik och Svante: som ni säger, det är inte de obehöriga lärarna/betygen som är problemet i sig, utan arbetsformerna. Det måste bli mer gjort i svensk skola, och det du beskriver Svante - ta reda på mer om ett landskap - är för mig sinnebilden av flumskola. Tyvärr är ju denna version av metodik inte så lätt att partipolitisera - borgarna var lika insyltade i nittiotalets skolideologi som sossarna.

Men - det finns ett värde i råplugg och "att lära sig saker utantill". Utan närkamp med text med handfast internaliserande av den - ingen kognitiv utveckling. Att plugga = bli bättre på att läsa = bli bättre att tänka. säger vi utantillplugg leder tankarna till typ körkortsprovet - 1000 enksilda fakta utan sammanhang. Finns det någon som förespråkar det? Men däremot finns det ett värde att lära sig fem fördjupade orsaker till välfärdsstatens framväxt eller fem delbegrepp i det större begreppet modernism - eftersom vi av detta helt enkelt blir smartare och lär oss se saker i samband. Men vi kan inte gå direkt till försåelse - detta är en av nittiotalets värsta missförstånd.

Anders Eriksson - ska kolla upp denna artikel snarast möjligt. Tack för tipset! Fokus är en jättebra!

Fred - jag börjar mer och mer svänga över till din åsikt i betygssättningsfrågan - att bara examinerade ska ha den rätten. Men då måste - som Svante påpekar - moment i betygsättning och inte minst examinationssätt ingå i utbildningen. Svante har i mitt fall rätt - inte en timme gick åt till detta eftersom lärarna på Peddan här i Gbg inte tyckte att man skulle ha betyg överhuvudtaget.



Angående kunskapsskolan alla vurmar för - nej den har inte funnits. för det är ju inte återgång till mellankrigstidens råhumanistiska bildningsideal eller sextiotalets utbildningsteknologiska självinstruerande läromedelsdiktatur skoldebatten efterfrågar heller?

Svante S sa...

Martin - jag gillar också ett visst mått av det du kallar råpluggande. Det är t.ex helt nödvändigt om man ska lära sig ett främmande språk. Dessutom är det kul att se vilken kapacitet ens hjärna har för den här typen av inlärning. Det finns ingen motsättning mellan råplugg och reflexion - den som inte vet något har helt enkelt inget att reflektera över. Och råplugg, förmågan att helt enkelt slå in fakta i huvudet, är ett bra sätt att bygga upp den inre faktabanken. Jag skulle vilja att skolan stimulerade både till sådan faktainlärning OCH till tänkande - som ju kan se ut på ett mängd olika sätt. Jag tror slutligen att de flesta elever idag ställer sig frågan "what's in it for me?". Kanske är det en bra fråga, trots allt? Kanske måste skolan för att kunna fungera sluta tro på begreppet allmänbildning och i stället bejaka den narcissism som ju i övriga samhället är tämligen accepterad? Kanske måste den lärare tänka om som inte kan besvara elevens "what's in it for me?"-fråga utan att hänvisa till allmänbildning eller kursplan?

Martin sa...

Instämmer. "Varför är det här bra för mig?" är en mycket relevant fråga. Den lärare som inte tar hänsyn till den tror jag är en ganska kass lärare.

Men. Frågan har för de flesta elever en vidare sträckning - visst, många undrar varför detta är bra för mig, NU? Men de flesta är också intresserade av vad som är bra för mig på sikt.

Jag vågar påstå att perspektivet på just denna fråga är en klassfråga avhängig framförallt hur mor och far kommunicerat saken hemma.

Lärdomen är att vi måste kommunicera varför vi gör det vi gör, och motivera kontinuerligt för eleverna - inte "att vi måste faktiskt läsa lite isländska sagor på den här kursen", - utan att "man blir smartare och snyggare". För det blir man väl?

Angående råplugg och förståelse är motsägelsen - jag menar det verkligen - helt skenbar. Råplugg och läskilometer är det som gör att hjärnan skapar system i det vi lärt oss, och gör det enklare att bygga upp nya system, samt modifiera och fylla på existerande. "Smartaste" eleverna är alltid dem som läst och pluggat mest. Alltid.

Märka ord: Gadamers förståelsehorisont tycker jag är ett mer adekvat begrepp vad gäller råplugg än ditt faktabank, Svante. Horisonten är vidgad även när vi glömt av de detaljer som öppnade upp den.

Detta är också en mycket viktig skillnad mellan akademiker och icke-akademiker. Akademiker har gjort jobbet själva, gått igenom processen och upplevt hur de genom hårt arbete blivit smartare. Detta är en av anledningarna till att icke-akademiska outbildade obehöriga på skolorna inte är så lämpligt i teoretiska ämnen. De vet i egentlig mening inte vad undervisning är.

Angående bildning och allmänbildning är det något som också historiskt har haft dålig status i Sverige. Finns det något land som är så utilistiskt inriktat som detta? Praktisk nytta, och "vad ska detta vara bra för?" för hela pengen. Vi är ett land av ingenjörer. Och det är väl inte alltid så tokigt?

Fredrik sa...

