tag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post6014378208836728756..comments2023-10-09T03:57:56.428-07:00Comments on Svenskläraren kommenterar: Hellre Lundell än Beauvoir om läroboksförfattarna får väljaSvensklärarföreningenhttp://www.blogger.com/profile/10037575060253748705noreply@blogger.comBlogger58125tag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-2673370278153813392008-03-20T19:38:00.000-07:002008-03-20T19:38:00.000-07:00Jag har funderat på det här nu och det är ganska s...Jag har funderat på det här nu och det är ganska sent och min hjärna producerar kanske snömos, men det enda sättet att i undervisningen på ett radikalt sätt verkligen komma ifrån allt vad "kanon" (=en auktoritet har ett avgörande inflytande över vad som skall läsas med argumenten att just detta av någon anledning är viktigt och/eller bra) och "kulturarv" (=det finns ett antal artefakter i en grupps [mänsklighetens, västerlandets, nationens, din stads, det studerade spårkets] historia som det kan ha ett visst, om än i det moderna ljuset kanske marginellt, värde att lämna vidare till nästa generation) vore väl att låta eleverna själva välja helt fritt vad de vill läsa för litteratur utan någon som helst guidning varken från lärare eller läromedel? Jag tror att det finns ett litet, litet hopp att någon liten ung feministisk tjej med medelklassbakgrund kanske skulle vilja läsa något av de Beauvoir.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-86288304277384141552008-03-20T10:34:00.000-07:002008-03-20T10:34:00.000-07:00Aloysius: Ok, jag ska skärpa mig angående ironin, ...Aloysius: Ok, jag ska skärpa mig angående ironin, och försöka vara allvarlig här. Men om vi fortsätter att vara allvarliga tycker jag att du inbjuder till en viss sarkasm. Ditt eget tonläge i din första kommentar upplever jag som ironiskt, sarkastiskt men inte särskilt sakligt (bl a finns en anspelning som jag uppfattar det att jag anammar en preussisk/nazistisk/östtysk syn på lydnad - inte så sakligt tycker jag). Jag citerar:<BR/><BR/>"Säger skolverket att kulturarvet finns och skall förmedlas, ja, då håller Martin lydigt och plötsligt med. Jawohl, herr Ober. Tvärtemot tidigare tvärsäkra påståenden om konservativa komplotter för att krossa allt gott, skönt och sant. Men när Hägg omnämner samma kulturarv, oj oj oj... Attans, måste Hägg tänka, att jag inte citerade ur §17345:b, Cirkulär 666 666 666... Nej, man skall inte försöka ligga högre än sina motståndare". <BR/><BR/>Men så inte i den andra kommentaren. Ok. Som knassocialliberal tycker jag absolut inte att jag inte lyder högre värden. Jämlikhet, rättvisa, yttrandefrihet, demokrati och bla bla bla är enormt viktiga värden för mig (ja, det blir en plattityd att överhuvudtaget påpeka det. Men ok). Men - eftersom min poäng gick dig förbi: som gymnasielärare är jag en kommunalt anställd tjänsteman som inte kan negligera lagar hursomhelst. Står det att jag ska förmedla ett kulturarv till eleverna kan jag inte bara negligera denna skrivning eftersom - oavsett högre principer - vi inte har läroplan a la carte i Sverige.<BR/><BR/>Ok, jag såg denna kommentar, och är glad att vi kunnat skruva ner tonläget en smula. Men kanske fortsatt debatt i ett annat inlägg? <BR/><BR/>Och allvarligt - väl mött! Jag är glad att du trots allt på något sätt tycker att det är mödan värt att läsa oss.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-7020128393478398912008-03-20T08:13:00.000-07:002008-03-20T08:13:00.000-07:00Tack, tack.Att varmt omfatta något annat än sig sj...Tack, tack.<BR/><BR/>Att varmt omfatta något annat än sig själv (t.ex. kulturarvet eller nationstanken - om vilken du dock inte vet att jag omfattar den) och att vara narcissist är skilda företeelser. Vad du än vill få till för rolig poäng på semantikplanet. Var gärna ironisk, men handskas varsamt med orden, är du snäll.<BR/><BR/>Jag påstod inte att tråkvansinniga Skolverket ger oss något som helst konservativt. Blott en dåre skulle få för sig den saken. Min poäng var en helt annan.