Mina elever skriver gärna och mycket. Jag lyssnar noga och aktivt på vad varje elev har skrivit. När elever läser högt gör de självständiga upptäckter; de ser sina felstavningar, hur de måste komplettera sin text, och att det blir tröttsamt med alla och, samt att man inte kan använda han, hon, den hur många gånger som helst - För till slut glömmer man ju bort vem den där den var, berättar eleverna. De gör tillägg och utför ändringar.
De upptäcker också att de stavat fel, de stannar upp och undrar
- Va... det här ser konstigt ut, säger eleven och fortsätter att ut-läsa för mig. Det eleverna stannar upp vid har de en inre representation av, tänker jag. Ordet ser inte rätt ut. Ordet stavas inte så. Det är viktiga iakttagelser eleven gör.Processen börjar vid frågan - Men hur stavas det då?
Vi har tillsammans utvecklat denna process till att en aktivitet hur att utveckla stavningen och medvetandegöra stavning och stavningens betydelse. Elevaktiviteten har blivit omfattande och framgångsrik. Eleverna har blivit medvetna om detta med stavning. Denna medvetenhet leder till lärande.
Anne-Marie Körling,
undervisar i en ny klass, årskurs fem, och funderar ständigt över stavning och rödpenna, elevtexter och lärargensvar.
