Politisk korrekthet är fint

Att läsa äldre texter i klassrummet kan ställa till problem. Många av dem är både rasistiska och sexistiska, och även i de snällaste antologier för gymnasiebruk finns texter och författare som ju egentligen är förfärliga. I Brodows Möt litteraturen hittar vi t ex Fredmans epistel nr 23 som ju förhärligar alkoholism, Fröken Julie och Madame Bovary framställer kvinnor som våp, Bertolt Brecht och Jan Myrdal har hyllat blodiga kommunistiska diktaturer, Cervantes driver med en person som är uppenbart psykiskt sjuk, Vilhelm Moberg var milt uttryckt homofobisk, och Salman Rushdie framställer indier som lallande idioter. Vidriga djurtransporter på gränsen till tortyr i Taubes "Möte i monsunen". Och vad ska vi säga om Vreeswijks "Hönan Agda"? Det verkar som om det finns utrymme för omarbetning inför nästa upplaga.

Eller inte. I somras anmäldes Tintin i Kongo till JK för rasism. Det gick nu inte igenom, men historikern Henrik Höjer menar att vi har en trend i samhället "att bedöma förflutenheten utifrån dagens värderingar". Och nog kan det finnas en politisk korrekthet som kan få vem som helst att vilja bli republikansk radiopratare, som när Centrum mot rasism ville förbjuda glassen Nogger Black härom året.

Problemet med dessa exempel är ju att de sopar undan benen på oss som är politiskt korrekta på allvar. Jag tycker det är fint att "chokladboll" slagit igenom, och blir provocerad av kaféer som skämtar till det med "kalla-den-vad-du-vill-boll". Det är en enormt tacksam ingång för oss lärare att i bästa politiska korrekthetsanda gå in i texter med politiskt korrekta glasögon och fråga eleverna vad Strindbergs text säger om tidens kvinnosyn och Brechts text om socialismen som möjlighet för världen.

Och vi måste lära eleverna att vi har regler för politisk korrekthet i samhället idag. Invandringspolitik kan inte diskuteras hur som helst om man vill undvika att bli stämplad som sverigedemokrat, och skall man argumentera mot abort kan inte första meningen i texten vara "abort är mord" – om man vill bli läst och tagen på allvar.

För tyvärr är det så att dum-politisk-korrektheten möter sin motsats, - den råa populismen. När nynazister stormade in på Lunds konsthall häromdan och förstörde Andres Serranos bilder på män som har sex med varandra uttryckte den moderata lokalpolitikern Sune Cederpil förståelse för tilltaget. Vad är egentligen skillnaden mellan detta och att vilja förbjuda Tintin i Kongo?

Martin Sandberg är gymnasielärare och anklagas ofta av sina elever för överdriven politisk korrekthet