<BR/><BR/>Jag upprepar därför det jag anförde. Svenskar är fostrade att lyda Heliga Regelverk. Och fostrade att vara okänsliga för principer och allt högre. Hägerström... på Gustav V:s solida grund... - Min iakttagelse gick dig emellertid förbi. Du får här en ny chans.<BR/><BR/>Uppfattat om kommentartalet. Men dessa rader är menade för dina ögon.Carl Thttps://www.blogger.com/profile/06559923832003118767noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-17391112960879705572008-03-20T04:58:00.000-07:002008-03-20T04:58:00.000-07:00Aloysius: Du är rar! Varmt välkommen som kommentat...Aloysius: Du är rar! Varmt välkommen som kommentator. Skönt att det är någon som håller ordning på oss narcissistiska kulturradikaler här. Det är just detta som jag tycker är utmärkande för en kulturkonservativ kultursyn med lite nationalistiska förtecken: inte är den narcissistisk! <BR/><BR/>Angående kulturarvet: att anklaga Skolverket för kulturkonservativa skrivningar är som du säkert också anser magstarkt att påstå. Det Skolverket skriver är ganska ofta innehållstomma floskler (som i detta fall), men likfullt lagtext vi är satta att följa. På gott och ont. <BR/><BR/>Aloysius: om du vill fortsätta debatten - gör gärna det i annat inlägg. Detta är typ kommentar 54 och det är nog tyvärr mest jag och Svante som läser vad du skriver här. Rock on.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-51211715506480019202008-03-20T04:00:00.000-07:002008-03-20T04:00:00.000-07:00Aloysius: Jag var inte ett skvatt föraktfull mot J...Aloysius: Jag var inte ett skvatt föraktfull mot Jehovas vittnen-damerna. Bara lite trött på och oeggad av deras trosvisshet. De var inte alls "osäkra" - däri låg ju problemet.<BR/><BR/>Jag tror jag blivit kallad det mesta här på bloggen från gråsosse till elitist. Lägger road kälkborgerlig till samlingen. Fast det har väl inte med vintersport att göra? (Är du månne störtloppsborgerlig? Eller kanske en sån där slalomsocialist som efter stängningstid smyger nedför backen i skydd av pistmaskinerna?)Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-12399757922342343122008-03-20T02:50:00.000-07:002008-03-20T02:50:00.000-07:00Svante ställde tvenne Jehovas vittnen mot tvivlets...Svante ställde tvenne Jehovas vittnen mot tvivlets vägg och slängde sedan föraktfullt ut dem. Utan tvivel, tydligen. Tuff, beslutsam och avgundsdjup gentemot... snälla, osäkra, formaterade Jehovas vittnen. Svante, du är så himla... bekvämt, kälkborgerligt kvasiradikal att man får lust att skulptera dig för eftervärlden.<BR/><BR/>Aj, nu glömde jag få med "narcissistisk". Det får bli nästa gång.<BR/><BR/>Som svar på Martin kan jag meddela att åtminstone jag - ohälsad, åsiktsutmönstrad besökare tillika mörkerman - ännu hänger med från kommentar 1. Och häpnar över ditt eget senaste bidrag: Skolverkets papperskonstruktioner är Högsta Lag. Verkligheten och människans livsvillkor, däremot... Rätten att komma i förbindelse med dem som gått före en...<BR/><BR/>Säger skolverket att kulturarvet finns och skall förmedlas, ja, då håller Martin lydigt och plötsligt med. Jawohl, herr Ober. Tvärtemot tidigare tvärsäkra påståenden om konservativa komplotter för att krossa allt gott, skönt och sant. Men när Hägg omnämner samma kulturarv, oj oj oj... Attans, måste Hägg tänka, att jag inte citerade ur §17345:b, Cirkulär 666 666 666... Nej, man skall inte försöka ligga högre än sina motståndare.<BR/><BR/>"Typiskt svenskt" kan i vart fall knappast uttryckas bättre. Du skall inga gudar hava jämte REGELVERKET, din GUD. Principer, högre lagar, ideal, människonaturen, tidigare generationer, däremot... Kulturradikalismen förblir lika tom som Jesu grav. Men Hägerström lever. Halleluja.Carl Thttps://www.blogger.com/profile/06559923832003118767noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-88209463277259225682008-03-16T12:49:00.000-07:002008-03-16T12:49:00.000-07:00Karin: språket är naturligtvis det helt centrala -...Karin: språket är naturligtvis det helt centrala - så centralt att det ofta kommer bort. Jag tror stenhårt på att litteraturen utvecklar språket, så klart inte bara stilistiskt utan givetvis framförallt kognitivt, identitetsmässigt, etiskt.