måndag 28 april 2008

Läskod?




Läskoden?

Kod definieras i Svensk Ordbok (1986) som "ett system för översättning av ett vanligt språk till obegriplig följd av siffor och bokstäver", det vill säga ett slags chiffer. Den andra definitionen av kod är "nyckeln till hemligt språk". Jag vill föra samman dessa definitioner av kod då vi talar om läskod. Båda dessa definitioner berör den blivande läsaren. Texten i boken är en översättning av talat språk och en obegriplig följd av bokstäver. Det är ett fantastisk arbete att få tag i de nycklar som utvecklar en begynnande läsförmåga. När detta skrivna språk börjar uppenbara sig för läsaren bör undervisningen stötta den process som leder till att integrera den hos eleven. Om vi slarvar med begrepp som:

- Nu har eleven knäckt läskoden!

och i detta lägger in att eleven behärskar konsten att läsa är både lärare och elev farligt ute. Vi bör betrakta denna begynnande förmåga med stor respekt och uppmuntra den utmaning som eleven upplever av att just börja läsa. Läsundervisning över alla stadier i skolan, från förskola till gymnasium, handlar om att utmana i samspel med elevens vilja och förmåga. Att knäcka läskoden är ett farligt begrepp om vi inte definiserar vad det är en elev då behärskar och vår undervisande betydelse för den fortsatta utvecklingen till en kritisk tillika berörd läsare.

Det är ett mödosamt arbete att utveckla sin läsförmåga och läsförståelse utan stöttande och bärande undervisning kring vad text är. Den erfarne läsaren, vilka vi antagligen är vi som läser här, skriver här, har en mängd strategier som är så förenade med vår förmåga att läsa att vi inte längre har medvetenhet om hur vi gör när vi läser. Att undervisa om text, såväl liten som stor, mening, novell eller roman, handlar om att åskådliggöra strategierna och göra dem medvetna. Strategier behöver också sin prövotid för att integreras med elevernas läsning.

Vi har en gigantisk uppgift i skolan, den att från det känsliga läskodsknäckandet utveckla elevernas förståelse av text utan att knäcka dem på vägen. Det handlar om respekt för lärande utveckling, tillika utmaningar som främjar nyfikenhet som skapar förutsättningar för mer komplicerade texter.

Läsning av skönlitteratur konkurrerar med sådant som ger snabbare belöningar. Givetvis krävs det läsning även där, vid spel, på nätet, men då sker det oftast i relationer med andra, och utvecklas genom trial and error. Läsfärdighet förväntas där men justeras där i omedelbara gensvar. Boken kan skapa det här också. Men vägen dit är snårigare och kräver större insatser av eleverna och lärarna. Läsning väljs bort om man inte kan läsa, om läraren inte visar intresse eller skapar undervisning som knyter an till det eleven kan och förstår. Lärarens roll är avgörande för hur eleven lyckas med sin läsning.

Det är tråkigt att läsa säger många elever. Det kan betyda - Jag kan inte läsa!

Anne-Marie Körling,
om läsning, läskod, läsförmåga och lärarens undervisning. Detta med anledning av Martins tidigare inlägg och debatten som hörde samman med den. Min vädjan... försök se vad eleverna kan... när undervisningen är mer muntlig!

Illustrationer av Anne-Marie Körling, Gunnar Ekelöfs underbara dikt utgör på många sätt en självständig illustration över dilemmat att läsa.

11 kommentarer:

Duvan sa...

Ann-Marie: Jag tror att alla lärare på alla stadier och i alla ämnen skulle ha glädje av bättre kunskaper i vad läsinlärning och läsförståelse innebär. Själv är jag utbildad för de högre stadierna men när jag senare läste en kurs om just "läsning" öppnades mina ögon. Det är så mycket vi tar för givet. Det är så mycket som krävs av en läsare för att kunna skapa mening i en text. Det är så mycket som krävs för att en motvillig läsare ska tycka att det är mödan värt att ta sig igenom en text.

annemarie sa...

BÄsta du - det är just det du beskriver - vi tar för givet. Därmed har vi stängt alla dörrar för elevernas möjlighet att utgå från vad de kan. De slutar helt enkelt att fråga och anpassar sig till våra förväntningar... och drar sig undan skolan och undervisningen. Vi måste, vi måste se verkligheten som verkligheten ser ut... även om vi trodde och förväntade oss något helt annat. Anne-Marie

Martin sa...

Underbart inlägg som sätter fingret på mycket jag tänker angående läsning. För mig har det betytt mycket att läsa språk som fullständig nybörjare - det är inte läsinlärning, men att börja med något så idiotiskt svårt som litauiska i vuxen ålder ger en perspektiv på hur många elever upplever läsning. Men det har lett till att jag kommunicerar läsning och hur man gör för att läsa in något med eleverna på ett annat sätt nu än förut tror jag. Att jag - kanske - ser svårigheterna tydligare nu?

Angående att se verkligheten som den är - ja, det finns inga alternativ. Om många lärare har samma fokus och eleverna får läsa mycket - då tror jag det lossnar.

annemarie sa...

Man måste ge och skapa tid för läsning.Min yngste son sa alltid - ge oss en timme att läsa på...det går inte att läsa eller att ge sig in i en bok på några minuter. När man väl har börjat läsa behöver man få tid att fortsätta att läsa på. Tid, engagemang och läsande lärare är nog en del av arbetet att stötta läsare.
Tack Martin, Anne-Marie

tråkmagistern sa...

Jag förstå rinte varför det skulle vara farligt att prata om en knäckt läskod? Kan du förklara?

studentmorsan sa...

Jag har inte förstått. När man pratar om att "knäcka koden" är det när barnet kan ljuda orden eller när den har börjat känna igen orden och därför läser dem?

annemarie sa...

Det är absolut ingen fara med att knäcka läskoden... men att anta att barn kan läsa och förvänta sig läsning därefter det är farligt. Jag ser det som att då elever knäcker läskoden... så börjar de kunna läsa. Men det är fortfarande stapplande och kräver mycket uppmuntran, delaktighet och stöd. De erfarenheter jag har är att elever som börjat läsa hänvisas till en slags ensamhet som är för tidig, vuxna slutar läsa högt för barn då de erövrat läskoden, men det är farligt, då barn fortfarande behöver artikulerad text från vuxna för att ta sig in i ordriket. Anne-Marie

tråkmagistern sa...

Jag har läsläxa 3 ggr i veckan med mina ettor och tvåor, fler för de som har svårt för sig. Treorna har längre stycken till varje måndag. Från vårterminen i ettan är jag noga med att förhöra om de förstått.

annemarie sa...

Grundskola eller gymnasium? frågar jag tråkmagisterna... Anne-Marie

Anonym sa...

grundskola.


Den tråkige

Ruth sa...

I recently came across your blog and have been reading along. I thought I would leave my first comment. I don't know what to say except that I have enjoyed reading. Nice blog. I will keep visiting this blog very often.


Ruth

http://www.infrared-sauna-spot.info