Mona Sahlin + Jan Björklund = Sant i skolpolitiken?

"Jag hoppas att Jan Björklund slutar vara plakatpolitiker och tar skolvärldens krav på en långsiktig uppgörelse på allvar. Jag tänker i alla fall försöka ta honom på allvar ett tag till".

Det är plats för ett litet jippi. Socialdemokraterna är tillbaka i arenan som Sveriges oppositionsparti - nu också i skolpolitiken! Mona Sahlin har mandat att förhandla med regeringen! Och socialdemokraterna verkar allvarligt inställda på förhandlingar, kompromiss och långsiktiga uppgörelser! Det har vi efterlyst länge på denna sida (och konstaterar lite leende att Mona är tuffare än vi trott).

Får se bara om Jan Björklund välkomnar dessa nya möjligheter. DN är mycket pessimistisk, och menar att det är ogörligt så länge Sahlin inte tydligare har partiet bakom sig. SvD verkar lite mer positiva då hela skolfrågan som helhet tycks ha flyttat högerut (och kan tjäna som modell för alla andra politiska frågor).

Det jag gillar mest med Socialdemokraternas förslag är ökade krav på nationella prov. Med det styrsystem vi har idag måste staten öka greppet om framförallt grundskolan. För att öka likvärdigheten över landet. För att sätta fokus på kunskapsförmedling. För att avstyra tendenserna till treämnesskola som finns på många håll.

Det verkar ju som om en viss omsvängning sker inom vänstern överhuvudtaget just nu. Det rör sig om ett långsamt lappkast, där väl Lars Ohlys funderingar om skolan på DN Debatt häromdagen markerar ett kraftigare bryt än tidigare med den gamla retoriken. Jo, Ohly har svårt att slita sig från det gamla vänsterpartistiska mantrat att bara vi höjer skatterna och ökar resurserna, ja då ska ni få se! Och visst är han lite arg på Mona! Men ändå! Välkommen in i matchen Lars!

Nu undrar vi bara vad som kan komma ut av detta i sista änden. Men det känns lite bättre nu.

Martin Sandberg är gymnasielärare och gillar pragmatiska rättningar in mot mitten.

Andra bloggar om: Jan Björklund, Mona Sahlin, socialdemokraterna, betyg, skolan, skolpolitik, Lars Ohly, Martin Sandberg

Det är bra att komma överens om skolan

Mona Sahlins idé att vrida skolvapnet ur händerna på alliansen ser enligt DN och SvD ut att misslyckas efter krypskytte från både socialdemokratiska gräsrötter och ledande företrädare för partiet. Socialdemokraternas partistyrelse har beslutat att det inte skall bli några beslut i frågan före 2009. Med resultatet att Sahlin inte kan sätta igång att förhandla med regeringen om en enligt mångas mening mer verklighetsanpassad skolpolitik (se också SvD:s ledare i frågan).

Det är inte så bra. Den enda kraft i samhället som skulle kunna få ner Jan Björklund på jorden är just en kompromissinriktad socialdemokrati. Och resultatet ser vi nu: ett fullkomligt pärlband av halvfärdiga förslag där Björklund tycks vilja hinna stöpa om skolan så mycket som möjligt innan han försvinner ut tillsammans med alla de stackars moderater som tycks ha så svårt att förstå sig på politikens och medialogikens enkla grundregler.

Men – allt som kommer från Jan Björklund är inte nödvändigtvis dåligt, och det mesta är väl ändå värt att diskutera? Det förefaller vara just det Socialdemokraterna just nu säger nej till. Istället riskerar vi att hamna ur askan i elden vid en socialdemokratisk valseger, med en segerrusig vänsterfalang som löper amok på skolbarrikaderna. Det är inte heller så bra.

Så snälla socialdemokrater: börja läsa DN:s utmärkta serie om skolor som lyckats. Fundera över vad deras framgångsrecept har varit. Lura lite på vad av detta låter bra på torgmöten och partikongresser så kanske ni slutar att utforma er politik utifrån Jan Björklund fast tvärtom. Ok?

Martin Sandberg tycker att man måste kolla vad barnen kan på alla nivåer. Så att skolorna faktiskt fokuserar på att lära dem det det ska kunna. Är det verkligen så kontroversiellt?

Enighet runt problemformuleringarna

Sossarna har länge haft stora problem med sin skolpolitik. Eftersom de själva administrerat grundskolans och gymnasiets försämringar, har det varit mycket svårt att överhuvudtaget identifiera problemen. Som alltid när kloka socialdemokrater slår sina kloka huvuden ihop är samhällsproblem alltid resursproblem – nittiotalskrisen gjorde att skolorna prioriterades ner på kommunnivå (läs en gammal Boris Benulickommentar ) men framförallt – gång på gång på gång – det är invandrarnas fel. Genom att det finns så många utländska barn har Sverige sjunkit som en sten i internationell ranking. Underförstått - så om vi alltså inte tar emot en massa mörkhyade barn som bara kommer hit och sänker vår världsbästaste skola är ju allt löst. Behövs verkligen Sveriegedemokraterna i det här landet?

Denna syn på skolan blev ett sänke i valrörelsen, och den som idag styr den politiska diskursen runt skolan heter Jan Björklund. Ordning och reda bra betyg på fredag. Så tidigt som möjligt. Förbjud mobiltelefoner. Och ge lärarna lite fortbildning. Och fler betygssteg. Så blir allt bra.

Socialdemokraternas svängning har varit på väg ett tag och runt om i de socialdemokratiska leden pratas det på folkpartimanér om kunskap och ordning. De konkreta förslagen har det varit värre med. Det Mona Sahlin hittills kommit med är till intet förpliktigande tal om högre lärarlöner samt läxhjälp efter skoltid (Mona, psst: läxhjälp förutsätter att skoltrötta elever stannar kvar efter skoltid. Och det förutsätter att de överhuvudtaget får läxor). Eller som i Stockholm: mer resurser.

Det är därför som det förslag som Socialdemokraternas skolpolitiska råd presenterar idag känns så otippat. Allvarligt - gå in och läs den, bums. Den bild av skolans problem som ges stämmer bra överens med de flesta lärares bild av var de akuta svårigheterna ligger, och det är mycket tydligt att författarna är skolpolitiker ute i Stockholms kranskommuner snarare än ideologer på partikansliet.

Också den konkreta förslagen är just så konkreta som vi önskar. Och jag tycker att nästan allt känns väldigt vettigt. Jo, obligatorisk gymnasieskola och två år i varje klass är kontroversiellt, bland annat, och detta kommer att tröskas fram och tillbaka både i och utanför sossarnas egna led. Och det går att hitta argument både för och emot. Men inga av förslagen är kuckelimuckmedicin av typ fler betygssteg eller läxhjälp. Och att diskussionen om dessa lösningar kan ske utifrån en för de flesta gemensam problemformulering är ett enormt steg framåt.

Martin Sandberg är gymnasielärare i svenska och historia, samt sitter med i Svensklärarföreningens styrelse.