<BR/><BR/>Men det är en intressant fråga i vad mån språket i sig ska spela roll i våra litteraturval. Vad är ett bra språk? Här är vi ute på tunn is, och det är få romaner jag läst där språket i sig är den viktigaste biten i helheten (de finns: kanske Antti Tuuri, Jens Lapidus, Sundman, Enquist). Och annat har jag snabbt lagt ifrån mig för att det framförallt är pladdrigt, blommigt, utsmyckat, upprepande, klichéfyllt. Hur i all sin dar har vuxna människor orkat sig igenom t ex Harry Potter, Liza Marklund eller Björn Ranelid? Hur kunde Marian Keyes bli en sådan blockbuster? <BR/><BR/>Jacob: "Tidigare generationer har lämnat oss ett arv. Vi står på jättars axlar!" ok, jag ger mig, särskilt efter ditt citat från skolverket... besserwisser... :^) Kan vi inte byta inlägg för fortsatta diskussioner? Jag tror att de läsare som hängt med hit till kommentar 53 är ganska begränsade! Vad tror ni?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-52959278914188712602008-03-16T08:31:00.000-07:002008-03-16T08:31:00.000-07:00På Skolvervets hemsida står följande:"Utbildningen...På Skolvervets hemsida står följande:<BR/><BR/>"Utbildningen i ämnet svenska syftar till att ge eleverna möjligheter att ta del av och ta ställning till kulturarvet och att få uppleva och diskutera texter som både väcker lust och utmanar åsikter."<BR/><BR/>http://www3.skolverket.se/ki03/info.aspx?sprak=SV&id=SV&skolform=21&ar=0304&infotyp=8<BR/><BR/>Jag tolkar det som att man menar att eleverna bör få med sig något av vad tidigare genererationer tänkt och skrivit samt förhålla sig till detta. Tidigare generationer har lämnat oss ett arv. Vi står på jättars axlar!<BR/><BR/>Sedan kan jag ju iofs hålla med Martin om att ordet "kulturarv" inte verkar vara helt värdeneutralt, utan syfta på något som antas vara postitvt. Det blir t.ex. tydligt om man skulle hävda att "Mein Kampf" är en del av det tyska eller västerländska kulturarvet. Då låter det i mina öron helt plötstligt som man menar, inte bara att detta är en bok om vilken en bildad person bör veta något för att inte framstå som tämligen oinformerad, utan att det är en på något vis omistlig bok.<BR/><BR/>Med detta sagt är jag dock fortfarande inte säker på att jag tycker att det nödvändigtvis vore fel om staten och skolan i viss utsträckning främjar gemensamma nationella referensramar. Om man skulle dra resonemanget om ett specifikt nationellt kulturarv (som sagt anser jag dock att det nationella endast är en liten del av ordets betydelse) till sin spets borde man väl vara emot alla former av offentligt sanktionerade nationella symboler i form av flaggor, nationalsånger, nationaldagar, att länder tävlar mot varandra i idrott och så vidare?<BR/><BR/>Tanken på en av politiker fastspikad nationell skolkanon är jag däremot tveksam till. Inte för att jag är motståndare till idén om en nationell kanon i sig (t.ex. utifrån hur den ständigt skapas i intellektuell debatt och genom olika svenska litteraturhistorier), men för att det förefaller mig som att en sådan lista för skolbruk med nödvändighet kommer att bli ganska godtycklig. Hellre då tilltro landets högst kompetenta och mycket högutbildade lärare förmågan att välja lämpliga texter på grundval av deras ämnes- och didaktikkunskaper.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-88086804133794527632008-03-16T02:16:00.000-07:002008-03-16T02:16:00.000-07:00Martin,Skönt att du nyanserar detta lite. I och fö...Martin,<BR/><BR/>Skönt att du nyanserar detta lite. I och för sig är "kulturarvet" som term ingen motivering varken för eller emot ett läsande, men en sak jag fortfarande inte håller med om eller ens begriper är varför man måste koppla hela det västerländska kulturarvet och möjligen dess dissande till nationalistiska tongångar? Det är ju för att komma lite längre än bara dit näsan räcker som man läser det som kan kallas delar av kulturarvet. <BR/>Och kulturarvets mer kulturradikala innehåll begränsar sig ju inte bara till Strindberg och Tingsten. Heller.