tisdag 9 september 2008

Svenskläraren har kommenterat färdigt för ett tag

Det vi trodde skulle bli en paus över sommaren ser ut att permanentas. Hösten har börjat och varken Calle, Martin, Anne-Marie eller Svante har riktigt tid över att sköta denna blogg på det sätt ni i vår fantastiska läsekrets förtjänar. Vi får se om svenskläraren kanske kan kommentera skolfrågor, kultur, litteratur och samtid i någon annan form. I annat fall ses vi alltid på Svensklärarföreningens hemsida (där det också är möjligt att bli medlem).

Martin Sandberg som är förundrad över att andra småbarnsföräldrar lyckas hålla alla bollar i luften

13 kommentarer:

Ingunn sa...

Det var synd. Dere svensklärar har vært og er fortsatt et forbilde og en inspirasjon for mange norsklærere. Dere vil bli savnet, og jeg håper dette er på gjensyn, ikke farvel! Lykke til videre.

Martin sa...

Det blir jag väldigt glad att höra Ingunn! Håll ställningarna - oj, vad mycket vi svensklärare fått från er norrmän!

Pelle sa...

Hoppas att du och övriga bloggåteruppstår endera dan - det har varit lärorikt att läsa bloggen!

Anonym sa...

Så synd, så synd! Jag har saknat er, och kommer att sakna er! Hoppas på en återuppståndelse och ska fixa medlemskap och prenumeration på Svensklärartidningen så att jag klarar mig!
Allt gott!
Janis, Metabolism

kaffenoir sa...

Det var synd, det här är (var?) ju en de mest läsvärda bloggarna för tillfället.

TeachGirl sa...

Tråkigt, det var väldigt trevligt att titta in och titta efter nya inlägg från er. Jag hoppas att ni hittar tiden för att börja göra inlägg igen. Ha en skön höst!

Jacob C sa...

Synd. Det var en väldigt intressant blogg. Har varit som ett fönster mot skolan. Har inte alltid hållit med er om riktigt allt, men det gjorde bara läsningen intressantare och mer lärorik för mig.

Anonym sa...

Tips: www.metrobloggen.se/sthlmstreetstyle

Frida, numera lärarstudent sa...

jag som hade tänka att jag skulle kunna spionera lite på min förra svensklärare, och få lite tips och råd. men icke!

Martin sa...

Ni är väldigt väldigt snälla och vi blir väldigt väldigt glada!

Pelle: Du får oss att rodna. Synd att det inte fanns tid att vara med i styrelsen... Nästa gång kanske?

Janis: Det är klart att du ska gå med - vi saknar dig!

Erik: Tack för senast! Vi får fika flera gånger! Vi hörs!

Teachgirl: Det har varit en rolig tid - tack för dina kommentarer! Vi får se vad som händer - men nu är det tjockt!

Jacob: Ha ha, nej vi har nog lite olika syn på en del saker! Må gott i alla fall - vi får höras. Jag har hemmafredagar efter lovet.

Sthlmstreestyle: Var inne på din blogg - fin! Vem är du? Är vi bekanta?

Frida: Ha ha, underbart! Du kan visst få precis hur mycket råd och hjälp som helst! Hör av dig till den vanliga elevtextmailen bara (visst är det Frida J som skriver??) I vilket fall - det är roligt att vara lärare - satsa på svenskan!

Per sa...

Jag tänker blogga om skolan och entreprenörskap, kolla in det framöver...

Filippa Mannerheim sa...

Hej svensklärarvänner!

Har också haft otroligt mycket att göra sedan jag startade upp DagensSkola. Himmel vad tid det tar att försöka skriva mer kvalitativa inlägg, söka information och kommentera tillbaka till läsarna. Men roligt är det ju...

Hoppade äntligen in på er fina blogg nu för att kolla läget och blev mäkta besviken över att ni kommenterat färdigt för ett tag. Vad synd!!! :-(

Och då slog det mig... Kanske tänker vi "fel" ändå vi språk- och svenskämnesälskare..?

De flesta bloggare skriver korta inlägg och det ofta.(Några bloggare skriver i och för sig långa, långa inlägg men då är de i regel oredigerade och ganska svårlästa enligt min uppfattning.)

Att skriva inlägg som är mer kvalitativa rent form- och innehållsmässigt, tar tid även om det är oerhört givande och kul. Men är det verkligen så bloggandet är tänkt, funderar jag nu..?

Själv är jag inne på att lätta på gasen litet, trots att jag är svensklärare, :-) skriva kortare inlägg/reflektioner istället för att som tidigare jobba järnet med krönikeformen, argumenten, faktaunderlaget som ju kanske bättre lämpar sig för pappertidningen.

Jag vet inte... Jag är kluven... Vad tror ni?

Små, förhoppningsvis intressanta och aktuella reflektioner litet då och då som kan starta debatt kanske inte är helt fel, det heller? Jag älskar ju personligen Anne-Maries små, inspirerande blänkare... :-)

Tacksam för synpunkter.

Filippa sa...

... och ingen kommenterar det jag skrev ovan... Okej. Tydligen HAR ni verkligen kommenterat färdigt för ett tag... :-( På återmötande hoppas man ändå..?