Då jag var liten hängde en bild på morfars och mormors toalett. Den föreställde en dansk gubbe som drack öl. Bilden hade en liten undertext. Den texten kunde alla i min släkt. Den texten såg jag innan jag kunde läsa, då var texten ett mysterium, men också i vuxenläsandet fortsatte texten att förundra mig. Trots att jag visste vad som sades i den läste jag den alltid omsorgsfullt, om och om igen.
Toaletten är en plats för läsande. Där sitter man i godan ro och har man inget att läsa söker ögat upp texter, elementets text eller kranarnas tillverkare. Jag har tagit vara på den här tanken. Jag vill lära mig saker och ting utantill. Jag vill kunna dikter, korta stycken och citat som andra skrivit. Jag har försökt memorera. Den absolut bästa platsen för denna form av lärande har visat sig vara just - toaletten. Många dikter har klistrats upp där, korta prosastycken och tänkvärda rader av alla de slag har klistrats upp på toaletten i mitt hem. Jag hade en sonett av Gunnar Ekelöf på väggen. Den inleddes med Krossa bokstäverna... och under diktens flöde och vrede... så förändrades orden och bokstävlarna... och så vidare. Den var svår att lära. Men jag tuggade om ordens förtvivlan och ilska.
Nu var det också så att jag delade detta hemligrum med flera, däribland mina barn, vänner, barns vänner, släktingar och ja... ni vet. Min yngsta son spelade fotboll. Hans fotbollskillar laddade hemma hos mig. De åt med spagetti och hembakade bullar. Och smög in på toaletten. Helt ovetandes om ordens makt kunde denna berättelse härmed vara över.
I årskurs fem skulle min son ha dikt i skolan. På lärarens fråga om någon kunde en dikt räckte min son upp handen. Det gjorde Ashmed också. De var två ivriga pojkar som nu hade något att berätta. Båda två kunde Gunnar Ekelöfs dikt. Hela! - ÄH, den försöker mamma lära sig...den finns på vår toalett var förklaringen då läraren undrade. - Åh där har jag också varit sa Ashmed.
Jag kom att sätta upp en liten bokhylla på min toalett. Fyllde på med pocketböcker. Machiavellis Furten, Citat genom tiderna... Det försvann ständigt böcker.
När jag förbannad och ilsken fann små klädätare i min garderob fick jag rådet av min yngste son:
- Du kan lägga dit några citronskivor. Lägg dom på golvet så försvinner de nog.
- Va?
- Ja, jag tror jag läste det i någon bok på toaletten... Råd och rön i hemmet... Nina Yunkers.
Jag ser en och annan möjlighet i skolan. Den att ta vara på de dolda pedagogiska rummen. Toaletten är en sådan plats. Varför inte göra något av dem?
Anne-Marie,
som skrattar gott åt sin oförmåga att återge rätt.