<BR/>Tingsten i kombination med Bibeln kan ju bli väldigt intressant f ö.<BR/>Luther var en revoltör på sitt sätt. Etc.<BR/><BR/>Jag förordar INTE att man börjar läsa Fänriks Ståls sägner och sjunger stamsångerna varje dag, även om en sån sång som studentsången innehåller VRÅLNATIONALISTISKA tongångar. Där ingår både blod och konung och fädernesland som man ska offra och offra sig för.<BR/>Och den verkar ju sjungas fortfarande - man kan ju fråga sig varför.<BR/><BR/>Sen tycker jag att det är en klämkäck attityd dessutom tveksam, att man inte medger att något man läser kan vara en del av både kulturarv och kanon. Snygg eller inte snygg, man får ju säga som det är om det man läser. <BR/>Jag lovar att man blir snyggare om man läser Blondinbella - alltså utanpå. <BR/>Och det är väl fortfarande vad som menas med snygg.<BR/><BR/>Därmed inte sagt att man skulle undvika modernismen och uppbrotten, hela den "subversiva" litteraturen, den är ju lika framträdande som den som kan kallas konservativ. <BR/><BR/>Slutligen, något som inte nämnts med ett ord i den här debatten, inte i ditt nästa inlägg heller vad jag kan se.<BR/>Språket.<BR/>Har det ingen som helst betydelse?<BR/>Här har ältats innehåll och eventuell "identifikation" - något jag ställer mig otroligt tveksam till och idéer som urvalskriterium.<BR/><BR/>Men inte ett ljud om språkets betydelse, som identitetsskpande (inte i nationalistisk, men språklig bemärkelse).<BR/><BR/>Språket är ju demokratins själva grund. Den som inte behärskar det är utesluten.<BR/>Är inte det en rätt viktig aspekt på just ämnet svenska?Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-82112780867069767762008-03-16T01:19:00.000-07:002008-03-16T01:19:00.000-07:00"En perspektivens och tankarnas kanon." Underbart!..."En perspektivens och tankarnas kanon." Underbart! Detta skall bli elevernas första uppgift i Svenska B till hösten. Att gruppvis försöka skapa detta och sedan motivera hur de tänkt. Det kan bli oerhört intressant!TACK!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-60536631221706543232008-03-16T00:12:00.000-07:002008-03-16T00:12:00.000-07:00Jacob: Vi pratar om olika saker här med! Vi ska ab...Jacob: Vi pratar om olika saker här med! Vi ska absolut läsa mer svensk historia, absolut läsa mer svensk litteratur, eftersom vi vill att eleverna ska bli bildade. Det som rör oss och vårt samhälle eller "kultur" (kultur inom citationstecken för att det är ett minst sagt problematiskt begrepp i detta sammanhang) har förstås störst förklaringsvärde här. Så klart. Och för att många av dessa gamla böcker fortfarande är jumla bra! <BR/><BR/>Däremot ska vi inte läsa dessa böcker och om denna historia med darr på stämman för att vi ska vara stolta över vår fina nationalskatt litteraturen och vara stolta över vår ärofyllda historia (om man nu lägger tyngdpunkten vid vårt ärofyllda folkhem, våra ärofyllda tänkare eller våra ärorika uppfinnare eller vad det kan vara kan kvitta lika).Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-79376743808352562662008-03-15T18:57:00.000-07:002008-03-15T18:57:00.000-07:00Martin: klargörande att du framhåller att vi talar...Martin: klargörande att du framhåller att vi talar om två saker när vi talar om kanon.<BR/><BR/>Men jag kan inte riktigt hålla med dig om att det är något fel på att hänvisa till begreppet kulturarv. Inte ens i bemärkelsen "nationellt kulturarv". Jag kan inte alls bara se det som en brunblå konstruktion.<BR/><BR/>Det finns väl en massa saker fina kulturella artefakter i Sverige? Och en del av dessa kan det väl vara värt att bevara? Har inte t.o.m UNESCO en lista på omistliga kulturmiljöer som bör bevaras för mänskligheten, varav en del finns i Sverige.