Visar inlägg med etikett Anders Olsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anders Olsson. Visa alla inlägg

lördag 8 mars 2008

Språkets vackraste ord

Jag utmanar er läsare.
Lämna några av de ord ni finner vackrast i språket.
Mina egna är just för tillfället - läsfåtölj, täcke, kaffe.

Anne-Marie Körling,
ordrika blir vi tillsammans.

Anders Olsson på Stol nummer fyra vid Svenska Akademien

En gång skrev Anders Olsson en avhandling om Gunnar Ekelöf. Avhandlingens namn kort och gott - Ekelöfs Nej. Jag undrar om inte Ekelöf nu skulle nicka sitt Ja då Anders Olsson sätter sig i en av de aderton stolarna vid Svenska Akademien. Jag leker med tanken.

Jag har lusläst Svenska Dagbladets söndagsintervju med Anders Olsson. Det är Karin Thunberg som samtalat med honom. Det är en spännande läsning. Min lästakt är hungrigt ivrig då jag läser om Anders Olssons långsamma. Mina vackra ord är andra än de som just nu är Anders Olssons; syskon, slumra och ögonblick. Jag går i dialog som den tidningsläsare jag är. Men det är detta jag vill låta Karin Thunberg och Anders Olsson förmedla till oss lärare:

"Det är den spontana relationen till litteraturen han värnar om, det personliga förhållandet till en text. Nästan blygt berättar han om sitt första, drabbande, möte. Hur han stod på skolbiblioteket i Västerås och bläddrade i Mauriacs Ormboet och såg en mening på första sidan.
- Jag minns inte orden, bara att jag chockades över att språket hade en sådan täthet. Min andra stora läsupplevelse hade jag kort därefter...//
"

Jag plockar fram några vackra ord ur detta sammanhang: skolbibliotek, bläddra, läsupplevelse. För övrigt läste Anders Olsson som högstadieelev thrillerartade historier på svensktimmarna. Vi kan dra lärdom.

Tack Karin Thunberg för en god lässtund.
Svd 9 mars 2008.

Anne-Marie Körling
,
i morgontimmarnas tidningsläsarstund.

fredag 22 februari 2008

Lotta-elegierna. Merri Viks ungdomsböcker blir högstämd poesi.

Haha! Påminner om hustruns och mitt allra fånigaste påhitt: att placera in mer eller mindre autentiska Lottaboks-titlar i samtalet. Som: "Du klarar skivan, Martin!", "Mitt i prick, Martin!" och "Rena snurren, Martin!". Lätt vanebildande och fullständigt obegripligt för de oinvigda.

Svante kommenterar mitt inlägg om Klass 9A. Inspirerad av honom och hans hustru letade jag upp författarinnan Merri Viks bibliografi. Hon hette egentligen Ester Ringnér-Lundgren (1907-1993) och gav mellan åren 1951 och 1991 ut 135 barn- och ungdomsböcker på B. Wahlströms. Förutom de Lotta-böcker Svante alluderar på märks titlar som Kvirre och Hoppsan i Vilda Västern, och Kaja och de nio elefanterna.

Jag instämmer med Svante och hans hustru; det finns något inspirerande med titlarna på Lottaböckerna. Och eftersom poesi känns rätt just nu, Borås Tidnings debutantpris gick till Viktor Johansson, och Anders Olsson tar plats i akademin (se ockå här), har jag helt enkelt satt ihop alla 47 lottatitlar i kronologisk ordning (1958-1991) till en liten dikt, så här medan orkanvindar dramatiskt sveper in över ett plågat Göteborg där vi bor.

Versmåttet får nog därför bli elegin; grekisk klagodikt med sex fallande stavelser i första raden och fem fallande i andra. Bäva månde Gullan Bornemark.
Lotta-elegierna

Dét är Lótta, förstás! Ja, se Lótta! Lótta är sig lík.
Skárp dig, Lotta! Lótta slår tíll. Fára på táket,

Lótta! Vilken skíva, Lótta! Skriv úpp det, Lótta! Rena snúrren,
Lótta! Sé dig för, Lótta! Bra gíssat, Lótta!

Plátt fall, Lótta! Rena mórkret, Lótta! Héjda dej, Lótta!
Fúll fart, Lótta! Árma Lótta! Vílken

fúllträff, Lótta! Håll másken, Lótta! Lótta i tópp. Var
glád, Lotta! Vílken váls, Lotta! Féstligt, Lótta!

Vílken túr, Lotta! Álla tíders Lotta. Réna karuséllen,
Lótta! Ge áldrig úpp, Lotta! Mítt i príck,

Lótta! Lótta går till sjóss. Det spókar, Lótta! Lótta
gár till váders. Héja Lótta! Tóppen,

Lótta! Fýndigt, Lótta! Full rúlle, Lótta! Réna
církusen, Lótta! Rákt i plúrret, Lótta!

Én ros åt Lótta. Kára Lótta. Álltid Lótta.
Lýcka tíll, Lótta! Då kór vi då, Lótta!

Lásning för Lótta. Glad sómmar, Lótta! Vísst är det kónstigt,
Lótta. Det órdnar sig, Lótta! Hélt otróligt,

Lótta. Líselott, Lóttas dótter.

Martin Sandberg
gillar verkligen fåniga litterära experiment i Queneaus anda. Roligast så klart Hundra tusen miljarder dikter (Bakhåll 1991). DN:s sonettmaskin bygger på samma idé.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,