Martin och Fred... Ni vill alltså att bara behöriga lärare ska få sätta betyg. Jag antar att ni är behöriga lärare båda två, iaf Martin. Så till dig, Martin, ställer jag frågan: Skulle du vilja sätta betyg på en klass elever som du aldrig har haft bara för att deras lärare är obehörig? Skulle du vilja ta diskussionen med 32 elever varför de har fått ett visst betyg och vara ansvarig för att det är korrekt? För du förstår väl oxå att i praktiken kommer det att bli så att du sätter de betyg som din kollega föreslår, för du kan väl inte sätta dig emot honom/henne?

När vi pratar behörighet är det viktigaste att se till att läraren har ämnesbehörighet. Därefter är det upp till anställande person att bedöma om den sökande har de personliga egenskaper som krävs av en lärare. Ett papper från någon högskola eller universitet säger ingenting...

Christer sa...

Att kunskaperna sjunker finns det många förklaringar till. Minskade anslag tror jag är den största boven och färre behöriga lärare bidrar också.

När det gäller meritvärdenas höjning i kombination med en kunskapsminskning så tror jag att de otydliga kursplanerna har med saken att göra, men också friskolornas konkurens. Jag har skrivit om det i mitt inlägg "Skoldebatt del 2-Friskolor". Vad tror ni om det?
http://christermagister.blogg.se/1195122982_skoldebatt_del_2__fri.html

Fred sa...

Fredrik: Jag borde inte ha en kollega som är obehörig, och skulle således inte behöva sätta betyg på en klass som jag inte har.

Angående tjafset om "personliga egenskaper" så tycker jag att en sådan bedömning endast bör göras på en kvalificerad intstitution, d.v.s. på en lärarhögskola. Även om man skulle ha de där, inte helt lättdefinierade, egenskaperna, så kan de väl inte bli sämre av att utvecklas till en professionell nivå?

"Ett papper från någon högskola eller universitet säger ingenting..." Det gör inte körkort, flygcertifikat, polisbrickor, advokatdiplom, eller läkarlegitimationer heller. Eller?

Martin sa...

Hej Fredrik! Ja, tyvärr är det ett tjänstemannaansvar man får ta på sig om reglerna vore utformade på det sättet. Om det skulle vara så att en lärare har betygsnivåer som markant avvek (läs tokiga mängder MVG i t ex Svenska B eller Historia A, skulle jag kräva att få se underlaget.

I värsta fall - om underlaget är ett antal små arbeten eleverna gjort, skulle jag förklara att jag saknar underlag för att sätta andra betyg än G. Om jag skulle befunnit mig i denna situation skulle jag givetvis haft mycket god insyn i provkonstruktion i förväg (=styrt upp kollegan) - och då skulle inte situationen bli så besvärlig.

Angående obehöriga skrev jag om detta för några veckor sedan, läs gärna http://svensklararen.blogspot.com/2007/11/alla-barn-har-rtt-till-behriga-lrare.html
Det verkar som om vi är ganska eniga i sak, ämnesbehörighet är det viktigaste, absolut. Men - formell behörighet definitivt ett krav för fast anställning, samma löneutveckling etc alldeles oavsett kvaliteten på lärarhögsskolan. Är man en naturbegåvning på att undervisa vill man naturligtvis ha papper på det. Det är viktigt på en rad sätt, inte minst yrkesidentitet.

Christer - jag ska kolla upp ditt inlägg så fort som möjligt. Men - angående resurserna tror jag du har fel. Så länge det massiva feltänk angående arbetsmetodiken finns gör mer resurser bara saken värre. Som vi tjatat om här så mycket: fri forskning, små arbeten etc etc.

Angående betygsnivåerna är problemet att systemet inte har några som helst spärrar mot betygsinflation. I Svenska B t ex är MVG-kriterierna inte alls särskilt flummiga. Betygssättningen styrs av examinationsformerna, och om lärare (behöriga eller inte) inte konstruerar prov och uppgifter så att de korresponderar med betygskriterierna. Svarar man rätt på 100 frågor av 100, men svårighetsnivån på varje enskild fråga är G kan betyget bara bli G.

Fredrik igen: om du sätter igång att skriva en egen blogg med tonvikt på undervisning - låt oss veta så länkar vi (om inte det du skriver är fullständiga stolligheter :^) )

Svante S sa...

varför är det ingen som vill diskutera skiljetecken? ;-)

Christer sa...

Tack för din feedback i min blogg Martin!

Visst är det viktigt att det finns alternativ, eller sätt att påverka skolan, om man är missnöjd. Men det skulle kunna fungera utan privata skolor. Samma sak med "mindre skolenheter drivna av entusiaster", precis som du skriver.

Jag tror inte att konkurrensförhållandena någonsin är OK. Om de var det så skulle det ju inte finnas någon vits med privata skolor... Jag tror inte heller på vinstdrivande skolor överhuvudtaget, eftersom det enda man kan spara på är eleverna eller personalen. Att skolan får en bonus av något slag om man lyckas hålla nere kostnader t ex genom att minska vandalisering och nedskräpning är ju helt OK, men då ska pengarna gå tillbaka till eleverna, inte till aktieägare eller till rektorns nya Mercedes. :-)