<BR/><BR/>Vad sedan gäller skolan tycker jag att det är rimligt att undervisningen i svensk skola uppehåller sig något mer vid svensk historia än t.ex. turkisk historia, även om det Ottomanska riket var ett mäktigare och folkrikare land. Och jag tycker att detta borde gälla även studiet av idéernas och konsternas historia, i den mån man nu i ungdomsskolan skall ägna sig åt detta. Jag tror att det kan vara relevant om man framlever sitt liv i Sverige att erhålla lite extra kunskap om de kultuerella artefakter och de kulturföremål som gjort avtryck i vårt land. Och är inte just detta att ta del av kulturarvet. <BR/><BR/>Möjligen tycker jag också att det är vårt ansvar. Vem skall annars ta hand om det som skapats på det svenska språket? Men det är möjligt att sådana sentimentala argument inte är godtagbara om man vill övertyga en kulturradikal.<BR/><BR/>Kanske ingår termen "kulturarv" ofta ingår i en kulturkonservativ retorik. Men jag ser ingen motsättning mellan att erhålla kunskaper om detta "kulturarv" och att problematisera det. Det handlar ju inte om att man ska älska t.ex. de svenska arbetarförfattarna (enligt en del som totalt fenomen ganska unika), utan att man skall ha lite kunskap om dem.<BR/><BR/>Jag funderade också lite över din uppmaning till folkpartisterna:<BR/>"Gå till de liberala och kulturradikala rötterna. Läs Herbert Tingsten. Läs August Strindberg."<BR/><BR/>Är inte just detta exempel på ett svenskt (kulturradikalt) kulturarv som i väldigt hög grad format det moderna Sverige, och som man kan välja att vara kritisk mot? Precis som man kan vara kritisk mot det kulturkonservativa.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-25664651778955530742008-03-15T14:09:00.000-07:002008-03-15T14:09:00.000-07:00Ja, det är kontroversiellt att förmedla ett "kultu...Ja, det är kontroversiellt att förmedla ett "kulturarv". Jag ska inte dra igång en diskussion om detta oerhört tveksamma begrepp igen. Att tala om ETT kulturarv är som att oreflekterat tala om nationen och nationalkaraktären. Det vi kallar kulturarv är en brunblå konstruktion som torgförs i politiska syften - att få oss "svenskar" att känna att vi har en "gemensam historia" och en "gemensam kultur" som ska få oss att okritiskt köpa andra politiska "sanningar". Att ett före detta kulturradikalt parti som folkpartiet håller på och tramsar med detta antiliberala snömos gör mig mycket trött. Gå till de liberala och kulturradikala rötterna. Läs Herbert Tingsten. Läs August Strindberg.<BR/><BR/>Men. Men. Men. Lyssna noga nu Tråkmagistern och Karin, eftersom jag vet att missförstånd så lätt händer när någon just dissat kulturarvet (jag hoppas att ni greppat att jag inte menar att vi bara ska läsa Min Häst och Bilsport i Svenska B). Bildning behöver alla, och att bilda sig är en annan sak än att okritiskt sluka en reaktionär konstruktion som kulturarvet. Vi ska absolut läsa Joyce, Swift och Voltaire i skolan, och vi ska absolut läsa Strindberg, Lagerlöf och kanske t o m Beauvoir i klasser som verkar få ut något av det. Eftersom kulturhistoria och kulturhistoriska begrepp är oerhört relevant att förstå, och att vi absolut måste ha ett historiskt perspektiv på det vi håller på med. Slå upp vilken dagstidning som helst och fundera lite över hur mycket du överhuvudtaget förstått utan detta vaga, men ändock så fina begrepp.<BR/><BR/>Feta litteraturlistor med klassiker? Javisst, om du gillar dem själv och de är läsbara för en majoritet av eleverna i den givna klassen - shoot! Utdrag ur så krångliga verk som Den gudomliga komedin? Absolut! Kafka och Camus i sin helhet? Självklart! Men INTE INTE INTE för att vi ska påtvingas en nationell identitet. Utan för att vi helt enkelt blir snyggare och smartare.<BR/><BR/>Och i det perspektivet Tråkmagistern har du alldeles rätt i att alla elever inte kommer att tycka det där utdraget ur Rabelais eller Macbeth var så himla roligt.<BR/><BR/>Angående kanon: också här diskuterar vi olika saker. Som Jacob säger - det finns en ganska vildvuxen städnigt föränderlig kanon i och utanför skolans värld, och det vi läser i skolan ingår i sin helhet i denna kanon. Det som inte ingår finns helt enkelt inte att tillgå. Jag väljer att låta eleverna läsa Thérèse Raquin och Förvandlingen, somliga tycker att Flaubert och Dvärgen passar dem bättre. Och det är väl fint. <BR/><BR/>De som förespråkar en kanon a la Danmark vill att en litteraturlista ska spikas en gång för alla. Och det är så klart helt ... onödigt.