tisdag 6 november 2007

Alla barn har rätt till behöriga lärare

Skolverket rapporterar om att många lärare i grundskola och gymnasium är obehöriga. Och är kritiska till att regeringen inte vidtar tillräckliga åtgärder för att skaka fram behöriga.

Jag kommer ihåg ett samtal med tre killar jag hade på en valkurs i trean. De klagade på sina yrkeslärare. De upplevde att de inte lärde sig någonting. De fick betyg i kurser de aldrig hade haft. Betygen sattes helt på måfå, eftersom de inte hade ordentliga lektioner och planerade kurser. Företag i kommunen hade antingen slutat att ta emot dem som praktikanter, eller hånade dem när de kom ut. Måna om sina slutbetyg larmade de inte skolledningen.

En av killarna menade att han aldrig skulle våga söka jobb han var utbildad för. För då skulle han bli avslöjad.

Så fort vi pratar om icke-behöriga lärare tänker alla direkt på dem som har stor yrkeserfarenhet från sitt fält. Det kan vara medialärare som jobbat som journalister eller matte/fysiklärare som har civilingenjörsexamen från Chalmers. Visst, denna kategori finns, och gör säkert ett utmärkt jobb.

Men majoriteten tillhör inte dessa. Jag har haft en svensklärarkollega som inte läst en poäng på universitetet. Som aldrig haft den blekaste lilla aning om vad undervisning och lärande inneburit. Tror ni denne lärares elever fick fylla i många grammatikstenciler? Och sattes att undervisa yrkeselever - för att dessa klagade minst?

Det finns några fält där jag tror att de som inte så att säga jobbat sig igenom en universitetsutbildning obönhörligt ligger efter en normal, utbildad, genomsnittlig jäkla lärare.

Kunskapssynen är en helt annan. Det är bland de outbildade vi har störst chans att hitta själlöst plugg av lösa fakta utan sammanhang. Med tillhörande konstiga poängprov (jag minns en obehörig kollega i engelska som satte betyg efter antalet fel i uppsatserna! Duktiga elever som skrev mycket fick därför G. Försiktiga elever som skrev lite och inte chansade fick MVG).

Det är också här vi hittar flest lärare som examinerar kurser genom att sätta betyg på små arbeten som getts utan instruktioner. Och där läraren sitter och våndas över om denne skall sätta VG eller MVG på ett plagiat som du själv skulle a) sätta streck på, b) larma rektor och föräldrar om.

Det handlar om tjänstemannaansvar. Kåranda. Att känna ansvar mot andra lärare som du lämnar över till. Där du måste kunna motivera din betygssättning utifrån de betygskriterier du är satt att följa - om än bara för dig själv och eleven. Och kunna motivera ditt kursupplägg utifrån en nationell kursplan. Motbevisa mig gärna, men utbildade lärare med stark yrkesidentitet tar detta ansvar på ett annat sätt.

Universitetsutbildade har också läsförståelse och ämnesdjup på ett sätt obehöriga inte har (om dessa inte på egen hand läst in mängder av relevant litteratur. Vilket ju förekommer - oftare förr kanske). Under en lång, ofta ganska svår utbildning har de läst tusentals sidor komplicerad facktext, och av denna tokiga textmassa varit tvungna att sortera ut det viktigaste, skapa sammanhang i det lästa, och dessutom memorera det.

De har dessutom skrivit ett flertal uppsatser på universitetsnivå, och då tillägnat sig grunderna i vetenskaplig metodik och kritiskt tänkande. Och tvingats läsa mängder av avhandlingar och vetenskapliga rapporter. Att hävda att vem som helst kan komma till samma förståelse av ett ämne - utan att göra jobbet - är bildningsförakt. Tyvärr.

Men har man inte en sådan förståelse om man läst matte och fysik på Chalmers då? Jo, det har man givetvis, och då är det en lätt match att bli behörig – särskilt om det är ett villkor för att få fast. Och mer i lön. Detsamma gäller för duktiga praktiker som vidimerat sina yrkeskunskaper.

Men det är inte civilingenjörer som utgör majoriteten av de obehöriga. Det är inte direkt docenter i litteratur (utan pedagogiskt basår) vi hittar ute i snåla landsbygdskommuner som lasar in gamla trotjänare.

Martin Sandberg
är gymnasielärare med examen i Svenska och Historia

4 kommentarer:

magister nyman sa...

Jag håller givetvis med dig om att det är viktigt och angeläget att eleverna får välutbildade lärare. Tyvärr är jag inte lika säker på att de lärare som genomgått lärarutbildningen alltid är så välutbildade. Själv gick jag min lärarutbildning på åttiotalet, och blev inte speciellt imponerad av nivån på pedagogik och metodik. Det mesta lärde jag mig på praktiken i praktiken, mer sällan användbar teori.

På åttiotalet var det dock inte alldeles lätt att komma in på utbildningen. Senare blev det ju så att nästan alla kom in. Detta faktum i kombination med grupptentor, hemskrivningar och enormt låga krav gör att det faktum att någon har en lärarutbildning inte är någon vidare garanti. Har även stött på lärarstudenter på praktik som varit helt hopplösa fall, men där lärarhögskolan godkänt dem i alla fall, och varit högst besvärad om vi framfört kritik.

Så jag tvingas tillstå att det mycket väl kan vara så att personer med annan utbildning kan vara nog så bra lärare.

Något helt annat: Min lilla läraryrkessjukdom, nämligen viljan att rätta varhelst jag hittar fel har vaknat. Är det inte så att man på svenska skriver namn på skolämnen med liten bokstav? Men du är lärare i Svenska?

Anonym sa...

Jäkligt bra inlägg, Martin, så jag var tvungen att göra lite reklam på min sida.

Martin sa...

Hej Magister Nyman! Jag instämmer så klart i att kvaliteten på lärarhögskolornas kurser - och inte minst examinationer - lämnar övrigt att önska. Och att vissa praktikanter vi stött på på jobbet ger en stora funderingar om hur det står till. Pedagogisk utbildning måste dock vara ett fackligt krav som har med anställning, löneutveckling etc att göra.

Angående Svenska och Historia har du självfallet rätt - men visst ser det lite ... högtidligare ut?

Hej Magistern! Vad roligt att du gillar inlägget! Och tack för att du länkar oss! Jag skall uppdatera länken till din nya sida!

Anonym sa...

Det är superviktigt med behöriga lärare även om behörigheten tyvärr inte alltid är något som innebär att läraren ifråga är en bra lärare!

Är dock trött på att folk försvarar obehöriga lärare konstant för dittan och dattan har haft en positiv upplevelse av någon i högstadiet. Knappast representativt för hela gruppen.

Och den uttjatade repliken är fortfarande giltig: Om man inte vill bli opererad av en obehörig läkare varför kan man tänka sig att bli undervisad av en obehörig lärare?