tag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post2108376117224190670..comments2023-10-09T03:57:56.428-07:00Comments on Svenskläraren kommenterar: Varför väljer man att bli svensklärare?Svensklärarföreningenhttp://www.blogger.com/profile/10037575060253748705noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-46731441029492950182009-02-09T12:40:00.000-08:002009-02-09T12:40:00.000-08:00Lysande och viktigt inlägg av Lena Holmbom. Om sve...Lysande och viktigt inlägg av Lena Holmbom. Om svenskämnet bara betraktas ur en nyttoaspekt så förvandlas svenskämnet från att vara en spännande kreativ utmaning till ett färdigförpackat vitaminpiller som läraren ska dosera till eleverna. Svenskämnet måste engagera eleverna med angelägen skönlitteratur, boksamtal där elevernas reflektioner är grunden och skrivande som ligger eleverna varmt om hjärtat. Ur engagemang så utvecklas eleverna och nyttoaspekten kommer omärkligt in i sitt rätta sammanhang. Eleverna blir duktiga och kritiska läsare genom att läsa och reflektera, lär sig att skriva genom att använda skrivandet i viktiga sammanhang och lär sig att tala genom att diskutera angelägna ämnen i grupp.<BR/>Var finns glädjen i ämnet om vi bara pratar om nyttan?<BR/>Det är viktigt att värna om skönlitteraturen som en kreativ bas i svenskämnet.<BR/>Lycka till Lena med att försvara svenskämnet!Det är en viktig insats du gör!<BR/>SpecialärareAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3277165329907363371.post-86409699698981326512008-11-30T07:03:00.000-08:002008-11-30T07:03:00.000-08:00Som svensklärarstudent är det himla intressant att...Som svensklärarstudent är det himla intressant att få en inblick i lärarutbildarens synvinkel! Sådant får man annars främst sluta sig till genom att läsa mellan raderna. För ett år sedan fick jag en sån här kommentar på en inlämningsuppgift: <BR/><BR/>"Du vågar dig till och med på kritisk granskning av kurslitteraturen, vilket sällan eller aldrig görs av lärarstudenter på den här nivån." <BR/><BR/>Intressant att kommentatorn just väljer ordet lärarstudent (och inte bara student). Nåt är det alltså med lärarstudenter.<BR/><BR/>Även i sammanhang där lärarstudent verkar ses som något positivt kan man bli lite fundersam. Den nyutkomna boken "Retorik för lärare" av Anders Sigrell, ger inte - som jag hade trott - en fördjupad bild av kopplingen mellan retorik och didaktik/pedagogik. Den är istället en urtunnad och förenklad variant av vanliga retoriska handböcker (som Johannessons eller Hellspongs). Lärare i betydelsen dum alltså - inte i betydelsen didaktiskt beläst. <BR/><BR/>Det är förstås irriterande för många lärarstudenter att bli sedda som dumma, något som bland annat Metabolism-bloggarna tar upp med jämna mellanrum, exempelvis <A HREF="http://metabolism.wordpress.com/2008/11/23/jag-forsoker-men-jag-ar-fortfarande-arg/" REL="nofollow">här</A>. Det är kanske trots allt inte så att dumhet är det stora problemet bland lärarstudenter, men ett problem kan nog ses i detta blogginläggs rubrik: "Varför väljer man att bli svensklärare?". För många är det inte ett förstahandsval, och har kanske inte den stora motivation som uppdraget kräver från början. I dagens skola går det ju inte att bara flyta med och "göra sitt jobb". Det är ständig reflektion och omprövning som gäller. Det är klart att även till en början omotiverade lärarstudenter så småningom förstår detta, speciellt efter sin första längre VFU-period. <BR/><BR/>Jag skulle önska att den här reflektionen fick ännu större plats i lärarutbildningen. Det finns så mycket förutfattade meningar om vad svenskundervisning är och bör vara. Jag har hört massor av kommentarer från mina lärarstudentkamrater i stil med: "i 8:an, när man läser Runeberg", "under arbetet med realismen", "när de har skrivit sina bokrecensioner", "när man har satt betyg på insändarna". Ofta reagerar faktiskt inte lärarutbildarna på sådana kommentarer, utan förutsätter precis som dessa lärarstudenter att svenskämnets innehåll och metoder är fast. <BR/><BR/>Det är klart att svenskläraryrket är svårt, och som Christina Olin-Scheller skriver hinner lärarutbildningen "omöjligt täcka alla dessa nödvändiga områden". Detta är bara att acceptera, även om det är lite frustrerande. Något som jag dock skulle önska mig från lärarutbildningen är lärarutbildare som själva är erfarna svensklärare, och föredömligt kan visa hur reflekterande kopplingar mellan teori och praktik (med betoning på att ifrågasätta och utveckla praktik) kan se ut.Anonymousnoreply@blogger.com