<BR/><BR/>Och man missar så lätt att litteraturens uppgift också är att problematisera vår egen samtid - inte bara bättre förstå oss på förritiden.<BR/><BR/>Som Svante och Kettil ansluter jag mig alltså (tror jag?) till en perspektivens och tankarnas kanon. Där - ok Svante du övertygar mig - vi kan läsa Lundell för att få syn på väsentliga drag i den samtida konstruktionen av "mannen". På samma sätt som vi kan läsa Brecht för att få syn på den kommunistiska ideologin. Eller diskutera mångkulturalistisk politisk korrekthet utifrån Var det bra så?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-58928129743150361292008-03-15T13:03:00.000-07:002008-03-15T13:03:00.000-07:00"Ska man diskutera.....[det] som eleverna inte tyc..."Ska man diskutera.....[det] som eleverna inte tycker är intressanta?" <BR/><BR/>Ja<BR/><BR/>Ja<BR/><BR/>Ja<BR/><BR/><BR/>Konstaterar uppgivet att det är kontroversiellt att förmedla kulturarvet. Om inte eleverna skulle råka ha lust förstås!babbelhttps://www.blogger.com/profile/10482960158604963729noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-48435164003629777622008-03-15T12:08:00.000-07:002008-03-15T12:08:00.000-07:00Jag svarar när du svarat på min fråga.Eller för re...Jag svarar när du svarat på min fråga.<BR/><BR/>Eller för resten, strunt samma: det verkar milt uttryckt, besvärligt med Beauvoir, Swift och Joyce redan just på treåriga teoretiska gymnasielinjer, om man läser den här bloggen. Och då föreställer jag mig att det inte är enklare på de andra linjerna.<BR/><BR/>Men jag skulle bli överlycklig om du sa emot.<BR/><BR/>Din tur, så hur ser framtiden ut om man släpper kulturarvet helt? Eller för resten, bara till hälften räcker.<BR/>Candide utan sitt sammanhang... jag bävar.<BR/><BR/>Anekdot, ingen gruffade när jag själv gick i gymnasiet över det som skulle läsas, utom förslaget att läsa bibeln. Där gick det en gräns, redan på min tid. Ingen valde ämnet "Böckernas bok" då chansen fanns.<BR/><BR/>Så halva kulturarvet är nog i praktiken redan släppt.<BR/>Och nu är du alltså beredd att inte slåss för den andra halvan?<BR/>Perspektivet krymper, får man väl säga.<BR/>Och med det orättvisorna, för det kommer, naturligtvis alltid att finnas en liten grupp som får en vettig utbildning ändå. Men hela den grejen behöver vi kanske inte dra här och nu.Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-27035753752781200042008-03-15T09:19:00.000-07:002008-03-15T09:19:00.000-07:00Jag skrev en debattsak i Skolvärlden... jag ville ...Jag skrev en debattsak i Skolvärlden... jag ville inte ha en kanon i grundskolan... men väldigt få ungar har exempelvis fått höra eller själva läst Emil i Lönneberga, Alfons Åberg... för att nämna några... och ibland tror jag vi förväntar oss att vissa litterära saker är allmängods vilket de mycket sällan, eller alltför sällan är. Numera funderar jag kring frågan. Jag märker också i debatten att jag är den enda här som diskuterar läsningen innan gymnasiet... vilket i för sig inte gör något... Jag fick ialla fall några killar i årskurs fyra att läsa Röde Orm med behållning... det är ganska ok, faktiskt. Här grundläggs ju de mesta av förmågan att faktiskt läsa... så att man hamnar i gymnasiet. Allt gott och jag följer debatten. Anne-MarieAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-28051909839852055522008-03-15T08:40:00.000-07:002008-03-15T08:40:00.000-07:00Karin: varför bara "treåriga teoretiska gymnasieli...Karin: varför bara "treåriga teoretiska gymnasielinjer"?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-7337102865380550132008-03-15T08:06:00.000-07:002008-03-15T08:06:00.000-07:00Svante,"Verk av författare som en merpart elever k...Svante,<BR/>"Verk av författare som en merpart elever knappt har hört talas om kan knappast kallas centrala längre."<BR/><BR/>påstår du.<BR/>Jamen då är vi ju där! Den OKUNNIGA MASSAN STYR! Grattis! <BR/>Och vilken framtid får ni, svensklärare, om det är som du antyder här?<BR/><BR/>Kanon finns (Tack Jacob Karlsson som uttrycker det så bra!), hur väldefinierad den är har jag ingen aning om, men ni lärare i svensklärarföreningen skulle kunna få i uppgift av mig att inofficiellt ta reda på det. Hör er för hos kollegor och bekanta.<BR/>Vad läser gymnasisterna på dagens treåriga teoretiska gymnasielinjer, för det är väl dem vi talar om.<BR/>Och sen redovisar ni det här.<BR/><BR/>Jag ser fram emot det.Karin Shttps://www.blogger.com/profile/08238345634670931100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-61110026514458653762008-03-15T07:24:00.000-07:002008-03-15T07:24:00.000-07:00Svante: "Inte kan det enda goda i manligheten vara...Svante: "Inte kan det enda goda i manligheten vara makt? Finns det en makt utan Andras underordning?"<BR/><BR/>Ganska svår fråga. Delvis tror jag att den goda aspekten av kvinnlighet vi skriver om (känslighet) är en anpassning till rådande strukturer. Liksom motsvarande goda manliga aspekter (kanske rakhet, oräddhet, målinriktning, maktlystnad). Det är sant att kvinnor skulle ha något att lära sig av dessa saker, men strukturerna gör ju på något sätt att man helst inte går utanför det manliga/kvinnliga. Vad innebär det att lära sig då egentligen? <BR/><BR/>Undrar KatrinAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-1809940568021140062008-03-15T07:20:00.000-07:002008-03-15T07:20:00.000-07:00Det är inte säkert att alla författare är förtjust...Det är inte säkert att alla författare är förtjusta i en kanon, oavsett den är rådande eller outtalad. Det är med oändligt omsorg en lärare måste låta eleverna finna författaren och boken, inte döda mötet. Det händer tyvärr ibland. Att just de böcker som bör läsas skapar motsatt effekt. De böcker som inte bör läsas. Jag har sett många olika möten med litteratur som faktiskt skapat ickeläsning. Daniel Pennacs bok "Som en roman" är i det sammanhanget en värdefull lärarläsning. Allt gott Anne-MarieAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-36322769617733804162008-03-15T07:17:00.000-07:002008-03-15T07:17:00.000-07:00Tråkmagistern: Vad ska eleverna i så fall lära sig...Tråkmagistern: Vad ska eleverna i så fall lära sig av / om dessa författare, och vad ska de med denna kunskap till? Hur ska man förhålla sig till deras eventuella ointresse? Ska man diskutera aspekter av författarskap verk som eleverna inte tycker är intressanta?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-80504386800028444212008-03-15T02:03:00.000-07:002008-03-15T02:03:00.000-07:00Vore det inte bra om gymnasiet förmedlade centrala...Vore det inte bra om gymnasiet förmedlade centrala delar av kulturarvet? Förmedlingspedagogik alltså, till den stora majoritet av elever som inte kommer att bli bokslukare, till skillnad från sina svensklärare.<BR/><BR/>Jane Austen, Murasaki Shikibu, Bronte, Louisa Alcott för de politiskt korrekta feministerna. Agatha Christie?babbelhttps://www.blogger.com/profile/10482960158604963729noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-27177599247582292972008-03-14T13:00:00.000-07:002008-03-14T13:00:00.000-07:00Svante och Kettil: Tack för era svar.Den pedagogis...Svante och Kettil: Tack för era svar.<BR/><BR/>Den pedagogiska vad/hur-diskussionen vill jag inte ge mig in i, då jag knappt hunnit arbeta som svensklärare. Det är möjligt att ni har rätt i det ni säger om en "perspektivens eller tankarnas kanon". Jag vet inte vad som didaktiskt sett är att föredra: att komma till Swift alternativt någon modernare författare (varför inte Houellebecq) utifrån idéerna utopism och människohat eller tvärtom.<BR/><BR/>Jag håller också med om att den bildade allmänhet jag talade om kanske inte är lika stor och tongivande, liksom om att den individualisering Svante talar om. Samhället har omstruktuerats socialt.<BR/><BR/>Jag tycker dock inte att man kan trolla bort kanonbegreppet genom att låtsas som om 2500 år av västerländsk kulturhistoria inte finns. Jag tror att det som har skrivts, tänkts, målats och skapats inom konst och vetenskap har påverkat oss i lika hög grad som det politiska handlande och skeende som studeras inom ämnet historia.<BR/><BR/>Vad av detta som gymnasieskolan skall förmedla, och vad som bör ingå just i svenskämnet, är jag som sagt mer osäker på.<BR/><BR/>Men för att anknyta till Filippas blogginlägg så tycker jag att ur detta - kanske något idéhistoriska - perspektiv borde Simone de Beauvoir försvara sin plats. Och ur ett nationellt perspektiv av "ganska folkliga men samtidigt litterära svenska manliga natur- och kärleks- och fyllediktare" kanske Lundell är ett åtminstone lite intressant namn? Kanske har Ingela Pling Forsman lite längre väg till en given plats i kanon?<BR/><BR/>Det är inte så svårt inom naturvetenskapliga ämnen att motivera vad som är viktig kunskap, känns det som. Men inom humaniora är det svårare. Jag skulle dock känna viss saknad om begrepp som "estetisk kvalitet" och "kulturhistoriskt betydelsfull text" helt saknade relevans.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-2374384357082552612008-03-14T11:12:00.000-07:002008-03-14T11:12:00.000-07:00Visst håller jag med dig, Jakob, att det finns en ...Visst håller jag med dig, Jakob, att det finns en inofficiell kanon. Och inte bara i skolans värld. Kolla bara in Dramatens repertoar de senaste åren. Hur många droppar kan man egentligen vrida ur den shakespearianska wettextrasan?<BR/><BR/>Men samtidigt måste jag oreserverat hylla Svantes (inofficiella) programförklaring:<BR/> <BR/>"Jag skulle hellre ta fram en perspektivens eller tankarnas kanon. Det är, för mig, viktigt att eleverna i skolan får bekanta sig med livshållningar och ideologier som de annars kanske inte skulle möta: från pessimistiskt människohat till jublande utopism etc."<BR/><BR/>Ett alldeles utmärkt rättesnöre vid valet av litteratur i undervisning! Till detta vill jag förstås lägga att valet sedan ska diskuteras med eleverna. "Vad har vi valt bort?" är en fråga som bör vara ett återkommande inslag i undervisningen.<BR/><BR/>Rolig diskussion!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-44771343913099118392008-03-14T11:09:00.000-07:002008-03-14T11:09:00.000-07:00Katrin: Med min formulering "Men vad kan flickorna...Katrin: Med min formulering "Men vad kan flickorna lära sig av pojkarna, utifrån ett liknande resonemang?" syftade jag inte främst på läsning. Jag utgick från kvaliteten "känslighet/förmåga att tala om känslor" som jag, också, tycker är viktig att pojkarna tillägnar sig - och undrade vilka motsvarande förmågor pojkarna skulle kunna bidra med, för att också flickornas socialt konstruerade kön skulle vidgas. Det var min enkla fråga. Inte kan det enda goda i manligheten vara makt? Finns det en makt utan Andras underordning? <BR/><BR/>Jacob: Skolans problem med kanon handlar delvis om att den "bildade och kulturintresserade allmänhet" som du talar om har blivit mindre inflytelserik/fått minskad status i Sverige. Få elever gör idag anspråk på tillträde till denna krets, om inte deras föräldrar driver på (för att de tillhör den?). Individualiseringen är annan viktig trend i sammanhanget; det har blivit allt svårare att hänvisa till "allmänbildning". Eleverna är främst intresserade av litteratur som de kan relatera till/använda sig av i sin självbild. Ur den synpunkten är kursplanens begrepp "centrala verk" ganska problematiskt. Verk av författare som en merpart elever knappt har hört talas om kan knappast kallas centrala längre.<BR/><BR/>Det är heller inte särskilt vanligt att kultursidorna eller kulturprogrammen i radio/TV handlar om texter eller författarskap före Strindberg. Idag läser ytterst få elever latin/grekiska eller når en högre nivå i franska och tyska. Det minskar förutsättningarna att delta i den europeiska kulturgemenskapen. <BR/><BR/>Sammantaget tror jag att denna utveckling gör <BR/>att det man brukar benämna "kulturarv" - och tillhörande litterära kanon - redan har en mycket försvagad ställning. Personligen skulle jag älska en skola präglad av lidelsefullt språkintresse, historisk nyfikenhet och avancerad textanalys. Då skulle man kunna förhålla sig till och omforma de "ärvda texterna". Men jag tror faktiskt att det är naivt att hoppas på en sådan skola, annat än kanske som små enklaver här och där.Anonymousnoreply@blogger.com